Esperanto
Jag ställer mig ganska tveksam till projektet konstgjorda, mänskliga språk och deras användning på den internationella arenan. Personligen tror jag inte att varken esperanto eller några av de andra kandidaterna kommer att spela någon roll som är värd att lägga märke till under överskådlig framtid. Visst kan man tycka att idén om ett enkelt språk där alla har samma chanser att uttrycka sig själva och förstå vad som sägs är sympatisk, men frågan är — vad har esperanto med den beskrivningen att göra?
Esperanto sägs vara lätt för att det använder sig av "internationella" grundord, och det är säkerligen lätt att få en ungefärlig uppfattning om innehållet i en text om man talar ett europeiskt språk eller fem. Jag som har ägnat viss tid åt att studera latin och italienska kan utan större problem känna igen rätt många ord; flera hade varit tydliga för mig även om jag bara hade kunnat engelska. För en rumän, en engelsman, en ryss eller en columbian verkar esperanto säkerligen inbjudande lätt. Skulle det vara så att du bara talar ett språk som aldrig hamnade i den latinska kultursfären och som aldrig fick de grekisklatinska låneorden har vi helt plötsligt inte alls ett gemensamt grundläggande ordförråd.
Esperanto är inte alls internationellt, det är eurocentriskt, och dess så kallade internationalism sträcker sig inte längre än det europeiska inflytandet gör. En kines eller en malawier har inte alls samma fördel — att säga att esperanto skulle vara mer rättvist än engelska eftersom det är främmande för alla och att man på så sätt inte får de fördelar som en engelsman har om engelska är det regerande världsspråket när alla börjar på samma nivå är mest ett hån.
Om det skall använda sig av det latinska alfabetet, varför antingen inte anpassa sig till det? Redan frasen Ĉu vi parolas Esperanton? innehåller minst ett element som ses som främmande av ett stort antal människor som använder det — det måste väl ändå ha funnits smidigare vägar att gå? Varför så många fonem över huvud taget?
Grammatiken sedan — hur kan man titta på esperantos grammatik och tycka att det är den smidigaste balansgången man kan tänka sig mellan uttrycksrikedom och enkelhet?
Huruvida ett språk är vackert eller inte är en subjektiv uppfattning. Jag tycker till exempel inte alls om det nämnda italienska språket, som många anser är ett vackert språk, men mitt hjärta slår för de germanska språken som till exempel tyska, som vanligtvis uppfattas som ett väldigt hårt och fult språk. Men inte ens italienska kommer i mina ögon i närheten av att vara så fult som esperanto — det ser ut som misshandlad italienska, eller kanske spanska, som blivit med k och j. Den enda gång jag faktiskt tyckt att esperanto varit vackert var när en vän transkriberade ett par meningar till det kyrilliska alfabetet, som jag inte kunde läsa.
Den som verkligen tror på esperanto som världskommunikationens räddning skall självklart lära sig det. Men då skall man ha klart för sig att det är en kamp som fortfarande ligger i framtiden, som sannolikt hade sin höjdpunkt och sin största chans i en tid som redan har passerats och där dagens situation inte kommer att hjälpa en ett förbaskat dugg någonstans med mindre tur än att man lika gärna kunde ha snubblat över ett ledigt hotellrum och en flygbiljett hem om det är vad man behövde.
Det finns inget språk som klarar världskommunikation. Engelskan är det som kommer närmast, med stora mängder som har det som modersmål, men det kommer sannolikt inte hjälpa dig ett dugg på landsbygden i stora delar av världen. Personligen tycker jag att det är modigt att ge sig in i östra Tyskland utan att kunna mer än engelska och svenska, och då är alla tre ändå germanska språk. Den som redan talar engelska och vill nå många fler bör snarare snegla åt de större linguae francae som existerar och fungerar: mandarin, arabiska, hindi, spanska, swahili, franska, ryska.
Det är möjligt att ett kontruerat språk någon gång i framtiden skulle kunna användas för internationell mänsklig kommunikation. Men esperanto lär snarare stjälpa än hjälpa den kampen.
