Månskensdans

Litteratur-, språk- och kulturblogg.

Johan Jönsson
johanjonsson.net

fredag, november 10, 2006

”När jag får min lön, tänker min fru köpa en ny hatt.”

Aporpå humaniora och utbildning så hittade jag via Bokinkastet en granskning av övningsmaterialen i Franska A och Tyska A ur ett genusperspektiv.

16 Kommentarer:

Anonymous Bengt O. sade:

Hjärtligt tack för denna underbara länk! Redan vid en hastig blick fick jag många härliga gapskratt och jag ser fram emot ett mera noggrannt läsande. "Både tyskan och franskan är språk med grammatiskt genus, där detta inte alltid stämmer överens med naturligt genus." Ord som slutar på "-chen" t.ex. Mädchen, är alltså neutrala och inte feminina. Så kan vi ju inte ha det! Kanske kan vi ta upp det i EU där vi ju just fått en ny kommissionär från Rumänien som skall syssla med språken.

"Till exempel så är det kvinnorna som står för merparten av de emotionella aktiviteterna:
'Elle s’est mise en colère'. (Hon blev arg!) Männens handlingar är istället i högre grad kopplade till det semantiska fältet rörelse:
'Avec qui est-il parti?' (Med vem har han rest?)" Men om han reste med en kvinna? Sin fru eller, eftersom det är franska, troligare sin maîtresse? Då är ju även hon kopplad till det semantiska fältet rörelse.

Alltid när jaq läser sånt där kommer jag att tänka på Povel Ramels visdomsord: "Så vist är naturen inrättad att man kan doktorera på vad som helst." Med ett visst vemod tänker jag också längtansfullt på de lyckliga ängder i Sverige där verkligheten bara är en ond dröm, långt långt borta i utlandet.

10/11/06 21:18  
Anonymous Johan sade:

"Så vist är naturen inrättad att man kan doktorera på vad som helst."

Visst är det så. Det här är en av mina favoriter. "Studier i svenska nötkreatursnamn", mycket bättre blir det inte.

//JJ

10/11/06 21:25  
Anonymous Anonym sade:

Tyckte tvärtom på allvar att detta var en mycket givande länk, jag ska vid tillfälle läsa texten ingående. Nog för att jag gärna skulle köpa en hatt när min man får lön men allra helst vill jag kunna vara kvinna för min egen hatt om man (sic!) säger så.

11/11/06 01:07  
Anonymous Johan sade:

Jag tyckte också att den var allvarligt givande, om det inte framgick.

//JJ

11/11/06 01:23  
Anonymous Anonym sade:

Jodå, det var vad jag misstänkte i alla fall. :)

11/11/06 11:07  
Anonymous Bengt O. sade:

Får jag i all vänlighet (verkligen, ej ironi OBS)fråga om ni som uttryckt er uppskattning av uppsatsen haft tid att läsa igenom den ordentligt? Vad var det ni i så fall fann vara så givande? OBS jag frågar detta av uppriktig nyfikenhet, inga som helst dolda motiv. Själv har jag plågat mig igenom det hela ord för ord och förutom några få skurrila exempel (färre än jag hoppats) fann jag ingenting som jag skulle betrakta som 'givande.'

En fråga i förbifarten: bör grammatikexemplen avspegla verkligheten som den är (t.ex. i Frankrike) eller som den borde vara enligt mångas uppfattning?

11/11/06 20:28  
Anonymous Mårten sade:

Den som verkligen vill ha något att förfasa sig över borde läsa boken "Möte i Petersburg" som används i introduktionskursen i ryska bl.a. vid Lunds Universitet.

12/11/06 18:24  
Anonymous Johan sade:

Får jag i all vänlighet (verkligen, ej ironi OBS)fråga om ni som uttryckt er uppskattning av uppsatsen haft tid att läsa igenom den ordentligt?

Nope. Helt korrekt att jag inte har. Skall återkomma, med argument eller ändrad uppfattning, när jag har gjort det.

Mårten: Finns den översatt också? Den används vid introduktionskursen vid Göteborgs universitet, men hos mig heter den Møde i Petersborg. Väldigt upplysande med fonetikanvisningar som säger någonting i stil med "och det här uttalas som danskans [ord]".

