Östtyska skolförföljelser & Oscar Borg – Och ensam går du vägen

Ibland förundras jag över vilka böcker jag med så mycket som jag vill läsa och så förhållandevis lite tid ändå väljer att plocka upp. Nyligen har jag läst ett par böcker som jag aldrig någonsin skulle ha hört talas om om det inte vore för släktbandens skull. Den ena är ... sie wollen sich nicht verbiegen lassen — Repressalien – Widerstand – Verfolgung an den Oberschulen in Bad Doberan, Bützow, Grevesmühlen, Ludwiglust und Rostock 1945 – 1989 (red. Dietmar Kausch) där min farfar bidragit med stycket "Die Auflösung des Schülerrats an der Großen Stadtschule Rostock". Antologin är utgiven av Verband Ehemaliger Rostocker Studenent (VERS) och behandlar som titeln avslöjar situationen på skolorna för dem som öppet inte var särskilt förtjusta i den östtyska regimen. Den blandar texterna med dokument, brev och tidningsartiklar från när det begav sig. Jag tycker att det är intressant, men sannolikt för smalt för att tilltala den som saknar specialintresse eller en personlig koppling.

Den andra boken är min morsmorfars, Oscar Borgs (inte den norske komponisten med samma namn), Och ensam går du vägen, en egenutgiven religiös diktsamling med dikter som "Synd mot Gud", "Kristendom?" och "Bönens problem" tydligen inte lär ha sålt särskilt bra alls. Jag gissar att jag inte hade blivit djupare berörd ens om jag hade tillhört målgruppen, men det är ändå sött, på sitt sätt.