Att backa undan
"Om någon kommer fram till dig och säger "Den här boken måste du läsa, den har förändrat mitt liv, den är dödsbra..." -- och så visar han fram ett tummat exemplar av MEIN KAMPF -- ja, då är det helt OK att kalla honom en idiot, dåre och livsfarlig kretin. (Men backa undan från honom efteråt.)"
är ett citat från kommentardiskussionen efter inlägget om böcker och tycke som jag skrev för någon vecka sedan. Det är en vanligt förekommande åsikt att det är hur man skall hantera personer med extrema åsikter och visst är det väldigt enkelt. Om man inte delar åsikterna kan det vara ganska ansträngande och otrevligt att ha någon runt hörnet som av och till får för sig att propagandera för att judarna borde skjutas eller att homosexuella inte skall ha några rättigheter. Men på vilket sätt tillför jag egentligen världen någonting genom att ta avstånd från personer som hyser åsikter som jag tycker är avskyvärda? Jag har bekanta som har sympatier som inte alls är särskilt trevliga. Jag har bekanta som har rätt hemska saker på sitt samvete. Att jag ändå accepterar personerna och envisas med att det är delar av vad de tycker och hur de handlar som jag tycker är idiotiskt och att det inte nödvändigtvis behöver betyda att jag aldrig vill se dem igen har mötts av rätt hårda ord från andra som tillhör utsatta grupper ("fundamentalistisk yttranderättsfrihetsfanatiker" hör till de mer roande tillmälena) vilket jag har full förståelse för. Det är svårt att inte reagera så när någon på fullt allvar anser att man aktivt borde göra sig av med dig och alla som är som du.
Men vad blir konsekvensen om alla fördömer och backar undan när någon yttrar saker som av samhället anses icke acceptabla? Som jag inte heller tycker är acceptabla? Hur mycket avsky och förakt de än är värda, om man bara skär av all kontakt med personerna som står bakom dem, vilka blir kvar för dem att umgås med? De som delar deras åsikter. Vilket dels innebär att det stärker dem i att det är så de skall tycka eftersom alla runt dem delar åsikterna, dels riskerar skapa en "vi och dom"-attityd som hjälper till att ta bort all gemenskaphetskänsla med övriga människor - och det är väldigt mycket lättare att hata andra om man slipper känna gemenskap med dem. Att fördöma backa undan är lätt, betydligt enklare än att med försiktig diplomati försöka övertyga om att någonting är fel och ibland veta när man helt enkelt skall hålla käften för att det inte kommer leda till någonting bättre ändå. Men vad vinner vi?
Påpekande: Jag vill poängtera att jag inte försöker tillskriva kommentarskribenten några åsikter han inte har gett uttryck för. Ingenting i hans kommentar hävdar att man "skall" göra så och så. Han skriver att det är "helt OK". Anledningen till citatet är att det ger mig en utgångspunkt.
är ett citat från kommentardiskussionen efter inlägget om böcker och tycke som jag skrev för någon vecka sedan. Det är en vanligt förekommande åsikt att det är hur man skall hantera personer med extrema åsikter och visst är det väldigt enkelt. Om man inte delar åsikterna kan det vara ganska ansträngande och otrevligt att ha någon runt hörnet som av och till får för sig att propagandera för att judarna borde skjutas eller att homosexuella inte skall ha några rättigheter. Men på vilket sätt tillför jag egentligen världen någonting genom att ta avstånd från personer som hyser åsikter som jag tycker är avskyvärda? Jag har bekanta som har sympatier som inte alls är särskilt trevliga. Jag har bekanta som har rätt hemska saker på sitt samvete. Att jag ändå accepterar personerna och envisas med att det är delar av vad de tycker och hur de handlar som jag tycker är idiotiskt och att det inte nödvändigtvis behöver betyda att jag aldrig vill se dem igen har mötts av rätt hårda ord från andra som tillhör utsatta grupper ("fundamentalistisk yttranderättsfrihetsfanatiker" hör till de mer roande tillmälena) vilket jag har full förståelse för. Det är svårt att inte reagera så när någon på fullt allvar anser att man aktivt borde göra sig av med dig och alla som är som du.
Men vad blir konsekvensen om alla fördömer och backar undan när någon yttrar saker som av samhället anses icke acceptabla? Som jag inte heller tycker är acceptabla? Hur mycket avsky och förakt de än är värda, om man bara skär av all kontakt med personerna som står bakom dem, vilka blir kvar för dem att umgås med? De som delar deras åsikter. Vilket dels innebär att det stärker dem i att det är så de skall tycka eftersom alla runt dem delar åsikterna, dels riskerar skapa en "vi och dom"-attityd som hjälper till att ta bort all gemenskaphetskänsla med övriga människor - och det är väldigt mycket lättare att hata andra om man slipper känna gemenskap med dem. Att fördöma backa undan är lätt, betydligt enklare än att med försiktig diplomati försöka övertyga om att någonting är fel och ibland veta när man helt enkelt skall hålla käften för att det inte kommer leda till någonting bättre ändå. Men vad vinner vi?
Påpekande: Jag vill poängtera att jag inte försöker tillskriva kommentarskribenten några åsikter han inte har gett uttryck för. Ingenting i hans kommentar hävdar att man "skall" göra så och så. Han skriver att det är "helt OK". Anledningen till citatet är att det ger mig en utgångspunkt.
posted by Johan | 15:10
2 Kommentarer:
Jag brukar försöka hävda inställningen att man lär sig mer både om världen och om människor om man försöker lyssna på och prata med även dem man uppfattar som knäppa eller konstiga. Det brukar vara ganska intressant, men det är inte alltid så lätt. Ibland blir jag nämligen arg, och andra gånger är det väldigt svårt att samtala och undvika att det urartar till debatt och ömsesidiga omvändelseförsök. (Det senare leder ju aldrig någonvart. Man övertygar aldrig någon ifall man gräver ner sig i varsin skyttegrav. Man brukar bara lyssna på folk man anser har förtjänat det, inte på dem som attackerar.)
Det är ett fint ideal att låta andra säga vad de tycker och hoppas att de låter mig säga vad jag tycker. I praktiken funkar det tyvärr inte alltid så bra, men det är inte en anledning att låta bli att försöka.
Jag tror också att man kan lära sig mycket genom att lyssna på personer med extrema eller avvikande åsikter. Särskilt om man skriver... Då behöver man veta de olika sidorna av tillvaron. Om man inte vet något om mörkret, hur kan man då veta något om ljuset? Sedan kan det faktiskt vara intressant att få veta hur folk tänker.
Det är inte så lätt att reta upp mig, men det går... Det bästa sättet är att skryta om mobbning, misshandel eller förakt för andra människor.
Rasister, Bin Ladin-beundrare, religiösa fanatiker och satanister kanske har sjuka åsikter, men det är inte säkert att de är dåliga människor. De kan vara vilseledda.
Skicka en kommentar
<< Home