Ted Chiang och språkets vikt

Ted Chiang är en av den nutida sf-novellkonstens riktigt stora namn, trots att hans totala produktion -- noveller, inga romaner -- för de flesta går att räkna på fingrarna. Han är en fantastisk berättare och har ofta väldigt intressanta idéer som han tar ett fast grepp om och utforskar utan att tappa tråden. Jag hade läst ett par av hans noveller sedan tidigare, men tog mig inatt igenom Stories of Your Life and Others, där hans åtta noveller finns samlade. Det är läsning jag rekommenderar vem som helst som inte har läst novellerna, men samtidigt så ställer det också i klar dager att någonting fattas. Det är inte det att språket är Ted Chiangs fiende utan snarare så att det inte heller är hans vän. Det för fram vad han vill berätta men saknar känslan av att det är någon som inte bara verkligen bemästrar konsten att föra fram en bra historia utan också är en konstnär den handlar om sitt främsta verktyg: språket. Samtidigt är det en högst privat åsikt; det finns ingenting som säger att en författare nödvändigtvis måste vara både berättare och ordkonstnär, det behöver inte ens finnas någon sådan önskan och Chiangs författarförmåga spelar här en betydligt mindre roll än mina förväntningar. Jag behöver ett språkbruk som inte bara fungerar utan att dra ned resten utan som i sig självt är någonting som arbetar för att vara läsvärt frikopplat från det som det skall föra fram för att anse att en bok kan höjas till de allra högsta skyarna. Det är kombinationen, som hos till exempel Arne Sand eller Joseph Conrad, som verkligen når mig. Kanske är det ett handikapp, att inte kunna uppskatta en god berättelse till fullo om den inte förs fram på ett sätt som tillfredsställer mig. Å andra sidan är det betydligt bättre än att läsa böcker bara för handlingens skull, ett förhållningssätt jag känner mig helt alienerad inför.

Missförstå mig inte: Chiang tillhör mina favoriter vad det gäller sf-författare, och skulle kanske till och med vara den absoluta favoriten om hans berättande kunde kombineras med ett lika bra språk. Hans noveller är någonting som alla som har minsta lilla intresse för sf, och resten också för den delen, borde läsa. Den bästa -- både den som fångar mig mest idémässigt och där jag tycker att språket flyter smidigast -- av dem, The Story of Your Life, finns för övrigt översatt och utgiven i Nova Science Fiction 1/05. Läs.