Vidare läsning:
Learn Not To Speak Esperanto
Is Esperanto's vocabulary too large?
Esperanto sägs vara lätt för att det använder sig av "internationella" grundord, och det är säkerligen lätt att få en ungefärlig uppfattning om innehållet i en text om man talar ett europeiskt språk eller fem. Jag som har ägnat viss tid åt att studera latin och italienska kan utan större problem känna igen rätt många ord; flera hade varit tydliga för mig även om jag bara hade kunnat engelska. För en rumän, en engelsman, en ryss eller en columbian verkar esperanto säkerligen inbjudande lätt. Skulle det vara så att du bara talar ett språk som aldrig hamnade i den latinska kultursfären och som aldrig fick de grekisklatinska låneorden har vi helt plötsligt inte alls ett gemensamt grundläggande ordförråd.
Esperanto är inte alls internationellt, det är eurocentriskt, och dess så kallade internationalism sträcker sig inte längre än det europeiska inflytandet gör. En kines eller en malawier har inte alls samma fördel — att säga att esperanto skulle vara mer rättvist än engelska eftersom det är främmande för alla och att man på så sätt inte får de fördelar som en engelsman har om engelska är det regerande världsspråket när alla börjar på samma nivå är mest ett hån.
Om det skall använda sig av det latinska alfabetet, varför antingen inte anpassa sig till det? Redan frasen Ĉu vi parolas Esperanton? innehåller minst ett element som ses som främmande av ett stort antal människor som använder det — det måste väl ändå ha funnits smidigare vägar att gå? Varför så många fonem över huvud taget?
Grammatiken sedan — hur kan man titta på esperantos grammatik och tycka att det är den smidigaste balansgången man kan tänka sig mellan uttrycksrikedom och enkelhet?
Huruvida ett språk är vackert eller inte är en subjektiv uppfattning. Jag tycker till exempel inte alls om det nämnda italienska språket, som många anser är ett vackert språk, men mitt hjärta slår för de germanska språken som till exempel tyska, som vanligtvis uppfattas som ett väldigt hårt och fult språk. Men inte ens italienska kommer i mina ögon i närheten av att vara så fult som esperanto — det ser ut som misshandlad italienska, eller kanske spanska, som blivit med k och j. Den enda gång jag faktiskt tyckt att esperanto varit vackert var när en vän transkriberade ett par meningar till det kyrilliska alfabetet, som jag inte kunde läsa.
Den som verkligen tror på esperanto som världskommunikationens räddning skall självklart lära sig det. Men då skall man ha klart för sig att det är en kamp som fortfarande ligger i framtiden, som sannolikt hade sin höjdpunkt och sin största chans i en tid som redan har passerats och där dagens situation inte kommer att hjälpa en ett förbaskat dugg någonstans med mindre tur än att man lika gärna kunde ha snubblat över ett ledigt hotellrum och en flygbiljett hem om det är vad man behövde.
Det finns inget språk som klarar världskommunikation. Engelskan är det som kommer närmast, med stora mängder som har det som modersmål, men det kommer sannolikt inte hjälpa dig ett dugg på landsbygden i stora delar av världen. Personligen tycker jag att det är modigt att ge sig in i östra Tyskland utan att kunna mer än engelska och svenska, och då är alla tre ändå germanska språk. Den som redan talar engelska och vill nå många fler bör snarare snegla åt de större linguae francae som existerar och fungerar: mandarin, arabiska, hindi, spanska, swahili, franska, ryska.
Det är möjligt att ett kontruerat språk någon gång i framtiden skulle kunna användas för internationell mänsklig kommunikation. Men esperanto lär snarare stjälpa än hjälpa den kampen.
Vidare läsning:
Learn Not To Speak Esperanto
Is Esperanto's vocabulary too large?
posted by Johan | 20:44
1 Kommentarer:
Jag tror att man kan ha minst lika stor praktisk nytta av att kunna klingon som att kunna esperanto.
Jag betvivlar att någon konstruerat språk har en chans att bli ett världsspråk. Vi får nog stå ut med att världsspråket framöver är dålig engelska med indisk brytning.
Skicka en kommentar
<< Home