Chaucer och Boccaccio

I en diskussion jag skummade annorstädes nyligen gavs Geoffrey Chaucer och Giovanni Boccaccio som exempel på författare som bara skulle ha åstadkommit ett enda större verk under sin levnad, litterära enhitsunder, vilket bör betraktas som en grov överdrift: Chaucers Troilus and Criseyde är kanske inte lika berömd som The Canterbury Tales, men läses och uppskattas – vilket den förtjänar – likväl fortfarande, även om dess största avtryck i litteraturhistorien kanske är som en del av det material Shakespeare använde till Troilus and Cressida. Geoffrey Chaucers främsta källa till Troilus and Criseyde lär i sin tur ha varit Il Filostrato – av Boccaccio. Bara för att ta ett exempel – både lämnade efter sig större och uppskattade litterära arv även bortsett från deras idag mest ihågkomna alster – som knyter dem samman.