Tal & skrift

Jag har aldrig riktigt kunnat förmå mig att se främmande språk som en huvudsakligen praktisk kunskap att användas i direkt kommunikation med andra talare. Inte så att jag inte förstår att de allra flesta har den inställningen, men det är ju inte det som är roligt med språk, och hur nyttigt jag med mig själv som exempel än hade tyckt att det hade varit att ha riktigt god förmåga att tala språk är det aldrig det jag koncenterar mig på när jag sätter mig ned och skall skriva någonting, vilket leder till att till exempel min engelska och tyska låter något värre än den egentligen borde när jag skall hantera ljud jag vanligtvis bara umgås med representerade i skrift. Särskilt den förstnämnda, eftersom jag ytterst sällan faktiskt pratar med någon på språket och aldrig har varit i ett engelsktalande land.

Etymologin, strukturen, grammatiken lockar så mycket mer. För att inte tala om förmågan att läsa böcker, naturligtvis. Förmodligen är det en stor anledning till varför utdöda språk är så roliga: de tråkigaste bitarna har i stort försvunnit.

Ge mig text.