Zac O'Yeah: Tandooriälgen

Tandooriälgen har alla de där vanliga inslagen en dystopi av våra dagar skall ha: våld, ett urartat samhälle där människor inte känner sig riktigt hemma, brottslighet, en ordningsmakt som man förmodligen bör hålla sig undan från och själva förutsättningen för att världen ser ut som den gör är moderiktigt en galopperande global uppvärmning som på kort tid gjort kontinentala Europa till en öken och gett Sverige ett närmast tropiskt klimat. Göteborg har blivit Gautampuri, invånarna röstat in sig i den asiatiska världen och blivit en minoritet utan större inflytande. Det är mycket möjligt att det finns någon viktig kolonialistisk poäng i det hela, men i så fall drunknar den i vad framtidsskildringen utgör: en passande bakgrund till en berättelse som inleds med att fyra mördade och styckade män hittas tandooritillagade av en kommissarie som just tagit sig en smakbit av dem. Boken är en deckarhistoria med ett slags hysterisk humor som i alla fall inte når riktigt fram till mig: en bok till så stor del lever på sin humoristiska sida måste vara mer än smårolig på det sätt som Tandooriälgen underhåller. Spänningsmomenten, samhälls- och människoskildringarna, berättelsen som sådan – alla klarar sig med hjälp av humorn. Och faller när den inte finns där för att stötta.