Texten som vardag
Egentligen låter det inte helt otroligt: rent bortsett från att det lever många gånger fler människor nu än det gjorde för bara några hundra sedan är det dagliga skrivandet inte längre förbehållet några få, utan är i många områden någonting som stora grupper sysslar med för att kommunicera med varandra. SMS, ICQ, IRC, mail, gästböcker, foruminlägg, bloggar. Vardagsrutin.
Dagens unga, som så ofta beskylls för bristande språkkunskaper och för att läsa för lite, lär mer än någon annan generation på bredden ha tagit till sig det skrivna språket som kommunikationssätt. Och verktyget tillhör dem alla: även dem som egentligen inte behärskar det särskilt väl lyckas allt som oftast göra sig förstådda, även om det kan behöva ske med viss ansträngning från läsarens sida. Det är en bra sak.
Det känns som om man glömmer det ibland.
4 Kommentarer:
Vet du, det var något av det mest positiva jag hört på länge.
Det finns hopp för mänskligheten! (Se där, nu ökade mängden skriven text lite till.)
:)
Visst är det positivt!
Samtidigt undrar jag om beräkningen
på något sätt viktar mängden text
gentemot kvalitet/innehåll?
Men det kanske även är så att
mängden kvalitetslitteratur (vad det
nu är...) också har ökat lavinartat
de senaste åren?
Eller ska det mer ses som ett tecken
på att det skrivna ordet närmar
sig det talade, och tvärtom? Både till form och funktion.
Hej, hopp, jag ökar också på mängden. Kvalitet? Tveksamt...
De senaste TRE åren låter lite väl kort tycker jag. Jag menar, ok att bloggandet tagit rejält fart typ det sista året - i Sverige, jag har ingen aning om hur det ser ut utomlands - men de andra exemplen du räknar upp, och allt jäkla pappersarbete i form av rapporter och möteshandlingar mm som publiceras på vartenda litet företag eller varenda statlig myndighet - de senaste TIO åren skulle jag ha lättare att tro på.
hörde jag det sägas är ju på intet sätt någonting som betyder att det faktiskt är så. Det är möjligt att det inte gick fram tillräckligt väl, men det kan ju innebära allt mellan att det stämmer till punkt och pricka och att undersökningen är en stor, fet myt och inte existerar över huvud taget, än mindre har kommit fram till någonting. Det var i alla fall inte det som var poängen med inlägget: jag använde det bara som en utgångspunkt för vad jag ville säga.
Till stora delar rör det sig ju om komunikation som kunde ha varit muntlig. Lika gärna, höll jag på att skriva, men det stämmer ju inte eftersom det talade ordet inte bara är mer begränsat i rummet (vilket håller på att övervinnas allt smidigare) utan också i tiden, vilket blir svårare när flera eller många personer skall samtala vid olika tidpunkter. Som nu. Jag tycker att det är en positiv utveckling oavsett. Sedan är den stora majoriteten litteratur som publiceras rent skräp, men det skiljer väl inte nutiden från någon annan period.
Andrea, om vi rent hypotetiskt diskuterar frågan utan att ta hänsyn till vad en eventuellt existerande undersökning kan eller inte kan preliminärt ha kommit fram till, så tycker jag att du tar upp fel sak. Bloggandet lär vara en droppe i havet. Det är någonting för en minoritet, ingenting som påverkar så oerhört mycket. Det som snarare spelar in är mail, MSN/ICQ och SMS, som skickas i enorma mängder av väldigt många människor, för att inte tala om hur många fler idag som är i situationer där pappersarbete är viktigt jämfört med för bara säg fyrtio år sedan. Vi kan inte bara koncentrera oss på hur det ser ut omkring oss -- tänk på Kina, till exempel, eller Indien. Miljoner, miljoner och åter miljoner människor där som fram till nyligen inte lär ha producerat särskilt mycket text alls har nu hamnat mitt i en teknisk revolution med datorer, internet, mobiltelefoner och allt vad det innebär i textmängd.
//JJ
Skicka en kommentar
<< Home