Norska, svenska eller finska?

Skriver man på internet någonting om en författare som är någorlunda nyfiken, kan hantera internet och inte är så välkänd att det drunknar finns alltid risken att personen kommer att läsa det. Kan den inte språket, tja, då går det alltid att slänga ut en fråga och ofta kommer någon att översätta det, på ett sätt eller annat. Två sådana exempel jag har sett på sistone är hos Felix Gilman och Joe Abercrombie. Det som intresserar mig här har dock mest med språkuppfattning att göra.

Then there’s this, which I’m not even 100% sure what language it’s in, and neither Google nor Babelfish can translate it for me. Norwegian? Swedish? Finnish?

I'm not that hot on foreign languages if I'm honest, and my Danish? (Finnish? Swedish? Norwegian?) is slightly rusty, but I'm interpreting the headline of this review as:

Jag har full förståelse för att en engelskspråkig författare inte kan se skillnad på de olika skandinaviska språken (även om jag blir en smula förbluffad över att ingen verkar komma på tanken att kika på toppdomänen .se). Jag är medveten om att mitt perspektiv, som flerspråkig, språkintresserad talare av ett mycket mindre språk än engelska, är ett annat än det hos enspråkiga talare av världens just nu mest dominerande språk. Jag tycker ändå det är fascinerande att man blandar in finska, som på flera sätt har mindre gemensamt med engelska än sanskrit, i det hela. Är det bara för att man inte har någon aning om hur finska ser ut och antar att det, på grund av geografisk närhet, skall likna de andra man nämner? Eller hade man, om det hade varit en finsk text, kunnat gissa sig till att det kunde ha varit det, men för säkerhets skull garderat sig med att den i och för sig kunde vara svensk eller norsk också? Det är nu inte så fantastiskt mycket språken har gemensamt, trots att de har levt sida vid sida ett bra tag nu.

Omslag

Det här tyckte jag var ett kul exempel på kreativtet i att utforma böcker. Jag vet inte om jag tycker att det är särskilt snyggt – jag föredrar en mer minimalistisk approach – men det är alltid roligt med nya grepp.

(Via Making Light.)

Telefoniskt

Dagens ord är telefoniskt, som i att kontaktas telefoniskt istället för kontaktas per telefon. En sökning på Google – detta fantastiska och opålitliga språkvetenskapliga verktyg – ger några enstaka träffar på svenska; själv hade jag aldrig stött på det eller i alla fall inte lagt märke till det förrän idag. Med tanke på antalet träffar i förhållande till antalet talare verkar det vara någorlunda etablerat i färöiskan.

En bokhandel värd ett besök

Mrs. B skriver om vackra bokhandlar. Jag har tagit upp biblioteksporr förr på Månskensdans, men egentligen är jag alltid en smulare svagare för en bokhandel än för ett bibliotek. Bibliotek är fruktansvärt bra och en mycket sympatisk idé, men jag är alltid lyckligare omgiven av böcker jag, om jag skulle vilja, skulle kunna ta med mig hem och behålla. När man dessutom kombinerar det med en vacker gammal kyrka, som är en fantastisk byggnadstyp, då lär det inte finnas särskilt många vackrare platser man kan tänka sig.

Dagens lästips: Markusevangeliet 11:15-17 och Johannesevangeliet 2:14-16.

Abney Park

Nattens musiktips är Abney Parks "Airship Pirate". Inte för att musiken egentligen är så fantastiskt bra, utan för att de sjunger om luftskeppspirater.

Böckernas makt

Ett rum åt mig; ett rum åt mina böcker. Vi älskar varandra, tro ingenting annat, men jag känner att det kommer att tillföra vårt förhållande en helt ny harmoni när vi dagligen slipper slåss om utrymmet i mitt sovrum.

Men man skall för all del inte tro att det är ett jämlikt förhållande: själv får jag nöja mig med det mindre rummet.

Ur språkens tunnlar

Kvällens länktips: Ola Wikander har startat en blogg, Ur språkens tunnlar. Gå dit.

Bokhyllor & bibliotek

I augusti förra året funderade jag över bokhyllor och ordning och allt det där i vad som då skulle bli min nya lägenhet. När det nu står klart att jag flyttar härifrån om två månader kan jag konstatera att för många idéer gällande hur man skall sortera sin bokhylla är en dålig sak: jag har inte kunnat komma fram till hur jag egentligen vill ha det, och därför inte sorterat de flesta av mina bokhyllor. Med mindre än två månader kvar tills man måste börja plocka ned dem i flyttlådorna kommer det heller inte att ske.

