Månskensdans

Litteratur-, språk- och kulturblogg.

Johan Jönsson
johanjonsson.net

tisdag, maj 30, 2006

Christoph Hein, Drachenblut & Benjamin Lebert

Apropå det tidigare inlägget om boktitlar, så är Christoph Heins västtyska Drachenblut ("Drakblod", titeln är en allusion till Siegfried, boken är mig veterligen inte översatt) en av de bästa omdöpningarna någonsin: när boken ett år tidigare (1982 jämfört med 1983) kom ut i Östtyskland hette den Der fremde Freund, vilket inte alls är lika suggestivt. Drachenblut/Der fremde Freund är en mycket välskriven, och i Tyskland även försäljningsmässigt framgångsrik, berättelse om en kvinna som sedan sin ungdom (som delvis parallellt berättas om) inte klarar av att släppa någon människa nära. Lite får det, avståndstagandet, mig att tänka på Zoë Jennys Das Blütenstaubzimmer, som dock även om det är en fångande kortroman inte alls sätter sig huvudet på samma sätt som Heins bok, som är en av de böcker som egentligen borde översättas om det bara hade funnits någon svensk utgivning av tysk litteratur att tala om. Ironiskt nog, om man ser till språkens storlek och kulturella betydelse, lär den tyska utgivningen av svenska böcker vara betydligt större på grund av alla svenska deckarförfattare. Den tyska kärleken till allt svenskt är i allmänhet totalt obesvarad.

Jag skummade igenom Martin Lagerholms ett par år gamla artikel om svenska förlags förhållande till tysk litteratur och upptäckte (jag har läst artikeln tidigare men måste totalt ha missat att registrera det) att Benjamin Leberts Crazy faktiskt översatts, av någon suspekt anledning, men totalt misslyckats med att sälja i några upplagor att tala om i Sverige, trots att den var en enorm försäljningssuccé i Tyskland. Lagerholms "i själva verket knappt skrivkunniga" om den när debutromanen skrevs mycket unge Lebert är onödigt hårt och elakt från en skribent som vet att författaren sannolikt aldrig kommer läsa det och att han förmodligen också slipper stå till svars för det, men det ligger någonting i det. Visst skrapade Lebert ihop en ungdomsbok när han var sjutton, men ärligt talat så har jag läst ett antal texter skrivna av personer i den åldern eller yngre än så med betydligt bättre förmåga att hantera skrift. Jag läste den för ett par år sedan, när jag var lika gammal som Lebert var när han skrev den, och kan inte påstå att jag hittade någonting alls som tilltalade mig på något sätt.

Dagens länk är Laibachs cover på "Life Is Life". Texten får onekligen en annan klang.

3 Kommentarer:

Anonymous Bodil Z sade:

Svante Weyler höll ett föredrag på det numera nedlagda/flyttade Centrum för Tysklandsstudier på Södertörn någon gång för ett drygt år sedan. Titelt på föredraget var "10-1" (och någonting mer) och detta syftade på att det översätts tio gånger så mycket från svenska till tyska som tvärtom.

På skoj gjorde jag en google-sökning på "Den främmande vännen" och det visade sig att den bok av Hein du pratar om finns på svenska och går att få tag i på antikvariat. Översättningen verkar vara från 1985.

Annars kan jag rekommendera "Landnahme" av Hein.

Och vad gäller "Blütenstaubzimmer" så håller jag med dig om att den inte är något särskilt. Jag märkte att jag inte kunde läsa om den - den var färdigläst efter en gång.

30/5/06 12:50  
Blogger Johan sade:

Åh, så det var den. Jag måste bli bättre på att faktiskt undersöka om någonting finns utgivet på ett visst språk och i så fall under vilken titel innan jag uttalar mig.

Jag var förresten och lyssnade på Hein när han läste ur In seiner frühen Kindheit ein Garten i Göteborg i höstas. Den verkade också intressant.

//JJ

30/5/06 22:57  
Anonymous Bodil Z sade:

Jag såg att Hein var i Göteborg skulle läsa ur "In seiner frühen Kindheit ein Garten" och jag hade gärna gått dit, men något kom emellan. Jag funderar på att skaffa den när jag är i Tyskland härnäst och det blir väl ganska snart.

31/5/06 08:01  

Skicka en kommentar

<< Home