Månskensdans

Litteratur-, språk- och kulturblogg.

Johan Jönsson
johanjonsson.net

söndag, mars 25, 2007

Litteraturen och eskapismen

Jerry Määttä skriver i en intressant understreckare i Svenska Dagbladet om John Carey och hans What Good Are the Arts?, som uppenbarligen tar upp frågan om vilket syfte konst har och om den verkligen – som ibland hävdas – gör oss till bättre människor. Kanske är det inte så konstigt att en litteraturprofessor kommer fram till skönlitteraturen (även om den fortfarande inte nödvändigtvis gör folk bättre – vilket i sig är ett begrepp värt en lång definitionsdebatt, egentligen) är den enda kritiskt granskande konstformen, en som uppmanar till tvivel och ett öppet sinnelag. Vad man än kan ha för åsikter om det (och vilket med all respekt för Jerry Määttä nog i så fall bör diskuteras efter att ha läst Careys bok) så är det jag faktiskt fastnar för i texten att uttalat använda skönlitteratur som eskapism i syftet att ersätta berusningsmedel med böcker. Personligen tycker jag om världen jag lever i och livet jag har, och morrar ilsket så snart någon ens kommer i närheten av att försöka sätta en eskapistisk stämpel på min läsning, men alla som någon gång till exempel har diskuterat fantasy med ungdomar i yngre eller mellersta tonåren borde känna igen tankegången: läsning är någonting som effektivt kan användas som verklighetsflykt om det är vad man söker och det finns många som mycket medvetet använder sig av det i det syftet. Jag betvivlar ändå att man skulle lyckas särskilt väl med att lyfta fram det som drogersättning.

3 Kommentarer:

Blogger Sehkendaja sade:

Jo, jag haaller absolut med. Det är faktiskt tvaa olika sätt att se paa saken. Snarare tycks det väl vara saa att man berikar sin sinnesvärld (och med detta sin egen värld och världsbild) med att läsa skönlitteratur (+ vilken litteratur som helst). Vad blir daa kvar om läsning behaalls till eskapismen - värld med mat, dryck, sömn och vaka?

25/3/07 12:49  
Anonymous Alexander sade:

Man kan väl börja med att göra böcker/läsning illegalt för minderåriga. Ungdomar dras ju till sådant som är förbjudet. Då kanske fjortisarna skulle sluta supa och knarka så mycket. ;)

25/3/07 15:14  
Blogger Charlotte W sade:

Det var verkligen en intressant understreckare, om en bok jag bara måste läsa (även om jag på förhand är rätt säker på att jag inte kommer att köpa synen på litteratur som en överlägsen konstform :)).
Jämförelsen med knark är fantasiväckande. Litteratur kan väl knappast ha den nedbrytande effekt på hjärncellerna som knark kan ha, men tröstaspekten kan ju kännas igen? Och mången drog har intagits i syfte att berika sinnesvärlden... Men det blir konstigt att tala om "litteratur" sådär i största allmänhet i det här sammanhanget förstås. Svårt att förneka hur viss litteratur passar bättre som knarkjämförelse än annan. (Liksom viss film, bildkonst etc...)

25/3/07 18:23  

Skicka en kommentar

<< Home