Hennes förklaring till varför fantasyböcker, och i förlängningen filmer, som "Sagan om ringen", Harry Potter-serien och senast "Narnia"-filmen, tycks fylla ett så stort behov på 2000-talet handlar om behovet att bli omhändertagen.
- När man ser fantasy vet man att man inte kommer att bli övergiven eller känna sig kall. Det handlar ju alltid om att man följer med på en resa, hjältens resa, där han eller hon ska utvecklas och lära sig saker. Det är ju väldigt aktuellt i dag, när världen är så osäker politiskt och att det är så svårt att veta vem man ska lita på, säger Guillory.
sade Sienna Guillory i en
artikel i Dagens Nyheter idag.
Alltid är en grov lögn, oavsett om det är Guillorys eller Helena Lindblads fel. I den mån det stämmer håller jag nog mer med China Miéville:
Tolkien is the wen on the arse of fantasy literature. His oeuvre is massive and contagious – you can't ignore it, so don't even try. [...] He wrote that the function of fantasy was ‘consolation’, thereby making it an article of policy that a fantasy writer should mollycoddle the reader.
5 Kommentarer:
Vem ska jag tro på, tro på, tro på när, tro på när allt är så här...
Har du läst Eragon-recensionen i DN idag? Fredrik Stage: "Att låna från Tolkien är oundvikligt i fantasygenren." Jag blir ju nästan deprimerad... :P
Va? Skall han ha smisk?!
//JJ
Den där artikeln läste jag, ja. Och man blev väldigt mycket deprimerad. Liksom.. -Alla- har fel. :P
Jag anser absolut inte att fantasy måste gå ut på att följa med hjälten när han ska rädda världen, bara för att ta det jag störde mig mest på. :P
- Vilket hon visserligen inte sa, men det kändes väldigt mycket som det hon menade. Och jag tror -inte- att jag läser fantasy för att jag känner mig osäker i dagens politiska klimat. Var det inte någon av dem i artikeln som försökte säga att fantasy var populärt för att unga är rädda för terrorism också, eller minns jag fel?
Skicka en kommentar
<< Home