Månskensdans

Litteratur-, språk- och kulturblogg.

Johan Jönsson
johanjonsson.net

lördag, december 30, 2006

Omläsningar igen

Ett av de första inläggen jag skrev på Månskensdans handlade om omläsningar, och jag beklagade mig över att jag slösade tid på att läsa sådant jag redan hade läst istället för att sätta tänderna i någon av alla de tusentals fantastiska böcker som jag vet väntar på mig där ute. Jag kom att tänka på det när jag nyligen läste Olof Lagercrantz trevliga lilla skrift Om konsten att läsa och skriva, som huvudsakligen är en läsvärd skildring av författarens förhållande till skönlitteraturen.

När jag som ung vildläste – jag låg länge på sanatorier för lungsot och hade gott om tid – föll det mig aldrig in att läsa om en bok. I det rika boklandskapet fanns det tusen vägar som var oprövade. En dåre den som gick dem två gånger.

[---]

Första gången befinner vi oss i en situation som överrensstämmer med vårt normala oläsande liv. Vi vet inte, vad nästa ögonblick ska bjuda oss, och inte vad som står på nästa sida. Vi skyndar osss framåt för att få reda på hur det går för oss själva liksom för personerna i romanen.

[---]

När vi läser andra gången är det som att läsa en döds biografi eller se vårt liv strax innan vi ska lämna det. Nu står det klart varför den där upplevelsen i första kapitlet gjorde så starkt intryck på hjältinnan. Det avgjorde i själva verket hennes liv. Ett mönster träder fram. Det som var oöverskådligt blir enkelt och begripligt.


En morgon för ett par veckor sedan satt jag hemma hos en vän och såg på film med henne. Vi såg, för hennes del för långt ifrån första gången, Lucky Number Slevin, och jag undrade om inte den typen av film – där mycket av poängen är ovissheten om vad som händer och uppdagandet av vad som ligger bakom allt – passade sig sällsynt illa för att se om och om igen. Hon svarade att det tvärtom var just den typen av film som hon ogillade att se första gången, eftersom hon då bara satt och undrade vad som skulle hända. Det fick mig att tänka på Berthold Brechts episka teater och viljan att lyfta fram det som annars hamnar i skuggan av inlevelsen: det finns alltid sådant man annars missar. Kanske en bidragande orsak till att jag har svårt för spänningslitteratur.

Skall man nu läsa om böcker kan det i och för sig finnas en poäng i att ge sig på Heart of Darkness snarare än Hornblower. I den senare tvivlar jag på att jag kommer upptäcka särskilt många fler nyanser.

5 Kommentarer:

Anonymous Fredric sade:

Frågan är väl vad man är ute efter med sin läsupplevelse. Är det bara viljan att ha läst alla böcker (eller mer realistiskt; så många som möjligt) eller är det själva läsupplevelsen i sig som är viktig? För mig kan en vacker text absolut ge samma tillfredsställelse en andra gång, varför ska jag då inte ibland prioritera en bra upplevlse framför att läsa en bok jag inte vet vilken klass den håller? Det där med att upptäcka nya nyanser osv, det gör man om man läser om ett verk, men det är inte huvudorsaken för mig.

Detta med att läsa om böcker man vet inte är särskilt bra är emellertid något helt annat, och ganska vanvettigt.

31/12/06 14:02  
Anonymous Anonym sade:

Jag läser sällan om böcker. Håller med dig om att det ju finns så fantastiskt många man vill hinna läsa.

Vissa böcker som jag läste som betydligt yngre har jag dock läst om och insett att de nu ger en helt annan läsupplevelse. ibland känns det nästan som om de handlade om nåt helt annat.

Jag har också en del böcker som jag ofta läser om valda delar ur, liksom jag har vissa filmer där jag kan se om scener.

2/1/07 18:03  
Anonymous Bodil Z sade:

Då och då läser jag om böcker, vissa ofta, andra någon enda gång. Goethes "Faust I" är nog den bok jag läst flest gånger (kanske tjugo) eller så är det Fontanes "Effi Briest" (fast där var det ju mer fråga om en "arbetsläsning"). Vissa enskilda dikter läser jag om väldigt ofta för att jag kan leva i dem på det sättet. Inget av detta omläsande inkräktar egentligen på min läsning av nytt och ofta tillför den ena läsningen den andra något. Om jag till exempel läser böcker i en viss följd i stället för i en annan färgar de av sig på varandra på nya och andra sätt. Jag kan tänka mig mitt liv som en berättelse som innehåller stråk av en mängd andra berättelser (åtminstone vissa av dessa berättelser kommer från sådant jag läst), där det ibland uppstår nya perspektiv och nya vyer över gammalt som verkade helt förflutet men som blir till ett nytt nu på det sättet.

3/1/07 18:35  
Anonymous Mathias sade:

Jag tycker om att läsa om. Och försöker enbart läsa om böcker som jag på något plan vet att kommer att tillföra den första läsningen någonting. Sjóns Skugga-Baldur tex. steg rejält efter den andra läsningen. Samma sak med den finlanddsvenska Kjell Lindblads novellsamling Oktober-mars.

Jag tror att en del av tjusningen kan vara känslan av att kunna omfatta någonting, en bok eller en tanke, och glädjen i att kunna se nytt i det som man trodde vara bekant.

Men som Fredric sa, det beror väl på vad man vill ha ut av läsningen. Säkerligen har nog även Olof Lagerkranz en poäng när han säger att en dåre tar samma väg två gånger.

4/1/07 09:24  
Blogger Nattvarg sade:

Jag läser om och om och om och... Jag har svårt att hitta en ny oläst bok varje gång läslusten faller på... Alla mina egna böcker läser jag om varje år, annars vore det väl ingen vits att ha dem i hyllan istället för att bara låna dem... Jag läser också mycket gärna om de böcker jag älskar, den andra gången man läser något ger nog inte lika mycket som den första men samtidigt får man ofta en större förståelse för boken än vid den första genomläsningens passion.

14/1/07 13:15  

Skicka en kommentar

<< Home