Litterära priser & litterära hål
Johan Svedjedal recenserar i Dagens Nyheter James F. Englishs The Economy of Prestige: Prizes, Awards, and the Circulation of Cultural Value och skriver om de litterära prisernas status. Tanken att man kan tävla i kultur provocerar många, sägs det. Personligen har jag aldrig riktigt förstått varför: litterärt värde är inte någonting absolut mätbart, varför det egentligen borde vara alldeles självklart att en jury aldrig delar ut priset till det bästa verket. Den delar ut priset till det verk som den ansett mest välförtjänt av det, vilket är en helt annan sak. Generellt finns det sällan en perfekt vinnare till ett litterärt pris: det finns de som förtjänar det och de som inte förtjänar det. Nöjd får man vara så länge den första kategorin uppmärksammas och inte den (betydligt större) andra. Det är trots allt det som de litterära priserna gör: belönar och sätter strålkastarljuset på bra litteratur. De bestämmer inte vilka texter och författarskap som är de objektivt bästa.
Det är för övrigt lite synd hur mycket strålkastarljus som i alla fall i Sverige allt som oftast hamnar på en debutroman: i efterhand ses den vanligtvis av många som den punkt där ett författarskap börjar. I vilket hål stoppar man då betydelsen tidiga, utspridda noveller, essäer och annat har för författarskapets utveckling?
Det är för övrigt lite synd hur mycket strålkastarljus som i alla fall i Sverige allt som oftast hamnar på en debutroman: i efterhand ses den vanligtvis av många som den punkt där ett författarskap börjar. I vilket hål stoppar man då betydelsen tidiga, utspridda noveller, essäer och annat har för författarskapets utveckling?
posted by Johan | 02:42
6 Kommentarer:
Ja, och samma typ av argumentation som du använder för litterära priser kan man använda för kulturbidrag, författarlöner t ex. De ifrågasätts ibland på samma grunder (vem ska bestämma vem som ska få, hur kan man objektivt avgöra osv...). Bara som ett apropå.
Skillnaden är väl att de som klagar på kulturbidrag huvudsakligen klagar för att det är skattepengar och på grund av den ifrågasatta frivilligheten hos de som ligger bakom och inte för att man får för sig att dela ut bidrag till författare som sådant. Nobelpriset är Alfred Nobels arv, Augustpriset mycket de stora förlagens sätt att dra uppmärksamhet till sina egna böcker och så vidare.
Fast de politiska diskussionerna håller jag, som tidigare konstaterat, gärna borta från just Månskensdans. De tar så lätt över, annars, och de ägnas för mycket av min tid annorstädes ändå.
//JJ
(Vilket känns hyggligt ironiskt i ljuset av länktipset som följde ...)
//JJ
Augustpriset känns knappast som ett opolitiskt pris. Även om det inte är ett nyliberalt jippo har trots allt marknaden stor makt i valet av pristagare. Sen kan man bli ännu mer vänsterkonspiratorisk och göra som Björn Håkansson i DN häromdagen och hävda att Augustpriset använder de nominerade poeterna för att hålla uppe prisets status, vilket i sin tur påverkar vinnarbokens status på marknaden. De nominerade poeterna har dock ingen chans eftersom de inte är lika kommersiellt gångbara. De agerar bara gisslan.
Det är branschens pris. Att branschen har och skall ha inflytande över vilka som får det tycker jag är rätt självklart. Gillar man det inte? Strunta i priset – det får inte mer uppmärksamhet än man ger det. Förlagen får belöna precis vem fan de önskar, som jag ser det. Augustpriset är liksom ett rätt kommersiellt pris. Det säljer och ges till böcker som kan gå hem i stugorna – vilket jag inte tycker är varken en nyhet eller särskilt upprörande. Kanske inte går till de böcker jag helst läser, men å andra sidan kan jag inte påminna mig att ha läst en Augustvinnare som inte har varit en bra bok heller.
//JJ
Skicka en kommentar
<< Home