Att sätta färg på en bokhylla

Det finns olika sätt att ta en paus och koppla av lite en dag. Vissa bakar, vissa sätter sig att se på gamla repriser på tv och andra bestämmer sig för att det skulle vara en god idé att sortera en bokhylla eller två efter böckernas omslagsfärg. Väljer du det sistnämnda alternativet finns risken att du är en idiot.

Lars Magnar Enoksens Runor ligger ovanpå Margaret Weis och Tracy Hickmans Höstmörkrets drakar som ligger ovanpå Christoph Heins Drachenblut som ligger ovanpå Tove Janssons Det osynliga barnet. Deras ryggar är gröna.

Jag har nu hundratals av mina böcker sorterade efter färg. Det började med några av fantastikböckerna, drog med sig de flesta av språkböckerna som råkade stå i närheten och svepte sedan över ytterligare några som hamnade för nära de högar med böcker i olika färger som samldes i rummet. Alla är inte med: några som stod för långt bort undkom och böcker som inhandlats antikvariskt eller av personer jag inte känner står fortfarande för sig själva i mitt apartheidsystem. I början var det ett försiktigt försök att låta nyanserna gå någorlunda in i varandra; att det bruna som försiktigt skall gå över i rött som går över i lila som går över i blått. Mot slutet är det bara en hylla grönt och en hylla nyanser som går åt gult som mest är staplade på samma hylla.

J.M Coetzees Pojkår står bredvid Tore Janssons Latin som står bredvid Philip K. Dick-samlingsvolymen Five Great Novels. Deras ryggar är svarta.

Svart som går till grått som går till brunt som går till rött som går till lila som går till blått som går till grönt som går till gult. Vita omslag på några hyllor i det som var språkbokhyllan bredvid.

En person med ett hälsosamt förhållande till sina böcker vet var böckerna står och kan peka ut Simson Garfinkels Database Nation tre decimeter från den yttre kanten på den översta vänstra hyllan i dubbelbokhyllan eller Aase Bergs Mörk materia en decimeter längre ut på motsvarande högra sida utan att vända sig om även om de bara har stått där i några timmar. En person med ett hälsosamt förhållande till sina böcker kommer efter två, tre dagar ändå att veta var varje bok står och kommer inte alls att behöva leta i tjugo minuter nästa gång han skall bläddra i fem böcker som har ett sammanhang och därför brukade stå tillsammans. Intalar jag mig.

Torbjörn Nilsson och Patrik Svenssons Gotiska står bredvid Ross Andersons Security Engineering som står bredvid Kalevala som står bredvid Cecilia Wennerströms Lyktbärarnas återkomst som står bredvid Guiseppe Ungarettis Vita d'un uomo som står bredvid Jonas Hassan Khemiris Ett öga rött som står bredvid Christa Wolfs Kein Ort. Nirgends som står bredvid Zoë Jennys Das Blütenstaubzimmer som står bredvid Catharina Grünbaums Språkbladet som står bredvid Nikanor Teratologens Äldreomsorgen i Övre Kågedalen som står bredvid Prismas engelska ordbok som står bakom Wolfgang Lindows Plattdeutsch-hochdeutsches Wörterbuch. Deras ryggar är röda.

Självklart kommer jag att sluta plocka fram tjugo böcker om dagen som staplas runt mig för att det är någonting jag vill kolla upp eller kika på, eftersom det skulle skapa hål i symmetrin. Självklart kommer jag att klara av det. Jag kommer ju sannolikt att flytta härifrån om sisådär åtta månader ändå och behöver bara hålla ut tills dess.

Det ser faktiskt riktigt snyggt ut. Är man svag för boken som fysiskt objekt är en färgkodad bokhylla klart dregelvärd. Men håll tummarna för att jag inte får lust att kika på Sven Janssons De stavlösa runornas tydning de närmaste åtta månaderna. Jag kommer nämligen aldrig att hitta den.

Aldrig.