Internet & skrivande

Gör-det-själv-sjukan har spridit sig från renovering till konstnärliga yrken skriver Karolina Andersson i Svenska Dagbladet, vilket känns som en rätt underlig slutsats med tanke på att de exempel hon sedan pekar på nog är att betrakta som hyggligt perifera. Att internet är fullt av användargenererat innehåll som inte placerats ut av högre makter är knappast någon nyhet; sidor i samma stil som Sockerdricka och (det nu nedlagda?) Haket har funnits ett bra tag, för att inte tala om alla litteraturfragment som finns utspridda lite här och där på nätet. Att SVT skall göra litteraturprogram där författare in spe får lov att avsluta noveller skrivna av, som Andersson uttrycker saken, ”riktiga författare”, har jag svårt att se som någonting som gör någon större skillnad i sammanhanget. Särskilt som det på intet sätt handlar om skribenter som tar saken i egna händer; det är en medverkan som sker helt och hållet på de etablerade aktörernas villkor. Jennie Dielemans projekt sedan är ju inte mycket annat än ett begränsat – i och för sig för ovanlighetens skull (annars brukar det med populära böcker dyka upp ändå), även om det inte direkt är unikt, på författarinitiativ – exempel på den smått enorma fan fiction-kultur som nämns i förbigående i artikeln.

För all del är det naturligtvis roligt med ett ökat litteraturintresse, men det är knappast det här som är revolutionen eller ens en betydande del av den: revolutionen är internet, ökade kommunikationsmöjligheter och allt det som det har lett och leder till. YouTube är viktigare än Gör det bättre själv!. NaNoWriMo är viktigare än ... slutet på historien. Att sedan SVT halkat på utvecklingen som internet ligger bakom har inte så mycket med någon inredningstrend/-sjuka att göra.