I mitt apartheidsystem får antikvariskt inköpta böcker, som utgör en klar minoritet, inte får stå bland de övriga; de har ett par bokhyllor ute i hallen och har faktiskt någon form av ordning. Men de fem bokhyllorna i sovrummet, och tillhörande boktravar som inte får plats i dem, har helt enkelt stått fullständigt osorterade i den ordning de packades upp och sedan flyttats runt. Utan någon verklig övertygelse om exakt hur jag vill ha det har jag helt enkelt inte haft orken, energin, tiden att ge mig på det projekt det trots allt är att sortera sin boksamling – även när den tillhör en ung student – när det finns så mycket annat jag vill, eller borde, göra. Och visst har det funnits en viss frihet i att när jag skall sätta tillbaka några dussin böcker helt enkelt bara lägga dem där det finns plats, även om den mer än väl har vägts upp av frustrationen när man försöker böcker som inte vill bli funna.

Fördelen med min nya lägenhet, utöver om att det inte rör sig om ett andrahandskontrakt så att jag faktiskt kan känna att jag kommer att stanna där ett tag och ta mig tid att göra små saker som att sortera mina bokhyllor, är att den är en fyra. Vet ni, gott folk, vad man kan få plats med i en fyra, till och med om man för hyrans skull låter en inneboende ockupera ett av rummen? Ett bibliotek. Ett rum åt mig; ett rum åt mina böcker. Vi älskar varandra, tro ingenting annat, men jag känner att det kommer att tillföra vårt förhållande en helt ny harmoni när vi dagligen slipper slåss om utrymmet i mitt sovrum.

Mitt nya prov på viljekraft går ut på att undvika att falla för frestelsen att inreda mitt bibliotek med enbart röda bokhyllor. För det gick ju så bra förra gången, när jag skulle undvika att sortera min böcker efter ryggfärg.

Gissningsvis kommer jag att stå där med sju, åtta röda Billybokhyllor i sommar.

Det kommer att vara jätteroligt i säkert en hel vecka.

Ordförklaringar

Jag tycker inte om ordlistor längst bak i romaner. Det blir så lätt att man efter att ha läst sexhundra sidor med insprängda indiska termer, huvudsakligen på hindi, upptäcker att det fanns en sju sidor ordförklaringar. Längst bak.

Glädje

Det är för övrigt glädjande att en av mina favoritbloggar har skrivit ett nytt inlägg efter fyra månaders tystnad.

Referenser

Det är för övrigt intressant att se hur uppgifter ur en blogg så lätt – jag har gjort det själv – blir någonting man har hittat i en blogg när det refereras någonstans som inte är en annan blogg. Inte bloggen Månskensdans, bloggen Bränt järn, bloggen Ampersand utan just en blogg – anonymiserande, avpersonifierande. Någonting som antyder att det inte spelar någon större roll vilken blogg det handlar om, som om de inte var enskilda publikationer utan bara ansiktslösa delar av en stor massa. Skulle man göra så med en artikel ur en tidskrift? Referera till någonting man har hittat i en tidskrift utan att nämna vilken tidskrift eller skribentens namn? Det lär knappast ske lika ofta. Någonting som är tillräckligt mycket värt för att bry sig om – hänvisa till, föra vidare, kritisera, gå i opposition mot – borde rimligtvis betraktas som någonting där man bör nämna vem eller vad som står för uppgiften, texten, åsikten.

Shakespeare

Jag bläddrade kort igenom nummer 3/2007 av Shakespearesällskapets tidskrift Shakespeare som blivit liggande orörd, och den första rubrik som mötte mig var ett citat ur det här inlägget (som i sin tur var en reaktion på en artikel ur Shakespeare ...), som fungerar som utgångspunkt för numrets ledare. Och visst är det väl trevligt att kunna stå till tjänst med material att kommentera för tidskriften om den nu gör detsamma för mig, men det känns en smula absurt att hugga av

Shakespearesällskapet vill gärna hävda att Shakespeare är en man för alla tider. Må så vara, men hans pjäser kommer ändå att vara ovillkorligen knutna till den tid då de skrevs. I det ingår en föreställningsvärld som inte är modern – precis som synen på mycket idag säkerligen kommer att tyckas fördomsfull och otidsenlig om ytterligare fyrahundra år.

och halvt vända sig mot det, bara för att komma fram till att det minsann finns stora poängen med att spela Shakespeare ändå. Ja, det var ju det jag sade i min text också – att Shakespeare har ett värde som inte behöver anpassas efter moderna tider och att det fortfarande är aktuellt att spela hans pjäser som de är.

