Postuma Nobelpris

Jag blir så trött. När en kulturjournalist skall göra en intervju med en nyinvald ledamot av Svenska Akademien och tar upp Nobelpriset, varför o varför har personen då inte tagit reda på någonting så grundläggande som att det är meningslöst att ens skämtsamt kommentera dylika pristagare, när Nobelpriset inte delas ut postumt? Är det inte nog att behöva höra Nobelpriset! och Astrid Lindgren! i kombination om och om igen varje år? Varför läser folk aldrig stadgarna om de nu skall diskutera priset? (Då kan man för övrigt kasta ett öga på testamentet, när man ändå håller på.) Två Nobelpris delades ut postumt med de regler som gällde fram till 1974, då en person som blivit nominerad och sedan avlidit under året kunde få det, vilket var fallet med Erik Axel Karlfeldt (litteratur, 1931) och Dag Hammarskjöld (fred, 1961). Sedan dess är det närmaste ett postumt Nobelpris man kommer om en person dör efter det att pristagarna tillkännagivits men innan de delas ut i december.

Det är en bra sak att man inte belönar döda författare. Priset skall gå till författarna. Det finns inte för att göra döda författares läsare nöjda.