Humaniora i allmänhet & klassiska språk i synnerhet

Att syssla med humaniora är inte nödvändigtvis en lönsam eller för allmänheten produktiv sak vilket gör att såväl utövare som institutioner lätt drabbas av det där med snäva ekonomiska begränsningar. Non scholae sed viae discimus, typ. Via Latinbloggen kommer jag till ett gäng artiklar i Sydsvenska nätupplaga som behandlar humanisternas och de klassiska språkens ställning vid Lunds universitet där humanisterna har fått nog av att behandlas som en tredje klassens utbildning med så låga anslag att vettig undervisning inte går att bedriva. Skall humanioraundervisning vara en utbildning värd namnet eller någonstans där man stoppar undan folk ett par år så att det ser bra ut i statistiken? Som den ser ut idag lär undervisningen i humanistiska ämnen vid många svenska lärosäten av en rad olika faktorer vara ett slöseri med tid snarare än någonting annat om studenterna inte tar saken i egna händer och själva ser till att ge sig en vettig kunskapsnivå. Vilket även fler lär anse, eftersom utbildningen i klassiska språk vid Lunds universitet lever farligt. Anders Piltz har skrivit en krönika om saken som kan vara värd att läsa.