Månskensdans

Litteratur-, språk- och kulturblogg.

Johan Jönsson
johanjonsson.net

måndag, februari 06, 2006

The Fan Fiction Rant

För en person som i stort sett har vuxit upp med persondatorrevolutionen och där tiden innan internet blev utbrett är en ganska suddigt period är det svårt att bedöma vilken inverkan internet har haft på fenomenet fan fiction, men jag har svårt att tänka mig att det inte har bidragit i en ganska stor mån. Robin Hobbs The Fan Fiction Rant är en av de bästa texter jag har läst om det.

I am not rational on the topic of fan fiction. Well, actually, I can be, and in this essay, I will endeavor to be. But people who know me well also know that this is one topic that can make my eyes spin round like pinwheels and steam come out of my ears. In fact, I would venture to say that knowing this brings them great delight in provoking such a show several times a year when the topic comes up at a convention or in a discussion group.

Vinkeln är synnerligen personlig och försöket att vara balanserad lyckas nog inte helt och hållet. Det är ändå läsning som fler borde få ta del av.

Alla författare har naturligtvis inte liknande åsikter om det, och vissa lånar säkerligen gärna ut sina leksaker. Andra har en betydligt närmare relation till sina fiktiva personer och blir kränkta när dessa gör saker de egentligen aldrig skulle ha fått för sig att göra. Oavsett lär man lyckas hämma sin egen kreativitet. Robin Hobb uttrycker dock saken bättre än jag kan, så läs hennes text.

5 Kommentarer:

Blogger Hans Persson sade:

Jag tycker att hon förenklar en hel del. Visst finns det problem med att skriva i någon annans värld, men det finns också fördelar. Visst kan man säga att mycket fan fiction är, som hon säger, skrivandets kakmix. Eller i alla fall ett skrivande enligt recept.

Samtidigt tror jag att det inte alls är fel att skriva så. Man får möjlighet att träna på vissa delar av sitt skrivande utan att behöva kunna allt. Man kan hitta på en handling och iscensätta den utan att behöva hitta en på komplett och trovärdig bakgrund, exempelvis. För att bli en komplett författare behöver man naturligtvis kunna det också, men det kan man ta senare. Att göra det stegvis på det sättet är som den som håller på att lära sig att laga mat som börjar avvika från publicerade recept först lite försiktigt och sedan allt mer, tills han slutligen lagar mat helt utan recept. När man skriver fan fiction kommer man också att använda rollfigurer som ens läsare redan är bekanta med. Det är inte alls säkert att det är lättare än att hitta på egna, för det innebär att man måste skriva dem på ett sätt som gör att de känns rätt som de redan existerande rollpersoner de är. För att kunna skriva fan fiction måste jag kunna kliva in i de personer någon annan hittat på. För att skriva egna böcker måste jag hitta på personer och sedan skriva utifrån dem. Det är också svårt, men på ett annat sätt. I det senare fallet är det egentligen bara jag som författare som vet om jag lyckades eller inte, för ingen annan vet hur personer jag skriver om brukar vara. Om jag skriver fan fiction vet mina läsare redan hur personerna förväntas bete sig, och om de inte gör det så kommer min historia inte att verka trovärdig.

6/2/06 14:33  
Blogger Johan sade:

Som sagt, en helt balanserad text är det knappast inte. Men ändå: vad är poängen, om man ser till skrivande, i att kunna ta sig in i någon annans fiktiva personer? Vad har man för nytta av den färdigheten? Vad spelar det egentligen för roll om författaren skildrar sina egna personer som det var tänkt från början, så länge de i slutänden ger ett trovärdigt intryck?

Så tycker jag att den andra aspekten (den ursprungliga författarens synvinkel) är minst lika viktig.

//JJ

6/2/06 16:33  
Blogger Hans Persson sade:

En av sakerna med skrivande är ju att man ska sätta sig in i en annan persons huvud och skriva ner hens reaktioner. En vanlig författare hittar på personen och skriver sedan utifrån det. I fan fiction skriver man utifrån en person som någon annan har skapat. Genom att skriva fan fiction kan man antagligen lättare få feedback på om man skriver trovärdiga personer eftersom läsaren redan har en färdig uppfattning om hur personen ska fungera. Om man hittar på en person och sedan skriver inkonsistent om den kommer ens läsare bara att tro att man hittat på en person som beter sig inkonsistent och tro att det är meningen.

För att man som författare ska ha någon nytta av detta krävs det naturligtvis också att läsarna kommenterar det de läser, men det är å andra sidan sant vare sig man skriver fan fiction eller inte.

6/2/06 16:50  
Blogger Johan sade:

Jag vet inte om jag tror att skillnaden är så stor, faktiskt -- personer som inte uppträder på ett trovärdigt sätt brukar märkas ganska tydligt, även om det inte rör sig om fan fiction. Sedan missar man själva utmaningen med att faktiskt skapa personer som fungerar på ett trovärdigt sätt: väga individers förmågor och tankar, hitta en fungerande balans. Jag skulle nog säga att det är enklare att bara bygga vidare på någonting som redan finns där.

Rent bortsett från att det där med kommentarer brukar betyda att man lägger ut det för allmän beskådan, och att jag håller med om vad det gör mot en ovillig författare.

//JJ

8/2/06 08:00  
Blogger A.R.Yngve sade:

Håller 100% med Robin Hobb här:

"The first step to becoming a writer is to have your own idea. Not to take someone else’s idea, put a dent in it, and claim it as your own."

Nej och åter nej, fan-fiction är INTE det samma som att få en egen idé. Skriv för fan fan-fiction om ni vill, men inbilla er inte för en sekund att det är "kreativt."

Om barn skriver fan fiction, ingen skada skedd. De är barn, så deras intellekt är inte färdigutvecklade.

Vuxna människor kan inte använda samma skäl på ett trovärdigt vis: "Jag KAN bara inte hitta på en egen historia -- mitt intellekt är inte färdigutvecklat!!"

Är du äldre än 18 år och fortfarande skriver fan-fiction... sluta upp med det! Fy och skäms! Jajja! Skriv 50 gånger på svarta tavlan: "JAG SKALL INTE SKRIVA MER FAN-FICTION."

16/2/06 12:47  

Skicka en kommentar

<< Home