Språk, nationer och andra farligheter

Språk, nationer och andra farligheter börjar med att i stort diskutera språkets roll i nationalstaten och statens roll för språket och nationen, men bokens fokus förskjuts senare till att mer tydligt behandla olika minoritetsspråks ställning i förhållande till de omgivande majoritetsspråken, även om statens roll i viss mån ständigt finns med i bilden. Bokens uppbyggnad är en smula vinglande; den bygger till stor del på tidigare publicerade artiklar som dykt upp i skilda sammanhang. Det leder till variationer i såväl längd – de fem första kapitlen sträcker sig från sidan 13 till sidan 87, medan de fyra nästkommande löper från sidan 88 till sidan 113 – som fokus, där vissa delar lyfts fram och får extra mycket uppmärksamhet då Ingmar Söhrman tidigare skrivit någon artikel om dem. Det ger ett splittrat intryck, och även om vissa ansträngningar gjorts för att få boken att fungera som en helhet så är den kanske bäst betraktad som en samling separata artiklar med minoritetsspråkens mer eller mindre utsatta läge som huvudsaklig gemensam nämnare.

Det är en bok som kräver intresse snarare än förkunskaper, och medan är intresse är ett krav är för stora förkunskaper förmodligen snarare negativt än någonting annat, eftersom författaren ägnar ganska mycket tid åt grundläggande saker som till exempel olika indoeuropeiska språks släktskap. Boken har också ett ganska eurocentriskt perspektiv, men mycket annat är kanske inte att förvänta sig då Söhrman både är svensk och därmed europé, och docent i romanska språk, eller i alla fall var det när boken trycktes 1997.

Trots att boken har nästan ett decennium på nacken känns den fräsch i sin syn på då aktuella problem, och jag vill gärna tro att det beror på att radikala förändringar inte har skett snarare än på bristande kunskaper från min sida. Den som har ett intresse för politik och hur språkpolitik påverkar minoritetsgrupper borde absolut läsa Språk, nationer och andra farligheter. Författaren säger själv vända sig till "alla med intresse för språk och samhällsbygge och språkets sociala och psykologiska roll [...] språkstuderande och samhällsvetare, lärare och politiskt ansvariga", men den som redan har djupare kunskaper om (särskilt europeiska) minoritetsspråks situation, historia och utveckling borde kanske leta efter läsning på en annan nivå.