Månskensdans

Litteratur-, språk- och kulturblogg.

Johan Jönsson
johanjonsson.net

onsdag, april 12, 2006

Ola Wikander: I döda språks sällskap

Det bör påpekas att det här är en alldeles för entusiatisk läsares bedömning för att den skall vara i närheten av objektiv. Att skriva en bok där man propaganderar för det underbara i döda språks sällskap må vara någonting som kan få de flesta att höja på ögonbrynen, men för mig är det en predikan för en redan frälst. Jag har längtat efter boken ett bra tag, sedan författaren nämnde att han arbetade på den, och I döda språks sällskap är absolut den bok som jag har sett fram emot mest det här året.

Ola Wikander har tidigare gjort sig känd som översättare och introduktör av Enuma elish (2005) och Kanaaneiska myter och legender (2003) och uppmärksammats mycket, i vår barnsligt åldersfixerade tid, på grund av sin, i relation till sina kunskapers, förhållandevis unga ålder (han är född 1981). I döda språks sällskap är hans kärleksförklaring till utdöda språk i allmänhet och de elva som här presenteras i var sitt kapitel i synnerhet: sumeriska, akkadiska, hebreiska, koptiska, hettitiska, sanskrit, fornpersiska, oskiska, etruskiska, gotiska och anglosaxiska. Det är huvudsakligen indoeuropeiska och afroasiatiska språk som hanteras, men även andra som befunnit sig i området och i större eller mindre utsträckning påverkat sina grannar, som sumeriskan och etruskiskan vilkas språkfamiljer i övrigt sannolikt försvunnit bortom vår kunskap för årtusenden sedan.

Jag har — eller kanske snarare hade — personligen inga eller mycket dåliga kunskaper om flera av språken som presenteras här, vilket gör läsningen till en spännande upplevelse. Ola Wikander skriver engagerat och kärleksfullt, med en fascination och entusiasm som förhoppningsvis inte bara när ett levande intresse utan även förmår väcka det hos andra. Det är en bok som samtidigt som den är lärd och kunnig är lättläst och underhållande med ett mycket personligt tonfall som bär texten mot den ovane läsaren istället för att gömma den, som resultatet riskerar bli när insatta men mindre stilistiskt begåvade skall presentera sin kunskap för de oinvigda.

Boken vänder sig inte till den som redan har ingående kunskaper om språken; den som redan har förmågan att på en acceptabel nivå tillgodogöra sig texter på flera av dem och nyfiket har kikat på resten kommer inte att hitta mycket nytt här. Inte heller vänder den sig kanske till den som aldrig har haft något språkintresse över huvud taget — att förklara utdöda språks uppbyggnad utan att använda termer som i de flestas ögon är om än inte totalt främmande så i alla fall ovanliga och svårförståeliga torde vara övermäktigt. Lyckligtvis finns det en ordlista som förklarar allt från grundläggande saker som ackusativ eller femininum till sådant som de flesta inte stöter på i gymnasieundervisningen som klusil eller laryngal (och de flesta mer avancerade termer som determinativ eller ergativ förklaras dessutom löpande i texten), men den är tyvärr placerad efter avslutningen så att många läsare, om de inte varit uppmärksamt studerat innehållsförteckningen, riskerar upptäcka den först när de har läst nästan hela boken. Möjligheten att ta till sig boken med hjälp av ordlistan finns dock, även för den som har endast ringa vana av att läsa om språk.

Lite roligt är det också att fantasyläsaren Wikander inte kan låta bli att titta fram. I kapitlet om gotiskan presenteras Åke Ohlmarks som "[r]eligionshistorikern, Tolkien-översättaren och mångsysslaren Åke Ohlmarks" (förvisso är det kanske så att det är som översättare av Lord of the Rings som de flesta svenskar idag känner honom) och när ett stycke ur Beowulf citeras konstateras "[f]ör övrigt kan man i denna text känna igen ordet þeoden (»furste«), av professor Tolkien använt som namn på en konung i trilogin om Härskarringen".

Det finns något litet tryckfel, och jag hade kunnat svära på att det tyska verbet heben var starkt och inte svagt vilket borde leda till erhob den Kopf snarare än erhebte den Kopf i exemplet i kapitlet om sumeriskan (rätta mig gärna om jag har fel), men det är inte så mycket att det stör. Min främsta invändning är att jag gärna hade sett ett utökat resonemang om nöjet och "nyttan" av att studera de nämnda och andra utdöda språk, men det är blott en personlig önskan och knappast någonting som kan sägas ligga boken till last. Som en introduktion till döda språk är I döda språks sällskap utmärkt, med en enkel och kortfattad litteraturlista för den som vill gå vidare på djupet med ett särskilt språk.