//JJ

12/11/06 19:00  
Anonymous Anonym sade:

Bengt, i all vänlighet!
Jag tyckte uppsatsen var intressant helt enkelt för att detta är ett ämne man rent mänskligt kan vara nyfiken på. Vad är det för människor som används i språkläromedlens exempel och hur ser det ut ur en könsaspekt? Den fråga du ställer, "bör grammatikexemplen avspegla verkligheten som den är (t.ex. i Frankrike) eller som den borde vara enligt mångas uppfattning?", den ställs också i uppsatsen. Det är alltså naturligtvis inte en frågeställning uppsatsförfattarna skulle vara omedvetna om. Deras svar kan du, oavsett om du instämmer eller inte, läsa i texten. Men det är ju inte bara så att de könsroller som faktiskt finns i det franska samhället återkommer i de franska grammatikexemplen - en poäng förf. gör är att det manliga könet helt enkelt förekommer i mycket högre utsträckning än det kvinnliga i exemplen. Och du håller väl med om att detta inte avspeglar verkligheten - verklighetens könsfördelning är 50-50.
Vid sidan av den konkreta genomgången av franskt o tyskt språkundervisnigsmaterial fick man (sic igen!) sig också till livs en liten historisk genomgång av olika sätt att sett på kvinnligt/manligt språkbruk under 1900-talet. Du behöver förstås inte tycka det är intressant, men i all vänlighet undrar jag varför du avfärdar det som inte alls givande?

12/11/06 21:33  
Anonymous BengtO. sade:

Charlotte, Johan: Bra svar! Jag återkommer senare med min kommentar.

13/11/06 00:29  
Blogger ChW sade:

Man ska förstås inte läsa en seriös granskning av kursmaterial i hopp om att hitta skurrila exempel. Granskningen visar ojämn fördelning av hur ofta de olika könen förekommer i övningar och i vilka roller de då uppträder. Fastän man inte vill förvränga verkligheten genom att till exempel framställa Frankrike som ett helt jämställt samhälle när det inte är det, så är det väl inte heller önskvärt att befästa de könsroller och fördomar som finns. Det går att nämna kvinnor i yrkesroller lika ofta som män, istället för med familjetermer, utan att man för den skull förvränger verkligheten.

Och den där ryska läroboken, ja den är en orgie i förutfattade meningar. (Den finns inte översatt, tyvärr, eller tack och lov?) Den är full av könsroller (Katja målar sina vackra röda läppar och funderar på vem hon ska gifta sig med) och fördomar om ryssar (Sasja är en nyrik affärsman som har suspekta importaffärer). Vissa studenter uppfattar den som ironisk, men långt ifrån alla. Jag vet förresten inte om jag tycker att ironi är en ursäkt för att bre på med fördomar. Återigen, i och för sig, en fråga om att visa verkligheten som den är eller som den borde vara, men det är orättvist mot många ryssar att antyda att deras verklighet är riktigt sådär extrem. Eftersom det inte särskilt ofta kommer ut nya läroböcker i ryska finns också risken att den där bilden av Ryssland dröjer sig kvar även sedan samhället har förändrats, och det känns ju inte så betryggande. Jag har en gång försökt göra en liknande undersökning av den läroboken som författarna till "När jag får min lön..." hade gjort med sitt material, och det var ingen rolig syn.

13/11/06 11:16  
Anonymous Johan sade:

(Den finns inte översatt, tyvärr, eller tack och lov?)

Fast det hjälper ju inte. Används gör den ändå.

//JJ

13/11/06 15:32  
Anonymous Bengt O. sade:

Ursäkta att det tog tid att komma tillbaks hit. Jag frågade i min senaste kommentar exakt vad det var som ni fann givande. Charlotte, chw och i viss mån Johan har givit konkreta svar som jag givetvis accepterar. Jag kan dock endast i begränsad (mycket) mån dela er uppskattning: hela frågeställningen tycks mig vara av tveksam relevans. Naturligtvis bör det förekomma ungefär lika många manliga som kvinnliga exempel speciellt i de språk där grammatiskt genus rättar sig efter det biologiska.

Mest av allt störs jag av författarnas moraliserande tonfall. Att uppröra sig över att en prostituerad förekommer i ett (1) fall verkar ju lika viktorianskt som att inte låta ogifta manliga och kvinnliga författares böcker stå bredvid varandra i bokyllan eller att sätta strumpor på flygelns ben. Såvitt jag förstår förhärligar exemplet inte prostiution eller uppmanar därtill. Däremot förekommer ju denna företeelse i samhället och varför då inte också i ett grammatikexempel. (Det hela låter som ett citat för resten).

