Ip till ip
Martin Rundkvist på Salto sobrius skriver under titeln "Shriveled Head, Fattened Tail" om hur internet kommer (en utveckling som i och för sig har hållit på i flera år och har kommit en bit på vägen på vissa håll) att leda till att man gör sig av med mellanhänderna mellan skapare och konsument av kultur, och vad det kommer leda till. Det är inte alls någon särskilt otänkbar händelseutveckling, även om jag som verkligen tycker om och har ett starkt förhållande till de fysiska böckerna och inte bara texten har vissa invändningar mot att man slutar slakta skogar och fraktar runt deras trycksvärtsrpydda lik bara på grund av små detaljer som att det idag går att frakta romaner över halva världen på några sekunder och utan någon större ansträngning alls. Däremot är jag inte alls säker på att jag håller med om slutsatsen han drar om hur läget skulle ändras för storsäljarna om en sådan förändring skulle ske.
I foresee a future for media with no likes of Madonna or J.K. Rowling, simply because there will be no way for publishers of making the kind of serious money necessary for the marketing behind such great global successes. One day the long tail will be all there is in media, because there will be no way for anyone except the artists themselves to make big money off big sellers. I welcome that change.
Internet har förmågan att skapa fenomen och få dem att få enorm spridning på väldigt kort tid. Det är kanske någonting som gäller först och främst de internetanvändare som sitter riktigt mycket framför sina datorer, men om större delen av kulturkonsumptionen flyttar dit, då kommer det påverka ännu fler.
Visst skulle det innebära ett större urval och visst skulle det kunna innebära en välbehövlig breddning av ett tragiskt smalt sortiment, där många böcker visserligen existerar men gör det osynligt för den stora massan som inte aktivt letar efter någonting annat än det som står att finna i bokhandlarna. Men människor vill fortfarande läsa om sådant som andra läser och media kommer fortfarande att vara duktiga på att få det att spinna snabbare genom att vilja skriva om vad människor läser om och på så sätt få ännu fler att uppmärksamma det. Saker kan få spridning utan att det behöver läggas miljoner och åter miljoner på marknadsföring -- jag vill minnas att Bloomsbury faktiskt inte alls lade några större summor på att marknadsföra J.K. Rowling innan hon slog igenom.
Det är möjligt att varje enskilt verks i det skarpa rampljuset blev ännu kortare. Jag blev väldigt förvånad när jag åkte från Kiruna för ett par månader sedan och till min stora förskräckelse när jag gick för att sträcka på benen upptäckte att det samtidigt satt inte mindre än åtta personer och läste The Da Vinci Code och Deception Point (på tre olika språk) i en just då mindre än halvfull vagn; jag hade förväntat mig att det skulle ha blåst över mer än så vid det här laget. Internet glömmer snabbt. Men namn kommer att hypas och bli fenomen precis som idag.
I foresee a future for media with no likes of Madonna or J.K. Rowling, simply because there will be no way for publishers of making the kind of serious money necessary for the marketing behind such great global successes. One day the long tail will be all there is in media, because there will be no way for anyone except the artists themselves to make big money off big sellers. I welcome that change.
Internet har förmågan att skapa fenomen och få dem att få enorm spridning på väldigt kort tid. Det är kanske någonting som gäller först och främst de internetanvändare som sitter riktigt mycket framför sina datorer, men om större delen av kulturkonsumptionen flyttar dit, då kommer det påverka ännu fler.
Visst skulle det innebära ett större urval och visst skulle det kunna innebära en välbehövlig breddning av ett tragiskt smalt sortiment, där många böcker visserligen existerar men gör det osynligt för den stora massan som inte aktivt letar efter någonting annat än det som står att finna i bokhandlarna. Men människor vill fortfarande läsa om sådant som andra läser och media kommer fortfarande att vara duktiga på att få det att spinna snabbare genom att vilja skriva om vad människor läser om och på så sätt få ännu fler att uppmärksamma det. Saker kan få spridning utan att det behöver läggas miljoner och åter miljoner på marknadsföring -- jag vill minnas att Bloomsbury faktiskt inte alls lade några större summor på att marknadsföra J.K. Rowling innan hon slog igenom.
Det är möjligt att varje enskilt verks i det skarpa rampljuset blev ännu kortare. Jag blev väldigt förvånad när jag åkte från Kiruna för ett par månader sedan och till min stora förskräckelse när jag gick för att sträcka på benen upptäckte att det samtidigt satt inte mindre än åtta personer och läste The Da Vinci Code och Deception Point (på tre olika språk) i en just då mindre än halvfull vagn; jag hade förväntat mig att det skulle ha blåst över mer än så vid det här laget. Internet glömmer snabbt. Men namn kommer att hypas och bli fenomen precis som idag.
posted by Johan | 01:38
4 Kommentarer:
J.K. Rowling är uppe i sex H.P.-böcker nu. Det är länge sedan det var någon spontan hajp kring H.P. Att den sjätte boken säljer som den gör beror alltså mest på dyr marknadsföring.
Likadant med en annan konstnär jag nämnde i mitt inlägg, en sångerska som hade en hit 1984 med låten "Like a Virgin". Utan dyr marknadsföring skulle hon inte ha en karriär idag.
Jag är medveten om att det idag förekommer mycket mer marknadsföring idag, även om jag undrar om den verkligen har riktigt så stor påverkan. Dock: den spontana hypen som inledde Rowlings framgångar hade utan vidare kunnat betala all vidare marknadsföring.
//JJ
J.K.Rowling blev refuserad av en massa förlag innan hon fick napp -- det är slående hur många stora förlag som INTE såg en potentiell bästsäljare. (Precis som en massa skivbolag gav The Beatles nobben.)
Hur mycket förlagen än inbillar sig att de kan KONSTRUERA en "hit", så är det inte så enkelt. De verkligt populära romanerna skrevs inte av en kommitté eller en konsult, utan av en författare.
Dock kan jag inte förneka att marknadsföring hjälper även en bra bok att sälja ännu mer.
Det talas om "The Long Tail"... har ni tänkt på en sak? Det finns ännu en lång svans som kommer att bli en växande konkurrent: alla litterära verk som hamnat i Public Domain.
Varför köpa några nya böcker alls? I Gutenberg-projektet finns det nog med gratisböcker för hela livet... och fler blir det för varje dag! (En dag kommer J.K. Rowling OCKSÅ att bli Public Domain...)
;-)
En helt annan sak som är intressant i sammanhanget: vad händer med den kulturella gemenskapen när kulturen blir så fragmenterad? Till viss del vet vi det redan, det är länge sedan man kunde förutsätta att alla bildade personer hade samma referensramar. Det är ändå en ganska spännande aspekt som jag tycker att folk sällan pratar om. Man kommer gärna att vilja läsa (eller se, eller konsumera på annat vis) samma saker som sina vänner, för att man blir inspirerad av varandra men också för att man vill vara med i diskussionen. "Gängen" blir mer och mer utspridda, och man får större möjlighet att själv välja krets man vill tillhöra. Samtidigt blir det mer jobb med att göra det. Den sociala dynamiken i detta tycker jag är intressant. Vi har alla behov av att höra hemma någonstans och i en sådan värld gör man det inte per automatik.
Skicka en kommentar
<< Home