Månskensdans

Litteratur-, språk- och kulturblogg.

Johan Jönsson
johanjonsson.net

fredag, januari 20, 2006

En biblioholists bekännelser

Hej. Jag heter Johan. Jag är biblioholist.

Jag köpte böcker på vägen hem från Göteborg. Idag igen. Det ingick inte i planen. Att köpa en bok ingick i planen. Terry Pratchett har aldrig tillhört mina humorfavoriter, men han är långt ifrån en dålig författare, och eftersom hans Sourcery ingår i en av de bokcirklar jag deltar i just nu så tänkte jag införskaffa den. Så långt så väl. Problemet uppstod när man väl vid Akademibokhandelns hyllor började tänka på att det trots allt är så att om man köper fyra pocket så får man den billigaste gratis, vilket om alla ligger på samma pris betyder en besparing på 25% -- i det här fallet tillräckligt mycket för att, tja, köpa en till pocketbok någon gång. Så: om man ändå, tänkte jag, skulle komplettera några serier som kanske inte är så hemskt spännande men som gapar alldeles för oavslutat i fantastikbokhyllan. Så jag plockade på mig ett par stycken, och såg mig omkring efter fler ... och fick syn på böcker jag ville ha som egentligen inte alls skulle fylla några oavslutade gap (bildligt talat -- mina bokhyllor saknar tyvärr riktiga gap) där hemma. När besluten var tagna och krutröken lagt sig stod jag där i kassan med Sourcery, Steph Swainstons The Year of Our War (som jag har läst men som är så utmärkt att jag vill äga den), China Miévilles Iron Council och Steven Eriksons Midnight Tides. Vilket betyder att i alla fall en bok var kompletterande. Visserligen inte så mycket på grund av min självdisciplin som på grund av att Stephen Donaldsons The Runes of the Earth kostade en smula mer och jag därför av ekonomiska skäl lät bli att påbörja ytterligare någonting som hade krävt senare komplettering. Såväl China Miéville som Steven Erikson är riktigt bra författare, förresten -- det gäller inte bara Steph Swainston.

Det här skulle inte vara så mycket av ett problem om det var en engångsföreteelse. Det är det inte.

Jag nöjer mig inte med att låna böcker; jag vill äga dem. Jag vill läsa dem och veta att jag aldrig, aldrig kommer att behöva lämna tillbaka dem någonstans. Jag vill kunna slå upp och läsa ett par sidor som jag tycker extra mycket om, eller bekvämt leta upp den där detaljen som jag har glömt av men i någon diskussion insett att det skulle vara roligt att ha bättre koll på. Jag vill kunna se på mina bokhyllor och njuta av böckerna som står där. Jag vill kunna smeka böckerna och viska ni är mina.

Det finns vissa problem kopplade till det här, till exempel de utrymmesmässiga. En bok tar inte upp så mycket plats. Hundra böcker tar upp mer plats. Tusen böcker tar upp ännu mer plats. Så länge man kan stapla dem i bokhyllor är det rätt okej, men när man inte får plats med fler bokhyllor? Då är det bara att börja stapla dem lite här och var, sluta köpa böcker eller flytta. Alternativ b) är inte ett riktigt alternativ. Alternativ c) är det -- men hur mycket större än mitt nuvarande boende är en genomsnittslig studentlya? Inte mycket. Svaret kan eventuellt få ett negativt värde. Det andra problemet är ekonomin: böcker kostar pengar. Särskilt om man som jag har svårt för begagnade böcker. Jag vill ha mina så jungfruligt nya som möjligt, eller ha en nära relation till personen från vilken böckerna kommer. Sådana som har stått i min flickväns bokhylla, till exempel, får plats bland mina egna. Sådana som jag köper från antikvariat hamnar för sig själva i ghettot för begangade böcker. Det gör att en överväldigande majoritet av böckerna jag införskaffar kommer direkt från bokhandeln, eller ännu hellre från förlagen. Det djävulska med dessa båda problem är att man aldrig är fri från någon av dem. Har man råd att köpa böcker krymper utrymmet man har att förvara dem på. Om utrymmet man har att förvara böckerna på inte krymper, så är det för att man inte har råd att köpa böcker.

En annan aspekt är självbilden: jag har en tedens till att tycka att det mesta är roligt och har en mängd intressen, men litteratur är en så central del av mitt liv att en del av hur jag definierar mig själv kommer från mitt förhållande till böcker. Inte vad jag läser -- jag försöker läsa så mycket som möjligt -- utan förhållandet till text, läsning och böcker som fysiskt objekt. Det gör att om jag någon gång skulle känna ett behov av att ändra mina vanor, så skulle det ske på bekostnad av en del av min självbild som jag tycker ganska mycket om.

Nu finns det beroenden med betydligt värre konsekvenser än biblioholism, och det behöver inte ens vara så att de negativa delarna väger över de positiva. Jag är allmänt nöjd med mig själv och mitt liv och har egentligen ingen önskan att släppa mitt beroende. Det är trevligt med nya böcker och det mesta man kan lägga pengar på är faktiskt synnerligen onödigt. Det leder ändå till beslut som i andras ögon kan verka smått suspekta, som när man i tre dagar i Köpenhamn huvudsakligen lever på en inköpt påse bröd för att ha råd med att köpa en bok som man egentligen hade kunnat köpa någon annan gång, när som helst. För att ta en småtypisk situation man kan hamna i.

Men det är kanske en smäll man får ta.

