Anthony Burgess & Ryssland
Ryssland tillhör länderna hade en särskild påverkan på Anthony Burgess – eller John Burgess Wilsons – liv. Han talade ett antal språk och tillbringade en tid av sitt liv i Sydostasien, men även i till exempel Italien, men många har förmodligen mött språkens inflytande på Burgess huvudsakligen genom nadsat, den ryskinfluerade slang som han använde i sin roman A Clockwork Orange och som senare kom att spridas ytterligare genom Stanley Kubricks filmatisering av boken. I romanen Honey for the Bears är huvudpersonen och hans hustru på ett närmast farsartat besök i St. Petersburg (eller kanske snarare Leningrad) där skillnaderna mellan det brittiskamerikanskt västerländska ställs mot det sovjetiskt ryska. Själva staden, den ryssamerikan som gör parodi på sin engelska genom att försöka hålla den uppdaterad med hjälp av tidningar, parets ständiga gräl – allt skruvat till vad som nästan blir en lätt hysteri. Den minst efterlängtade ryska kopplingen var förmodligen en som inte hade särskilt mycket med hans kulturella skapande att göra: sammanblandningen mellan honom och spionerna Guy Burgess och Anthony Blunt.
posted by Johan | 12:55
5 Kommentarer:
Det här är ett sidospår: Har du sett hur grinigt han behandlar tyska språket i "A Mouthful of Air"?
Nej, jag har inte läst någonting annat än skönlitteratur av Burgess. Är det någonting annat än det man ständigt hör eller bara de vanliga invändningarna?
//JJ
Jag har förresten visst läst någonting annat än skönlitteratur av Burgess, kom jag precis på – jag har hans grundläggande genomgång av den engelska litteraturens historia – English Literature –liggande här någonstans. Jag har i alla fall inte läst A Mouthful of Air eller något annat verk som huvudsakligen behandlar språk.
//JJ
Jag tog fram boken nu och letade efter några arga markeringar från min sida, men jag har inte dragit minsta lilla blyertsstreck i den, så jag kan inte hitta några exempel på det jag talar om så snabbt.
I alla fall vet jag att det var saker som slog över åt ett politiskt håll på något ställe (nazi-hållet) och att det i övrigt var en ogin ton i texten på flera ställen när han talade om tyskan. Det vanliga kanske.
Annars har boken många intressanta saker att säga. Bland annat det han skriver om walesiskan är läsvärt, tycker jag.
Det låter som det i alla fall. Tolv års Nazityskland har satt djupare spår i nittonhundratalsmänniskans syn på tyskan än hundratals års litteratur, musik och filosofi. Även när folk verkligen borde veta bättre. Aja. Det kanske är en bok man borde ta och läsa någon gång, då.
//JJ
Skicka en kommentar
<< Home