Månskensdans

Litteratur-, språk- och kulturblogg.

Johan Jönsson
johanjonsson.net

fredag, januari 26, 2007

Egilnt en uednrsnnikög vid ett elknegst univirsetret

The phaonmneal pweor of the hmuan mnid, aoccdrnig to a rscheearch at Cmabrigde Uinervtisy, it dseno't mtaetr in waht oerdr the ltteres in a wrod are, the olny iproamtnt tihng is taht the frsit and lsat ltteer be in the rghit pclae. The rset can be a taotl mses and you can sitll raed it whotuit a pboerlm. Tihs is bcuseae the huamn mnid deos not raed ervey lteter by istlef, but the wrod as a wlohe. Azanmig huh? Yaeh and I awlyas tghuhot slpeling was ipmorantt!
Jag vet inte om någon sådan forskning faktiskt har ägt rum vid Cambridge (att det fungerar borde väl inte vara så hemskt revolutionerande), men textsnutten ovan är i olika former populär att sprida över internet – en sökning på "the phaonmneal pweor of the hmuan mnid" ger en bit över femtiotusen träffar på Google. Det är i och för sig roligt, men den som på allvar drar den sista slutsatsen – att det skulle betyda att stavning inte spelar någon större roll – lär bedra sig. Det borde inte kräva särskilt mycket eftertanke för att inse att det är få felstavningar som faktiskt påverkar betydelsen. De förekommer, men de är i minoritet och oftast förstår vi vad även den som stavar som en kratta vill få fram. Dessutom handlar det i det här fallet bara om anslagsfel. Att stava fel över huvud taget kan lika gärna innebära att bokstäver saknas, är utbytta eller har tillkommit.

I Språkvård 4/2006 skriver Lars Melin om vilken effekt felstavningar får för läsaren. Han använder sig av något äldre undersökningar som utgångspunkt och sedan huvudsakligen av en rad C- och D-uppsatser vid Stockholms universitet under 2006. Att läsa ett ensamt felstavat ord tar tjugotvå procent längre tid än ett rättstavat och lästiden ökar för texter som innehåller ett par stavfel – är stavfelen däremot för många tappar läsaren intresset och läser fortare. Dessutom sjunker förtroendet läsaren har för texten, särskilt när det handlar om anslagsfel. Någonting som däremot inte skall påverkas är hur mycket man minns av vad man har läst. Den som skriver någonting och stavar fel bör alltså inte först och främst oroa sig för om budskapet kommer att gå fram eller inte, för det gör det nästan alltid, utan för hur det kommer att tas emot.

Jag har bara läst Melins artikel och inte själva uppsatserna, vilket är synd, för det skulle nog vara intressant. Däremot väcker texten frågor som jag misstänker inte blir besvarade där i någon större utsträckning heller: texter i vilket sammanhang? Påverkas förtroendet av texten i lika hög utsträckning oavsett vilken sorts text det handlar om eller finns det skillnader mellan hur man reagerar på ett stavfel i en tidsningsartikel och i ett mail? Tar det längre tid att läsa så kallat SMS-språk för personer som ständigt använder det, eller följer det deras norm lika mycket som den "vanliga" normen gör? Påverkas förtroendet hos personer som själva alltid stavar och som o, för att ta ett exempel, om de hittar det i en myndighetstext? Finns det skillnader mellan hur mycket olika grupper förlorar i förtroende?

"Rätt" och "fel" är alltid kniviga begrepp när det handlar om språk. Vad man än tycker om det finns det dock mycket goda skäl att försöka hålla sig till existerande normer. Jag skulle kunna bli mycket bättre på det själv om jag bara lärde mig att korrekturläsa mina egna texter ordentligt. Skall jag döma utifrån min egen upplevelse går det dock att göra klart värre saker än att bara stava fel: jag har fruktansvärt svårt för att över huvud taget ta det en person som tillsammans med slarvig stavning använder för många versaler och utropstecken skriver på allvar oavsett vad jag själv skulle önska, till exempel.

6 Kommentarer:

Anonymous Henrik sade:

Intressant. Det finns ju som sagt en hel del obesvarade frågor. Det hade varit bra med en mer omfattade utredning. Jag är fruktansvärt nyfiken på vad svaren skulle kunnat bli.

26/1/07 19:01  
Anonymous Johan sade:

Jag har som sagt inte läst uppsatserna och det är fullt möjligt att det finns information där som inte stod i artikeln, men det känns inte riktigt som om C-uppsatser är tillräckligt omfattande för att kunna ta upp sådana aspekter.

//JJ

26/1/07 19:04  
Blogger charlotte sade:

Lite sorgligt att/om förtroendet för författaren minskar p g a stavfel & stil. Det finns ju dyslektiker. Och sociolekter även i skriftig form (det finns kanske nåt ord för det?).
Hur som helst. Ja, man vill stava rätt, med goda skäl. Men som sin egen redaktör (på bloggen) gör man sin ofta skyldig till ett & annat fel...och jag brukar tycka det känns pinsamt att gå in & ändra i texten i efterhand. Å andra sidan känns det också pinsamt att låta stavfelen bli kvar. Vore kul att veta hur andra bloggare gör? (Fast du Johan kanske aldrig stavar fel?)

30/1/07 13:08  
Anonymous Johan sade:

Jag skulle kunna bli mycket bättre på det själv om jag bara lärde mig att korrekturläsa mina egna texter ordentligt.

Jodå. Jag är allt rätt duktig på att snubbla över tangenterna, och det finns minst ett halvdussin svenska ord – förvisso knappast vardagsord – som jag faktiskt inte konsekvent börjat stava rätt även när jag inte halkar fel på tangentbordet förrän de senaste åren.

Det beror på från fall till fall. Men onödiga stavfel är så dumt. Det är fult och har, som konstaterat här, aspekter som varken har med förståelse eller estetik att göra. Jag plockar alltid bort dem om jag kan göra det på ett smidigt sätt.

//JJ

30/1/07 13:29  
Anonymous Johan sade:

Hur det här påverkar användare av sociolekter i skrift är för övrigt en av de frågor jag är mest nyfiken på att få svar på.

//JJ

30/1/07 13:30  
Anonymous Fredrik sade:

Itnrenssat atrkiel, har läst någon uppsats om det en gång kommer jag ihåg. Jag är ganska dömande av mig, även om mitt språk inte håller högsta klass så respekterar jag texter ganska mycket efter skrivkvalitén.

2/2/07 01:52  

Skicka en kommentar

<< Home