För snart två veckor sedan postade Maria bibliotekskortsporr på
Vildvittra (jag har blott två) samma dag som Åka skrev om biblioteksnostalgi på
läst och tänkt i landet Annien. Personligen har jag aldrig riktigt haft den sortens förhållande till bibliotek. Visst har jag lånat några böcker då och då, men till skillnad från många andra i ungdomsåren maniska läsare så gjorde jag det aldrig till ett andra hem eller lärde känna bibliotekarierna. Jag hade turen att växa upp i ett hem där det fanns om än inte den enorma mängd böcker man kan hitta hos personer som låter sitt liv kretsa kring litteraturen så i alla fall många hundra romaner och dessutom flera kvarlämnade lådor med gamla ungdomsböcker som jag aldrig var särskilt intresserad av. Det var mycket mer bekvämt att gå och plocka där eller hos mina morföräldrar när man ändå var på besök, än att behöva ta sig in till stan och sedan oroa sig för lånetider och annat besvärligt. För att inte tala om vad en person som inte ens tycker om att köpa böcker antikvariskt tycker om biblioteksböcker med några år på nacken. Bibliotek var någonting som det i och för sig var trevligt att det fanns, men som jag inte direkt hade några känslomässiga band till. Om jag verkligen ville ha en bok var det oftast inga problem att köpa den: från någon gång i tioårsåldern, när jag på egen hand började samla egna böcker, och upp genom hela gymnasiet lade jag förmodligen inte bara betydligt mer pengar på böcker än på någonting annat, utan mycket mer pengar på böcker än alla andra utgifter – som därmed inte direkt blev särskilt stora – kom upp i sammanlagt.
Jag har nog större nytta av bibliotek idag, mest för att universitetsbiblioteket tillåter mig att leta reda böcker som hade krävt både tid och pengar att ta rätt på och läsa annars, men det är fortfarande inte en institution som rent känslomässigt ligger mig särskilt nära hjärtat. Visserligen kan jag på rak arm komma på åtminstone sju stycken (en J.G. Ballard-novellsamling, tre Schopenhauer –
Die Welt als Wille und Vorstellung på tyska i två band och en svensk översättning –, två böcker med pjäser av Marlowe och en bok om fantasyfilm) biblioteksböcker jag har liggande just nu som är ren underhållning, men det är mest resultatet av uttråkad tid mellan det att föreläsningar tar slut och nästa tåg går.
Fördelen är att jag slipper lämna tillbaka böcker. Jag avskyr att behöva lämna tillbaka en bra bok och sedan inte kunna slå upp någonting i den närhelst jag vill.
7 Kommentarer:
Det där påminner mig om när jag var i tonåren och var så fascinerad av folk sprang och köpte skivor hela tiden. Hur hade de råd? Hemligheten var förstås att de inte köpte särskilt mycket nya kläder och diverse smycken, smågrejer, prylar till sitt rum, fika på stan och böcker, för den delen. Jag antar att det var samma sak för dig, fast med böcker istället för skivor.
Själv var jag nog en biblioteksknarkare upp till gymnasiet i alla fall. Numera vill jag äga de små liven :)
(Vem sa att böcker inte lever?)
Jag köpte kläder om det var absolut nödvändigt, gärna i stilen tre kortärmade tröjor för en hundralapp och så var den biten täckt för ett år framöver. I övrigt var andra utgifter än böcker och tågbiljetter i princip ickeexisterande.
//JJ
Bibliotek är bra skit. :) Att jag tycker det framgår såklart av min kortsamling, haha.
Jag har alltid biblioteksböcker hemma, vanligtvis fler än fem. :P
Jag är som Maria. Ahh, lukten av biblioteksbindning...minnet av kort som stämplades, bokryggar som vändes upp...Det blir aldrig som det var.
En verklig samling bibliofiler här, ser jag! :-) Är det OK att vara bibliotekarie, men inte bibliofil? Själv skulle jag helst inte vilja ha så många böcker hemma och jag brukar kasta böcker då och då när min pojkvän inte ser! Som bibliotekarie, och trogen biblioteksbesökare under hela mitt liv, har jag aldrig haft behovet av att äga böcker. De tar bara plats och kostar pengar. Det känns jättebra att kunna lämna över en bra roman eller facklitteratur till någon annan att bruka efter mig. En suverän idé, bibliotek.
Men jag tycker att en av fördelarna med biblioteken är att de minskar trycket på mina egna bokhyllor. Förvisso, man kan göra sig av med böcker man äger. Rensa ut. Men det är bra mycket svårare när det inte står en förfallodag och flåsar en i nacken...
Jag har inget intresse av att minska trycket på mina egna bokhyllor. Jag trivs med att omge mig med böcker och boktravar.
//JJ
Skicka en kommentar
<< Home