Starka verb

Tycker du också att svenskan är ett sådant där mesigt, svagt språk? Gesellschaft zur Stärkung der Verben vet hur man skulle kunna göra saker bättre.

Science fiction och fantasy i Uppsala

Upsalafandom har fått en ny hemsida, med blogg, presentation av vad och vilka vi är och vad vi gör och när och var vi gör det och annat matnyttigt.

Dagens länktips

Nästan vilken musik som helst kan bli hur bra som helst så länge man sjunger om interpunktion.

Det eviga latinet

Latinfestival i Uppsala 15/3. Se mer information här.

Kvällens länktips

Jag tycker inte om förslag om reglerade bokpriser. Maria Nygård tycker inte om könsrollskramande romantiseringar av svartsjuka. Dessutom den där Borchert-texten jag utlovade häromdagen.

Otto lever!

Se själva.

Wolfgang Borchert

Översättningen av Wolfgang Borcherts Draußen vor der Tür och ett gäng noveller, som jag har tjatat om här ett bra antal gånger tidigare, finns nu i tryck. Det är roligt. Borchert är en författare som många, med tanke på dagens kunskaper i tyska bland svenska läsare, inte har kunnat läsa i större utsträckning. Nu finns åtminstone möjligheten. Särskilt prosastyckena är ofta riktigt, riktigt läsvärda: surrealistiska men välskrivna och meningsfyllda. Ett stycke tysk litteraturhistoria som är lika läsvärd idag som på fyrtiotalet. En varm rekommendation.

Skall ta mig i kragen och skriva någonting längre om Borchert på Bränt järn de närmaste dagarna hade jag tänkt mig. För det är där, som påpekat, det läsvärda sker.

Dagens länktips

Arianrhod, Maria Nygårds nystartade bokblogg. Ta en titt, lägg in bland flöden et cetera.

Das ist die Symphonie von Menschen, die nicht länger Sklaven sind

Det här är mitt favoritklipp på YouTube för tillfället. Särskilt mycket tycker jag om Reinhard Brussman, Jeff Leyton och Gyula Vikidáls bitar, men det är ju helheten som är poängen.

Så kan jag inte släppa att Jerzy Jeszke ser ganska mycket ut som en äldre Martin Rundkvist heller.

Dagens fråga

Varför är så många böcker jag vill läsa hur enkla som helst att få tag på på danska, men kräver ett smärre detektivarbete om man vill läsa dem på svenska eller – om det är originalspråk – engelska?

Viktig text

Johan Anglemarks "Fantasy – bara för barn?" om den kvalitativa vuxenfantasyns ställning och förutsättningar i Sverige förtjänar att läsas.

Dagens Nyheter, Doris Lessing och Wikipedia

Jag skrev en något längre kommentar, med skärmdumpar, om hur DN kopierade sin första rapportering om Doris Lessing från Wikipedia här.

Hoho

Nu har man plockat bort källhänvisningen till Wikipedia i Dagens Nyheters artikel. Utan att nämnvärt förändra innehållet, bortsett från att man har tagit bort listan över på svenska utgivna böcker.

Doris Lessing och Wikipedia

Att årets Nobelpris går till Doris Lessing är rätt roligt. Ännu roligare är att Dagens Nyheters artikel är en omskrivning av och bitvis helt enkelt bara kapad från Wikipedia, med meningar som:

Det var emellertid med monumentalverket Den femte sanningen (1962), som hon etablerade sig som författare av internationell rang. Denna bok betraktas av många (dock inte av Lessing själv) som ett viktigt feministiskt verk.

Med rymdeposet Shikasta (1979) tar Lessings karriär steget fullt ut till ett allvarligt försök inom mjuk science fiction efter att ha undersökt "inre verkligheter" och blivit fascinerad av de nya möjligheterna med genren.

Jag förutsätter att det inte kommer förbli så många minuter, men just nu har jag väldigt roligt åt det.

Kanske borde skriva en längre analys på Bränt järn, om jag får tid.

Uppdaterat: yes, bortredigerat. Skall förmodligen ta och roa mig med mina skärmdumpar och skriva någonting mer om det senare.

Uppdaterat igen: längre kommentar skriven. Läs den här.

