Berlin – Stad av sten

Är det meningen att jag skall kunna skillnad på de olika pesonerna som befolkar Jason Lutes Berlin av sten? I så fall misslyckas jag till viss del. De glider ihop, går in i varandra, bildar en sammanhängande röra. Kanske är det meningen? Kanske är det inte det, och jag är sämre på att hantera serier än prosa eftersom jag är så mycket bättre på text, men spelar ingen större roll – det är ändå bara Berlin som lever här. Ett kallt stenliv, förvisso, men i alla fall ett liv. Till skillnad från huvudpersonerna som inte bara delar stenens avsaknad av värme utan dessutom saknar dess djup. Som en ytlig del i skildringen av staden. Men det fungerar inte: det blir utan engagemang, utan intresse. Utan att jag egentligen bryr mig.