9 Kommentarer:

Blogger Martin sade:

Jag & frugan gallrar regelbundet hyllorna på böcker och tidskrifter vi varken vill läsa om, låna ut eller slå upp i. Så ger vi dem till lokala folkbiblioteket. En av oss gör det helst när hon har förseningsavgifter att betala, för då brukar bibliotekarierna stryka skulden.

Bloggandet och bloggläsandet har förresten inkräktat dramatiskt på mitt bokläsande.

20/1/06 20:48  
Anonymous Maria sade:

Böckhheerrr!!! Typ. Bokrean närmar sig :D Min omgivning tittade snett på mig när jag började prata om den redan för någon vecka sedan :P

Men jag är inte så besatt när det gäller att äga böcker, egentligen, för det har jag inte råd att vara. Jag nöjer mig oftast med att läsa dem. Hurra för bibliotek!

20/1/06 21:17  
Blogger Andrea sade:

Det är klart man måste äga böcker. Och nej, de går inte att göra sig av med (skulle möjligen vara dubletter, då).

Men jag är mer tolerant mot använda böcker. Mina antikvariatfynd och ärvda böcker står glatt och gnuggar rygg med sina nytryckta kompisar.

20/1/06 21:44  
Blogger Hans Persson sade:

Hej Johan, och välkommen. Jag heter Hans och är också biblioholist.

Jag känner igen mig till rätt stor del i det du skriver, förutom det där med nya böcker. Jag gillar skarpt att gå omkring och rota på antikvariat och loppmarknader. Jag gillar gamla böcker inte bara för att de är böcker utan för att de är artefakter från en svunnen tid. Om man har tur kan de till och med berätta något av sin tidigare historia genom inbindning, ex libris, saker som ligger instuckna mellan sidorna, marginalia och så vidare. Jag gillar dedikationer och sådant. Det är naturligtvis extra bra om det är författaren som dedikerat boken till någon, men det kan vara skoj ändå. "Trevlig sommar. Tack för din insats. Bo" står det på första bladet i det exemplar av Populärmusik från Vittula som jag nyligen läste. Sånt är bara skoj. I begagnade fackböcker kan man ibland hitta någons marginalanteckningar (och lite senare inte sällan även mina), och det kan bli en spännande diskussion. Fast marginalerna är sällan stora nog...

En annan anledning till att jag gillar begagnade böcker är naturligtvis att jag sysslat lite med bokbinderi. Hantverket var helt klart bättre förr. Nu för tiden är det inte ofta man hittar en inbunden bok, utan man får hålla tillgodo med kartonnage. Ibland kallas det "inbunden" men det brukar oftast betyda "kartonnage med löst skyddsomslag och 100:- dyrare".

Martin: Är vanliga bibliotek intresserad av att ta emot böcker som vem som helst kommer och donerar?

Maria: Just ja, bokrean kommer snart. Jag brukar vara på plats när de öppnar vid midnatt och köpa några böcker, men jag måste erkänna att bokrean inte är lika spännande nu som den var för 10-20 år sedan. Nu känns det som att det mest är nytryck i billighetsupplaga av några år gamla titlar. Det känns inte så spännande, för betyder oftast att man får kartonnage för några tior mer än vad samma bok redan kostar i pocket. Då köper jag lika gärna pocket. Den tar mindre plats, kostar mindre och är smidigare att ha med sig. Inte håller den sämre heller. Det jag saknar från bokrean förr är framför allt lagerrensningen där bokhandlarna gjorde sig av med sånt som inte blivit sålt under året. Det finns lite sånt fortfarande, men inte mer än någon enda hylla. Tacka vet jag ett trevligt antikvariat!

20/1/06 22:19  
Blogger Martin sade:

Bibliotekarierna på vanliga bibliotek blir överlyckliga om man donerar bra böcker till dem. De är ofta enormt kunniga även om obskyr litteratur. Grundprincipen är att de bara tar emot böcker som de räknar med att hitta lånare till.

Jag brukar ta med sådant jag tror de kan gilla och låta dem välja själva. De brukar inte rata något.

Biblioteken mottar också gärna tidskrifter man prenumererar på. Jag håller vår bibbla med bl.a. Skeptical Inquirer och Minotauren.

20/1/06 23:48  
Anonymous Emilia sade:

"Jag vill kunna smeka böckerna och viska ni är mina."

Och du säger att jag inte har något att oroa mig för?

21/1/06 13:54  
Blogger Jesper Svedberg sade:

Jag tror att det varierar mycket mellan olika bibliotek om de tar emot bokdonationer. Många har helt enkelt inte plats för fler böcker och då säljer de bara av böckerna de fått.

// Jesper

21/1/06 21:53  
Anonymous Magnus sade:

Jag känner igen symptomen. Tillåt mig rekommendera ett par böcker som botemedel: Biblioholism: The Literary Addiction eller kanske A Gentle Madness : Bibliophiles, Bibliomanes, and the Eternal Passion for Books.

Hoppas jag inte förvärrade problemet nu :-)

22/1/06 22:24  
Blogger Vetenskap och socialism sade:

Jag är både bibliofil och bokhamstrare. Någon aversion mot antikvariska böcker har jag dock inte (min bibliofili tillåter inte det), vilket tyvärr gör frågan om bokhyllor mer akut.

Sen undrar jag hur man får tag i klassiker om man skyr det antikvariska?

26/1/06 23:58  

Skicka en kommentar

<< Home