Dagens "men hur tänkte du nu?"

Om man i en lärobok, sannolikt mest läst av åttio- och möjligtvis sjuttiotalister, kort innan man konstaterar att språk är ett historiskt fenomen där utveckling och betydelseglidning kan orsaka missförstånd, använder ordet "patetiskt" i betydelsen "känslosamt, högstämt" utan att verka räkna med att det skall uppfattas som någonting negativt, hur tänker man då, egentligen?