Om tal och skrift och slut

En av de vanligast nämnda skillnaderna mellan tal och skrift brukar vara att deras sätt att förhålla sig till tiden skiljer sig åt: verba volant, scripta manent, som bekant. Det skrivna stannar. Likväl: det är en gräns som luckras upp. Ett hastigt sms – en sådan sak som så otroligt mycket av det vi idag skriver består av – är oftast flyktigt; ett tal kan spelas in och leva långt efter att den röst som yttrade det har tystnat. Var, i det här, befinner sig bloggen?

Det jag skriver här (så även nu) är ofta hastigt och ostrukturerat. Enstaka undantag finns, men mest är det vad man hinner få ned mellan texter som ägnas större eftertanke. Länktips, korta reflektioner – jag har hemskt svårt för stavningen reflexioner, förresten –, rentav längre texter som blir långa inte på grund av struktur och medveten disposition, utan för att fingrarna blivit så förtjusta i sin tangentbordsdans att de gärna fortsätter. Ändå vill jag gärna tro att det finns ett värde som inte försvinner efter en timme, en dag, en vecka.

Några få texter här har jag lagt ned mycket mer tid på än många jag skriver som i andra sammanhang trycks på papper. Även andra får då och då uppskattning i form av nya kommentarer och mail. Och om det skrivna – inte allt, för länktips på ett nät där adresser ändras och saker plockas ned och dyker upp annorstädes – har ett bestående värde, så har Månskensdans också ett värde när jag inte längre uppdaterar, om än kanske mest för mig och minst för er som redan har läst texterna.

Tillsammans med en vän – Fredric – som för ett tag sedan konstaterade att det inte var så mycket liv här som det en gång var kommer jag att flytta mina längre ansträngningar till Bränt järn, vilket inte minst har fördelen att jag där slipper arbeta med Blogger och med Wordpress på eget serverutrymme har mycket större kontroll. Om man tyckte att Månskensdans var värt att länka till kanske man kan tycka detsamma om Bränt järn. (Och om det som är skrivet på en blogg har ett bestående värde, är aktivitet då någonting som krävs för att det skall vara länkvärt? Kräver formatet nya uppdateringar oavsett vad som finns i arkivet för att det skall fortsätta att vara värt att peka till säg Månskensdans? Och om uppdateringarna krävs, har det redan skrivna då tappat sitt långsiktiga värde?)

Någon gång då och då kommer jag säkert att posta någonting nytt här: en kort kommentar som inte passar på Bränt järn; några kulturrelaterade länktips jag tyckte var roliga, intressanta, fascinerande eller av någon annan anledning värda att dela med mig av. Annan energi kommer dock gå till andra projekt.

Ungefär som det har varit de senaste månaderna ändå, alltså.

Nattens länktips

Vetsaga lever igen efter sommardvalan, med nya texter. Särskilt rekommenderas Stefan Ekmans "Att utmana normer med suddiga gränser" med tillhörande kommentarer.

Sydsvenskan har tema omläsningar.

Slutligen ett par gamla inlägg från Hal Duncans penna om infernokrusher.

Imorgon hade jag tänkt ta tag i det här med att flytta min aktivitet annorstädes och vart och sådant.

Dagens kortfilmstips

Opp med morrhårer, tiger! och Nästan inne från Vertigos insäljningsturnéer är fan det bästa jag har sett på YouTube på ett bra tag.

Metabloggande – FeedBlitz

Suck.

Dear FeedBlitz Publisher:

As you probably know, last month we announced that we will be upgrading all FeedBlitz accounts to Newsletter Edition. This change brings you significant new features for all your newsletters, such as the ability to completely customize your emails, to change delivery schedules, and to capture subscriber demographic data. As part of this process, FeedBlitz made all these features available to you last week. Your fees, if any, are not changing.

[...]

If you are using our free services, we will be supporting this upgrade using small advertisements placed at the end of each email we send on your behalf, starting on September 14. Premium customers will not see ads added to their premium messages. There is an example ad at the end of this message.

Ni som läser Månskensdans genom mailen skulle förhoppningsvis stå ut med en liten bit reklam längst ned – att döma av exemplet är det inte särskilt påträngande – men jag tycker inte om att utsätta mina läsare för reklam om jag inte måste. Särskilt inte som jag permanent hade tänkt dra ned på uppdateringstakten här (och öka den annorstädes) och tänkt uppmana alla som hade tänkt fortsätta följa Månskensdans att se när nya inlägg kommer genom RSS, vilket är mycket enklare än många verkar tro, eller FeedBlitz, vilket alla som har en mailadress kan göra, snarare än att manuellt försöka kontrollera när nya saker kommer.

Någon som känner till några bra alternativ?