Jag skulle kunna ha lagt upp min kommentar på en allvarligare bog och pekat på risken för att glida över i Orwellianskt newspeak om man börjar lägga moraliska edller politiska aspekter på vad som får skrivas och inte skrivas och vad orden skall betyda. Jag nöjer mig med att hänvisa till en artikel jag skrev på min website för ganska länge sedan: Språkexperternas dolda värderingar.

Läste med intrese det som skrevs om den ryska kursen. När jag läste ryska (kom aldrig särskilt långt) fans ingen makeuppande Katja utan det var min bror Boris som lagade staketet eller –min favorit- ”Den unge mannen talar med maskinisten”. (Ja, nu märker jag att det var hoplöst snedfördelat ur ett genusperspektiv redan då!)

Cwh förmanar mig att inte läsa seriösa forskningsrapporter i hopp om att hitta skurrila exempel. Jag är ledsen cwh men oavsett vad jag nu hoppats eller inte så lockar en hel del av exemplen nog närmast till löje, speciellt när de används som jämlikhetsargument, ” De brev han skrivit till sin hustru är mindre intressanta än de han skrivit till sin älskarinna” Handen på hjärtat nu, om ni fick tillfälle att läsa en berömd statstjänstemans brev, skulle ni heller läsa de han skrev till frun eller älskarinnan? Dock kan jag hålla med om att man i jämlik- och nyfikenhetens namn även borde få läsa älskarinnans brev.

14/11/06 18:39  
Anonymous Johan sade:

Så. Jag håller med Bengt om att större delen av innehållet överdriver, skjuter bredvid målet och tappar viss trovärdighet genom en strävan att uppnå så mycket politisk korrekthet (även om politisk korrekthet för all del inte alltid förtjänar den skit den får) att det blir smått absurt. Det är svårt att motivera nödvändigheten att ha prostituerade som befolkar våra grammatikövningar är exempel på en moralpanik jag personligen inte alls tycker om. Däremot så står jag fast vid att jag tyckte att det var intressant läsning, på allvar, och att det fanns poänger – särskilt i genomgången av det franska materialet. Mitt främsta exempel på det som jag tyckte var bra och läsvärt var genomgången av de kvinnliga och manliga yrkesrollerna i det franska exemplet.

//JJ

14/11/06 18:45  
Anonymous Johan sade:

Ah. Nu kom Bengts senaste kommentar medan jag fortfarande satt och skrev min. Jag håller fullständigt med om att man inte skall använda undervisningsmaterial i som politiska slagträn. [Här klippte jag bort en längre utläggning med exempel från vad jag starkt ogillade angående engelskundervisningen vid Göteborgs universitet, men eftersom jag verkligen anstränger mig för att hålla politiken borta från Månskensdans ...] Moralisera över att exempelpersonerna inte lever ett skinande kärnfamiljsliv känns också lite småunket. Men, det betyder inte att det inte är en rätt dålig sak när undervisningsmaterial är så pass förlegat att det aktivt stärker lika illaluktande könsnormer.

//JJ

14/11/06 18:53  
Anonymous Anonym sade:

Ärligt talat, jag reagerade också mot paniken inför exemplet med den prostituerade. Samtidigt finns det ju en gräns vad gäller vilka delar av verkligheten som lämpar sig att ta med i språkundervisningsmaterial.
Exempel - översätt till tyska:

- Hans avföring var den morgonen av en sällsamt skimrande ljus nyans.

- Bland seriemördarens offer återfanns också fem pojkar i åldrarna tre till åtta år, vars genitalier hade avlägsnats.

- Han slog till henne en gång till, så att hon säkert skulle förstå att han menade allvar.

osv osv, ja, ni förstår vart jag vill komma. Frågan är alltså var gränsen ska sättas. Själv skulle jag inte sätta den vid förekomsten av ordet "prostituerad". Men ska vi börja diskutera den svenska synen på prostitution lär mängden kommentarer till den här postningen bli oöverskådlig.
Och förresten så vill ju Johan vara opolitisk...

15/11/06 15:00  

Skicka en kommentar

<< Home