Månskensdans

Litteratur-, språk- och kulturblogg.

Johan Jönsson
johanjonsson.net

fredag, februari 03, 2006

Barns förutsättningar

Det är fascinerande tragiskt vilken påverkan olika barn kan få hemifrån vad det gäller läsning. Se på dem som växer upp i hem där ingen någonsin läser, där bokhyllan innehåller allt annat än böcker, till exempel. Chansen finns naturligtvis att man ändå plockar upp en bok -- i skolan, på biblioteket -- och fastnar, men den lär vara betydligt mindre än om man har växt upp med det som ett naturlig inslag i vardagen. Som min lillasyster, som fyller tolv år idag. Hon har i flera år kämpat och försökt tycka om läsning, för det skall man ju enligt hennes erfarenheter göra -- jag är fanatisk, min lillebror läser inte lika mycket men många gånger mer och av och till förmodligen betydligt mer avancerad litteratur än en genomsnittslig femtonåring och våra föräldrar har allt som oftast en mindre hög böcker liggande vid nattduksborden. Nu kommer det sig så att hon har svårt för att läsa, svårt för att ta in detaljerna och svårt för att hålla kvar vad hon har läst i minnet. Så hon har tvingats erkänna för sig själv och för oss andra att det här med läsning nog inte är så roligt ändå, och tillhör förmodligen minoriteten unga flickor som trots att de inte tycker om att läsa har åtminstone ett par hyllmeter böcker stående på rummet. Tyvärr tänker hennes familj diktatoriskt nog helt enkelt inte gå med på detta. Vi har, var och en för sig, svårt att acceptera det. Läsningen är helt enkelt för fundamental för oss, för viktig inte bara ur perspektivet att läsa skönlitteratur utan för att det är viktigt för så många andra saker, som att kunna hantera information i text och klara av effektiv inlärning. Så utan någon som helst gemensam planering så får hon som uttryckligen sagt att hon inte tycker om att läsa inte mindre än fem böcker -- minst en från varje familjemedlem. Vi kan inte tvinga henne att uppskatta det, naturligtvis, även om vi skulle vilja, men eftersom vi tycker att det är så viktigt så tänker vi i alla fall ge henne alla chanser, med olika sorts böcker som hon kan tänkas uppskatta för att någonting skall bli läst.

Jag lider med alla som hemifrån inte får med sig någonting annat än att läsning är någonting svårt och otillgängligt, någonting som bara andra människor sysslar med. Inte huvudsakligen för att risken att man går miste om nöjet i skönlitteratur utan för att den som inte har någon vana att ta in och hantera text -- en vanlig och mycket smidig informationskälla -- har en mindre chans att hålla fler möjligheter i livet öppna.

10 Kommentarer:

Blogger Martin sade:

Vilken prövning, att få ett barn som inte vill läsa!

En annan prövning är att läsa blogginlägg med otillräcklig styckeindelning, som det ovan. Snälla, dunka in en tomrad var sjunde rad eller så!

3/2/06 09:26  
Blogger Hans Persson sade:

Gillar hon att läsa serier? Vi har ett par storkonsumenter av (primärt) manga hemma, varav den ene inte brukat läsa speciellt mycket. Han verkar dock börja få upp farten på sistone, och jag tror att det till en del beror på att han lärt sig att böcker är kul.

Med serier kan den som tycker att det är jobbigt att läsa komma in i en historia utan att behöva läsa lika mycket text eftersom en hel del berättas i bilder istället.

Någon som kanske kan passa är W.I.T.C.H. (som för den delen även går på TV, men jag vet inte hur den varianten är). Serien är riktad till tjejer men fungerar även för killar. Den utges som tidning men samlas sedan i pocketformat. Hittills har varje grupp om tre pocketar bildat något slags avslutad enhet, även om varje "trilogi" bygger på tidigare. (Det är alltså bra att läsa från början.)

Förutom att vara bra så är serien dessutom fantasy. Vad skulle kunna gå fel? ;-)

3/2/06 11:12  
Blogger Daniel Andersson sade:

Själv tvingades jag av min far att säga upp en bokprenumeration för bara en timme sedan. :(

3/2/06 16:10  
Blogger Johan sade:

Martin: Ah, men finns det inte någonting tryggt tilltalande i en mängd text som muntert stirrar på en från skärmen? ;)

Hans: Nej, hon gillar inte att läsa över huvud taget. Inte ens textremsor på film. Ser alltid dubbat till svenska om hon kan välja.

Jag försöker med serier.

Daniel: Aww, stackare.

//JJ

3/2/06 19:58  
Blogger Andrea sade:

Du får börja köpa ljudböcker till henne. Så får hon i sig ltie litteratur i alla fall, även om hon inte läser själv :)

3/2/06 21:26  
Blogger Johan sade:

Mhm. Fast ärligt talat är det mer vanan att kunna hantera information i text på ett bra sätt som oroar mig. Man kan leva ett helt okej liv utan skönlitteratur. Att ha svårt för att ta till sig text över huvud taget kan -- behöver inte, men kan -- vara ett betydligt större problem.

Så var det ju egentligen inte min syster jag försökte skriva om, snarare var det ett försök att använda henne som ett exempel för de olika förutsättningarna som barn får vad det gäller läsning. :)

//JJ

3/2/06 21:34  
Anonymous Robert sade:

Intressant diskussion tycker jag.

Men i en familj med utpräglade bokslukare, kanske det inte alls är konstigt att någon reagerar emot och inte har lust att läsa. Men är det ett problem?

Jag tror nämligen att problemet uppstår, när det ses som ett problem...

Själv är jag uppvuxen i en familj med det motsatta, dvs i en arbetarfamilj där skönlitteratur/litteratur ansågs vara något fult/onödigt. Resultatet blev en motreaktion och jag läste som besatt, vilket ansågs vara ett problem och ännu idag medför ett avstånd till min familj.

Frågan är också hur kunskap uppstår. Det finns implicit och explicit. Den implicita tror jag man kan få genom att läsa sig till den. Men den explicita måste upplevas. Även författaren måste leva ett liv, för att ha något att berätta. Med andra ord - att läsa är inget självändamål, även om det förgyller tillvaron förstås.

5/2/06 12:56  
Blogger Johan sade:

Robert: Poängen är som sagt inte bara skönlitteratur. Det går alldeles utmärkt att leva ett gott liv utan att läsa skönlitteratur. Men i ett textbaserat samhälle, med skola och allt, så blir det jobbigt om man är ovan att läsa och omgivningen förväntar sig att man skall ta till sig information på det sättet. Det handlar inte om en motreaktion -- hon försökte tycka att det var roligt med böcker i flera år -- utan helt enkelt att hon har svårt för det och skulle behöva övningen, men att övningen blir jobbig och inte direkt nöjesfylld just för att den är svår.

//JJ

5/2/06 16:09  
Blogger Andrea sade:

Å andra sidan, din syster är knappast ensam om att inte gilla läsning. Vårt samhälle kryllar av folk som helt enkelt inte läser särskilt mycket - men som faktiskt klarar sig rätt bra ändå.

Sedan är det klart. Den dagen din syster börjar drömma om ett ryke som kräver högskolestudier så blir det värre.

5/2/06 19:58  
Blogger Johan sade:

Självklart går det att klara sig ändå. Det är just det här med möjligheterna som är problemet. Som sagt: den som inte har någon vana att ta in och hantera text -- en vanlig och mycket smidig informationskälla -- har en mindre chans att hålla fler möjligheter i livet öppna.

//JJ

5/2/06 22:04  

Skicka en kommentar

<< Home