Hamburger Bahnhof & Fast nichts

Inne i Hamburger Bahnhof, en gammal stationsbyggnad i Berlin, har man byggt ett trevligt museum som jag och min värd besökte under helgens Berlinvistelse. Bahnhof omvandlat till Museum für Gegenwart gör sig faktiskt mycket bra i byggnaden, även om något enstaka verk inte kom till sin fulla rätt eftersom solen sken in på det så att det störde.

Här finns till exempel ett rum med Andy Warhol-verk, bland annat "Hammer and Sickle" och den jättelika "Mao Tse-Tung". Det finns konst om det föregående århundradets dystrarare ögonblick; flera monumentala och sevärda föremål. Förmodligen mest intressant på Hamburger Bahnhof är dock översättningsserien där olika professionella översättare har fått översätta omväxlande mellan engelska och tyska och ständigt fått den föregående översättarens mening att arbeta med och där den goda idéns oförstörbarhet bara blir större och större för varje steg där texten förvanskas ytterligare en smula när den går från språk till språk. I de flesta fall är det helt okej översättningar där det som givits, utan att utan förhållandet till de tidigare översättningarna som den aktuella översättaren saknat kännedom om, är ett lika bra alternativ som någon annan tankbar översättning. I något fall blir glidningen dock till ett fruktansvärt hopp där nyanser behandlats på ett rent horribelt sätt. Oavsett är det synnerligen intressant.

Huvudanledningen till att jag rekommenderar den som befinner sig i Berlin någon gång under de kommande veckorna att besöka Hamburger Bahnhof heter dock "Fast nichts" ("nästan ingenting") och är en utställning som visar minimalistiska verk ur Friedrich Christian Flick-samlingen. "Fast nichts" pågår till den tjugotredje april.

David Claerbouts "Shadow Piece" var kanske huvudsakligen menat som ett skuggspel, men det är inte skuggorna i den som är det intressanta — det är reaktionerna och precis hur förutsägbart alla agerar när glasdörrarna som filmats är låsta. Intressant ur perspektivet mänskligt beteende är också den stora kuben som man bara är tvungen att gå runt, trots att man mycket väl vet att det är precis det som är tanken och att det inte finns någonting att se utöver det som redan har setts. Kvadraterna i metaller utlagda efter atomtyngd var en trevlig idé, och On Kawaras "One Million Years (Past)" är ganska mäktigt i kombination med ljudinstallationen "One Million Years (Future)". Intressant är också noterna till John Cages musikverk "Atlas Ecpliticalis", tolkat efter stjärnbilderna. En krossad spegel är inte en ny symbol, men den är ändå fortfarande tänkvärd. Minimalistisk textkonst, som den träffsäkra tvåsidorsbiografin som möter besökaren när man nästan tagit sig igenom hela utställningen, är verkligen inte heller fel.

Naturligtvis finns det även sådant som sade i alla fall mig lite eller ingenting alls — Cy Twomblys "North African Sketchbook", till exempel. Det som är se- och tänkvärt överväger dock, och överlag är "Fast nichts" en utställning som är mycket väl värd ett besök, liksom Hamburger Bahnhof i stort.