Raise High the Roof Beam, Carpenters

Jag läste J.D. Salingers skrift med ovan nämnda poetiska titel, sympatiskt kort nog – sjuttio sidor – att klaras av på en kortare men mer ostörd sträcka under dagens tågresa of doom und Verspätungen, för några timmar sedan. Någonting i stilen påminner mig om en författare jag inte kan sätta fingret på. Gaiman? Tror inte det. Det är någonting i de lågmält humoristiska kommentarerna. Eller är det i liknelserna? Stilen skiljer sig från The Catcher in the Rye; mindre intensiv och mer distanserad än Holden Caulfields personnära berättande. Där finns Salingers sätt att låta huvudpersonen tappa och ta upp trådar i skildrandet av personer man i själva handlingen inte möter, men det är någonting annat som gäckar. Bulgakov? Nej.

Någon som har läst och har förslag?