Månskensdans
Litteratur-, språk- och kulturblogg.
johanjonsson.net
måndag, december 11, 2006
Centralt i sammanhanget är just språkdräkten, som inte liknar någon annans: en litterärt ciselerad västerbottniska som i motsats till mycket som skrivs på dialekt inte erbjuder den minsta lässvårighet för folk söder om Höga Kusten. Så kommenterar Gunnar Andersson Torgny Lindgrens prosa i förordet till Ormens väg på hälleberget. Och visst stämmer det: språket har en tydlig dialektal färg samtidigt som det inte erbjuder mig några som helst problem. Det är såväl välskrivet som lättläst – det borde inte någon någorlunda van läsare tid värd att nämna att ta sig igenom den föredömligt korta romanen. Mötet mellan det västerbottniska och det bibliska är värt att betrakta. Vandra genom språkterrängen och njuta av ordlandskapet.
3 Kommentarer:
Har du läst hans trilogi med "Hummelhonung", "Pölsan", och "Dorés bibel"? Underbara böcker!
Inte än, nej.
//JJ
Som dotter till en västerbottning är det faktiskt lite märkligt att jag lyckats undvika Torgny Lindgren. Helt onödigt också. Jag vet inte varför. Borde läsa nåt nån dag.
Däremot har jag fått min obligatoriska dos Sara Lidman.
Skicka en kommentar
<< Home