Själv måste jag bestämt lära mig mer om oskiska.

11 Kommentarer:

Blogger Elda sade:

Oh, den där måste jag leta upp någonstans. Låter som intressant läsning, om inte annat. :)
Nngh. Och jag bara känner hur mina franskakunskaper förfaller dag för dag. Jag måste bestämt hitta någon att prata åtminstone litegrann med.

12/4/06 21:42  
Anonymous Anonym sade:

Ja, det låter verkligen intressant. Och dessutom har du med din subjektiva entusiasm säkert lockat fler nya läsare än om du bemödat dig att vara objektiv, vad det nu kan vara.

Oskiska är det enda språk jag aldrig ens hört talas om bland de uppräknade. Och det vill du veta mer om? Var talades det någonstans?

Riktigt är att heben är ett starkt verb.

Salongsdamen

13/4/06 10:05  
Blogger Hans Persson sade:

Jag får instämma med föregående skrivare; osksiska har jag aldrig hört talas om tidigare vad jag vet medan övriga språk ser bekanta ut åtminstone till namnet. Jag kan inte påstå att jag vet speciellt mycket om något av dem, däremot.

Det där låter som en bok som jag ska hålla lite utkik efter.

13/4/06 11:15  
Blogger Johan sade:

Oskiska är ett italiskt språk, det vill säga någorlunda nära besläktat med latinet. Deras kultur gick upp i den romerska när de blev fullvärdiga romerska medborgare.

//JJ

13/4/06 18:09  
Anonymous Johan sade:

Här finns en ordlista som borde kunna ge en ungefärlig idé om likheterna, förresten.

//JJ

14/4/06 04:16  
Anonymous Bodil Z sade:

Oskiskan kopplas ofta samman med umbriskan - osco-umbro. Jag vet inte hur noga man kunnat kartlägga språken, alltså hur mycket det finns av dokument osv. När man läser italiensk språkhistoria brukar det i alla fall snuddas vid dessa språk.

Etruskiskan tycker jag i så fall är mer fantasieggande och jag har förutom allt möjligt annat läst om några vilda teorier om ett släktskap mellan etruskiska och baskiska - möjligen med en tråd till något kaukasiskt språk. Jag har en liten skrift på franska om de här (eventuella) sambanden. Utgångspunkten är talorden på några tärningar...

14/4/06 21:47  
Anonymous Johan sade:

Anledningen till att jag är mer intresserad av oskiska än etruskiska är mest att latin är ett av mina favoritspråk, och att ett besläktat språk som dog ut samtidigt som latinet som vi känner det fortfarande var i sin äldre fas.

Jag har på sistone läst fler böcker som snuddat vid försöken att knyta särskilt baskiskan till andra, kända språkgrupper, men det verkar vara baserat på synnerligen lösa hypoteser.

//JJ

15/4/06 00:08  
Anonymous Bodil Z sade:

Om du är intresserad av den här lilla skriften om tärningarna och förhållandet mellan baskiska och etruskiska talord, får du gärna låna den vid tillfälle.

15/4/06 09:34  
Anonymous Johan sade:

Det låter intressant, men faller, är jag rädd, på min oförmåga att hantera franska. (Jag skall lära mig. Någon gång i framtiden ...)

//JJ

15/4/06 14:09  
Anonymous Bodil Z sade:

Då tar jag i stället fasta på det där du säger om latin som favoritspråk. Här är en länk till ett roligt och intressant samtal kring en "latinsk fråga" som utspann sig i min blogg under några vinterdagar:
http://www.bodilzalesky.com/blog/2006/01/06/upptackt/

Om du tycker det är opassande att jag skickar länkar till mig själv till din blogg, så kastar du förstås bara ut den.

15/4/06 15:13  
Anonymous Johan sade:

Intressanta länkar är alltid mycket välkomna, så länge de på något sätt anknyter till den aktuella diskussionen. Tack.

(De är självklart välkomna även när de inte anknyter till någon aktuell diskussion, men då föredrar jag att man mailar dem till mig.)

//JJ

15/4/06 16:11  

Skicka en kommentar

<< Home