Barns förutsättningar

Det är fascinerande tragiskt vilken påverkan olika barn kan få hemifrån vad det gäller läsning. Se på dem som växer upp i hem där ingen någonsin läser, där bokhyllan innehåller allt annat än böcker, till exempel. Chansen finns naturligtvis att man ändå plockar upp en bok -- i skolan, på biblioteket -- och fastnar, men den lär vara betydligt mindre än om man har växt upp med det som ett naturlig inslag i vardagen. Som min lillasyster, som fyller tolv år idag. Hon har i flera år kämpat och försökt tycka om läsning, för det skall man ju enligt hennes erfarenheter göra -- jag är fanatisk, min lillebror läser inte lika mycket men många gånger mer och av och till förmodligen betydligt mer avancerad litteratur än en genomsnittslig femtonåring och våra föräldrar har allt som oftast en mindre hög böcker liggande vid nattduksborden. Nu kommer det sig så att hon har svårt för att läsa, svårt för att ta in detaljerna och svårt för att hålla kvar vad hon har läst i minnet. Så hon har tvingats erkänna för sig själv och för oss andra att det här med läsning nog inte är så roligt ändå, och tillhör förmodligen minoriteten unga flickor som trots att de inte tycker om att läsa har åtminstone ett par hyllmeter böcker stående på rummet. Tyvärr tänker hennes familj diktatoriskt nog helt enkelt inte gå med på detta. Vi har, var och en för sig, svårt att acceptera det. Läsningen är helt enkelt för fundamental för oss, för viktig inte bara ur perspektivet att läsa skönlitteratur utan för att det är viktigt för så många andra saker, som att kunna hantera information i text och klara av effektiv inlärning. Så utan någon som helst gemensam planering så får hon som uttryckligen sagt att hon inte tycker om att läsa inte mindre än fem böcker -- minst en från varje familjemedlem. Vi kan inte tvinga henne att uppskatta det, naturligtvis, även om vi skulle vilja, men eftersom vi tycker att det är så viktigt så tänker vi i alla fall ge henne alla chanser, med olika sorts böcker som hon kan tänkas uppskatta för att någonting skall bli läst.

Jag lider med alla som hemifrån inte får med sig någonting annat än att läsning är någonting svårt och otillgängligt, någonting som bara andra människor sysslar med. Inte huvudsakligen för att risken att man går miste om nöjet i skönlitteratur utan för att den som inte har någon vana att ta in och hantera text -- en vanlig och mycket smidig informationskälla -- har en mindre chans att hålla fler möjligheter i livet öppna.