Recension

Det händer ibland att jag skriver rent recensionsliknande saker, på Månskensdans och annorstädes, snarare än bara allmänt entusiastiskt lägger ut en text om en bok eller författare jag tycker om. Det händer om jag undrar om det egentligen är en särskilt lyckad idé, för recensionen är nog en av de textformer som jag hanterar sämst – jag känner mig betydligt bättre till mods med novellen, essän, krönikan, artikeln. Frågan är om det är en tröst eller bara tragiskt att det finns de som sköter det mycket sämre.

Nu har Helsingborgs Dagblads recensent, tillika deckarförfattaren Kristian Lundberg, lyckats med konststycket att kritisera en bok som inte finns.

Britt-Marie Mattssons deckare "Fruktans makt" fanns med i Piratförlagets höstkatalog med en kort handlingsredogörelse, men Mattsson hann aldrig skriva boken.

I söndags hade Kristian Lundberg en deckaröversikt i Helsingborgs Dagblad. Han skriver: "Jag har läst ett femtiotal av höstens kriminalromaner. Det borde jag kanske inte ha gjort".

Längre fram i texten sågar han Mattsson bok: "Mattsson är också hon en skicklig stilist, dessvärre räcker det inte till - intrigen är förutsägbar, personteckningarna schematiserade".

Kristian Lundberg verkar dock inte tycka att det finns någonting att klaga på i hans recension, om man skall tro artikeln.

Kristian Lundberg säger till Svensk Bokhandel: "Jag har gjort mig lustig över Britt-Marie Mattsson på förhand eftersom jag tycker så fruktansvärt illa om henne. Men vi får hoppas att boken kommer ut så jag får chansen att såga den på riktigt".

Det är klart att han kan ha fullständigt rätt i att han har rätt god chans att bedöma vad han kommer att tycka på förhand utifrån tidigare böcker. Likväl kan det finnas en poäng i att vänta tills man faktiskt har hunnit titta på verket – för att inte tala om tills det finns – innan man uttalar sig om det i en tidning.