Böcker och samtal

Åh. Visst måste man tycka synd om honom? Och om hennes barn.

Bonus: vardagsgrammatik.

Dagens plötsligt och egentligen uppenbara etymologiska insikt ...

... slog mig när frågan hur engelskans conscience egentligen stavas ställdes, och jag medan jag besvarade den plötsligt insåg det självklara att ordet kunde delas upp i con och science – conscienta. Ett tydligt tecken på att man borde ägna mer tid åt att reflektera över vardagliga ords etymologi. Å andra sidan blir jag lika barnsligt lycklig varje gång jag apropå ingenting alls inser någonting sådant här.

Dagens sten i glashus

Vad är det med latinister och gula sidor egentligen? Va?

Ten Sorry Tales

En av de litteraturrelaterade saker jag ägnade mig åt i helgen var att läsa Ten Sorry Tales av Mick Jackson, som vännen jag övernattade hos hade lagt fram åt mig och sagt åt mig att läsa. Det visade sig vara det charmigaste jag har läst på länge. Jacksons noveller håller sig på båda sidorna om realismens stora staket, men oavsett vilken de står på så har de en underbart absurd ton med mörka stråk här och där. Det är tio berättelser som är skrivna med en vacker enkelhet, ofta men inte enbart – till de bättre hör om de ensamma gamla damerna som skaffar sig en samling män som de rökt i sitt rökeri och den om den pensionerade mannen som bygger en båt i sin källare och sedan till sin sorg inser att han inte kan få ut den – med barn i huvudrollerna. De är bra och fångande, rentav lysande. De påminde mig något om Tove Janssons Muminböcker och Patrick Süskinds Die Geschichte von Herrn Sommer, och om Jenn Reeses Tales of the Chinese Zodiac. Världen behöver fler sådana här böcker.

Metabloggande

Någonting jag är än mer trött på än Blogger vad det gäller Månskensdans: att inte ta mig tiden (som förvisso effektivt verkar ätas upp av annat) att skriva annat än korta och oreflekterande inlägg. Det finns för många sådana som det är. Djup och analys är trevliga saker. Fy, Johan. Fy.

I Am Legend

Enligt Hans är det Jag är legenden som kommer att bli den nya svenska titeln när Hungra (Hunger?) åter ger ut Richard Mathesons I Am Legend. Jag har svårt att tycka att den ens kommer i närheten av originaltitelns förföriska klang, men det kan väl åtminstone inte bli värre än förra gången.

Tonspråk och gener

Ett par forskare vid Edinburghs universitet säger sig har hittat kopplingar mellan gener och tonspråk. Jag har inte läst den ursprungliga artikeln, så jag vet inte riktigt vad jag skall tro, men nog skulle det vara synnerligen intressant om det visade sig stämma.

Tvättdjur

Nattens mest ansträngda liknelse står Fredrik Strage för i en recension i Dagens Nyheter.

När han och kompmusikerna headbangar slungas deras hårmanar runt som husdjur i en tvättmaskin.