G. K. Chesterton

The human race, to which so many of my readers belong, has been playing at children's games from the beginning, and will probably do it till the end, which is a nuisance for the few people who grow up.

Det här med humor är svårt. Många spridda och omtyckta humoristiska författare, som Jerome K. Jerome, Terry Pratchett eller Douglas Adams, har i mina ögon aldrig egentligen verkligen lyckats med det där med att faktiskt skriva riktigt roligt.

Mr. Shaw may have none with him but himself; but it is not for himself he cares. It is for the vast and universal church, of which he is the only member.

G. K. Chesterton, däremot, uppskattar jag faktiskt, trots att många verkar tycka att han ofta går alldeles för långt och vimsar bort sig. Chesterton skall oavsett inte läsas för vad han skriver, utan för hur han skriver det.

For the great Gaels of Ireland
Are the men that God made mad,
For all their wars are merry,
And all their songs are sad.

(Och jag är alldeles för sjuk -- lyckades somna med fönstret lite öppet ikväll, vilket raderade ut alla framsteg jag gjort i att återhämta mig de senaste dagarna -- och därför alldeles för trött för att kunna skriva vettiga saker just nu.)