Språkliga fängelser

Jag kan inte låta bli att förundras varje gång jag stöter på en person som inte ser någon anledning till att lära sig fler språk utöver sitt modersmål, och kanske engelska (såvida engelska nu inte är modersmålet). Att konstatera att det skulle vara bra men att det av skäl som ork, envishet, brist på talang eller tid och så vidare inte är en realistisk möjlighet är en sak; men att över huvud taget inte se poängen är en helt annan. Är det så att personer som rycker på axlarna och säger att man klarar sig bra med bara engelska aldrig reser, eller är alla de omständiga processer som jag går igenom varje gång jag besöker ett land där jag inte talar språket någonting som räknas in i "klarar sig bra"? Jämfört med när man faktiskt talar det aktuella språket (som till exempel tyska, vilket gör vistelser i Centraleuropa så oerhört mycket enklare även utanför de områden de flesta vanligtvis förknippar med språket) är det oerhört frustrerande.

För mig är dock dylika rent praktiska användningsområden sekundära. Det främsta skälet till att lära sig nya språk är hela den nya föreställningsvärld som öppnas framför en. Allt nytt man plötsligt kan ta till sig och njuta av - musik, tankar, diskussioner, litteratur et cetera. Delar av det kan vara krångligt att få tag på, men med internets framfart kan utökade språkkunskaper leda till att man kan få stora delar av världen serverad direkt i sitt vardagsrum. Problemet är att man sällan inser hur mycket det finns att vinna förrän man har lagt ansträngningen bakom sig. Jag såg inget problem med att inte kunna engelska innan jag började lära mig språket; idag skulle mitt vardagsliv kollapsa utan den kunskapen. Jag saknade - för det mesta - inte tyskan när jag inte kunde den; idag använder jag den dagligen. Jag ser idag inte min ytterst begränsade förståelse för franska som ett hinder, men om jag lärde mig språket imorgon, hur lång tid skulle det ta innan jag hade gjort det till en naturlig del av mig? Ett halvår? Mindre? Om den kunskapen sedan rycktes bort, när jag väl fått möjlighet att se hur mycket jag kunde vinna på den - hur stympad skulle jag inte känna mig? Ändå skulle jag bara vara tillbaka i samma språkliga fängelse som jag sitter i nu.

Jag skrev nyligen en småpropagandisk artikel och slängde upp på Catahya i ett försök att få läsarna där att inse en liten glimt av de möjligheter som finns om man är beredd att kämpa för att lära sig nya språk genom att anknyta till vad som förhoppningsvis hörde till deras intresseområde. Men de språkliga fängelser man inte möter i sin vardag har en tendens till att förbli osynliga, och det är svårt att hitta motivationen att anstränga sig för att riva murar man över huvud taget inte ser.