Blatte betyder kompis

Dåliga vanor och usel disciplin gjorde att jag fastnade i Rickard Jonssons Blatte betyder kompis, som är hans doktorsavhandling med undertiteln Om maskulinitet och språk i en högstadieskola, igår och sträckläste den istället för att göra vad jag borde ha gjort. Genom den följer han ett gäng invandrarkillar – definierat inte nödvändigtvis utifrån att de är invandrare, utan för att de har någon form av dylikt ursprung och därmed bryter mot normen för det svenska (eller kanske snarare västerländska) – och studerar hur de använder språket för att bygga bilden av vilka de är och vilka de inte är genom avståndstagande från det som i ett visst läge kan hota den maskulina självbilden. Fascinerande och medryckande läsning som går att applicera på väldigt många andra grupper och situationer.

Dagbok om mörker och ljus

Händelsevis råkade jag läsa Jonas Thentes och Mohamed Omars kommentarer till Torbjörn Säfves Dagbok om mörker och ljus nästan direkt efter varandra. Ibland krävs det så lite för att gå från värld till värld.

Metabloggande

Jag är trött på Blogger. Trött på designalternativen, trött på att det är så förbaskat osmidigt, trött på att inte kunna gå in och ändra i det som jag vill. Varje gång jag går från någon av de fantastikrelaterade saker som jag driver/administrerar i bloggformat annorstädes (Vetsaga, Ampersand och nu senast Koll) hit så tappar jag bara lusten, när jag känner hur mycket krångligare Blogger är och hur mycket mindre kontroll jag har. Jag tycker bättre om Wordpress och framför allt tycker jag bättre om Wordpress på eget serverutrymme där jag kan gå in och ändra på det jag vill, lägga till sådant jag inte tycker om och addera nya funktioner (som de smidiga RSS-flödena i högerkolumnen på Koll).

Samtidigt drar jag mig för att flytta på mig. Att driva någonting på en plats i nästan två år betyder att man samlar på sig länkar, samlar på sig läsare och att sökmotorerna lär sig att hitta dit. En del av det följer med när man byter adress, en del gör det inte. Visserligen borde jag, istället för att skjuta upp det, göra det så snart som möjligt. Men det tar emot – inte minst för att det är en hel del arbete inblandat, när jag tvångsmässigt skall sätta min egen prägel på sidan. Ändå är jag övertygad om att det måste göras förr eller senare. Bah.

Dagens länktips

Dagens humor: Maureen Johnson konstaterar att det kan gå vilt till när författare möter sin publik.

(Från samma sida: det här och det här är ungefär lika surrealistiskt men inte särskilt roligt alls.)

Åcon om ett par veckor. Det skall bli roligt.

För övrigt kan man konstatera att det faktum att John Ajvide Lindqvist i offentliga sammanhang envisas med att se sig som ensam på Sveriges litterära skräckscen av förklarliga skäl väcker viss irritation. Inte minst hos andra som på olika sätt sysslar med svensk skräcklitteratur. Pål Eggert skall tydligen ha skrivit en notis som dykt upp idag i en tidning som jag inte läser.