Gabriel García Márquez, Översten får inga brev & Macondo

Jag fick ett brev med Gabriel García Márquez kortroman Översten får inga brev idag. Rent bortsett från poängen i att skicka en bok med just den titeln är oväntade böcker alltid en trevlig överraskning, så jag satte mig ned att läsa den. Det är en fängslande historia om översten som väntar på sin pension och har väntat utan att få den i femton år. Han har förlorat det mesta förutom hoppet, envisheten och viljan att i största möjliga mån klara sig själv. Márquez skildrar honom skickligt genom hans förhållande till sin omgivning.

Bokens avslutande text – efter förord, Översten får inga brev och efterskrift – handlar om projektet Macondo. I och för sig är kommentarer som [p]rojektets syfte är att lyfta fram världslitteraturen – en term som vi här låter stå för litteraturen från Afrika, Asien och Latinamerika någonting som får mig att tvivlande höja på ögonbrynen, men sådant som lyfter fram litteratur som annars lätt glöms bort är alltid välkommet. Ta en titt.