Engelska
Engelskan är anglosaxiskans och franskans (eller egentligen normandiskans) bastardavkomma. Det germanska språket utgör fortfarande grunden och har behållit greppet om vardagsorden, men en långt ifrån föraktlig del av engelskans ord kommer, som bekant, från franskan eller är med hjälp av den dörr som franskan öppnade tagna från latinet. Det är ett världsspråk med en alldeles underbart förvirrad etymologi. Ofta finns det olika alternativ för stillägen eller nyanser: betrakta skillnaden mellan deep eller profound. Germanskt och romanskt. Passande i helt olika situationer. Ytterligare ett populärt exempel: kingly, royal och regal. Anglosaxiska, franska och latin – med betydelser som inte helt överlappar varandra. Så fortsätter det med inlån, anpassningar och sedan kanske ytterligare ett inlån närmare den ursprungliga betydelsen när ordet anpassats bortom direkt igenkännlighet. Det är svårt att låta bli att tycka om ett språk med så brokig och spännande historia.
9 Kommentarer:
Nästa gång vi ses ska du få undervisa mig i engelskans historia och etymologi. :)
Det som jag saknar i engelskan och som jag en tid hoppades kunna skrapa fram där är ett tydligt keltiskt stråk (inte bara några spridda glosor). Är det inte ganska underligt att det keltiska (nästan) inte alls finns med i den intressanta blandningen?
Jag är böjd att hålla med dig på alla punkter, Johan, men jag skulle gärna vilja veta vad du lägger för betydelse i "låter bättre". Om du menar låter bättre i termer av estetiskt tilltalande ljudbild, då är jag helt med dig. Om du däremot menar låter bättre som "tillåter snyggare formuleringar" är jag inte riktigt lika säker på att jag håller med dig lika helt och fullt (även om jag gör det i det stora hela). Just det som du nämner, med engelskans alla nästansynonymer från olika etymologiska arv ger det en unik till enkel nyansrikedom som ibland saknas t.ex. på svenska. Naturligtvis kan samma koncept och samma nyans uttryckas med snygga formuleringar även på svenska, men i engelskan krävs ofta inte mer än lite känsla för val av enskilda ord.
Bodil, jag skall inte hävda att jag har studerat kopplingen mellan keltiska språk och engelskan närmare, men vanligtvis brukar det väl hävdas att bristen på fredlig kommunikation och samlevnad, som varierande utsträckning funnits i alla andra fall där engelskan hämtat in sina lån, och det faktum att man tror att det rört sig om befolkningar som mer eller mindre rensat bort det som funnits i deras väg snarare än bara antagit härskarform (som normanderna) och den synnerligen låga status som de keltiska språken har haft tillsammans har orsakat frånvaron? Fast det är klart att det likväl är underligt, och alla håller inte med.
Jag har stött på en del avvikande uppfattningar på nätet, men har inte riktigt haft tid (och där beställda böcker krävs inte heller ekonomisk möjlighet) att sätta mig in ordentligt i saken. Det här kan hur som helst vara ett bra ställe att börja på. God jaktlycka.
//JJ
Magnus, när jag skrev det menade jag estetiskt tilltalande ljudbild, ja, fast jag vill nog gärna hävda det även där du inte lika helt och fullt skulle hålla med mig: engelskan har en ofta imponerande synonym- och nyansrikedom, men svenskan klarar sig i mina ögon väl i konkurrensen. Det skulle för övrigt vara intressant med en jämförelse med till exempel arabiska också – Arabic Gems (som jag ofta tycker är helt underbar i sin entusiasm inför språkets skönhet) lär knappast vara den mest objektiva av källor.
//JJ
Tack Johan,
nu har jag läst "det här" och där dyker ju en hel del intressant upp som, som du säger, pekar i andra riktningar än de gängse.
Jag tänker också på att keltiska språk i Wales, Skottland och på Irland till exempel ganska länge har levt rätt kraftfullt (nu är det väl mest fråga om "restspråk" som man kämpar för att hålla vid liv) alldeles intill det engelska språkområdet och att det väl genom tiderna måste ha funnits mellanfolkliga kontakter.
I alla fall är det något lockande över de teorier som skymtar fram i länken du gav mig.
Jag blev förresten precis påmind om ett ur svenskt perspektiv alldeles rasande fult låneord, dock: smorgasbord. Men det är klart att det bidrar till den något udda känslan.
//JJ
Vackert språk, tja...
I den gamla mossiga serien GARTH (som gick i den ännu mossigare tidningen Agent X9) finns en kul ruta: den brittiske huvudpersonen hälsar på en utomjordisk besökare, och besökaren tänker:
"En blandning av skärande och läspande ljud..."
:)
Kan inte låta bli att citera Bill Bryson: The Mother Tongue. Ung. English does not borrow from other languages. It follows other languages down dark alleys, hits them over their heads, and riffles through their pockets. (Med reservation för minnesfel). Hälsningar Christer H
Skicka en kommentar
<< Home