Som vissa av mina läsare redan har lagt märke till skickade jag i förra veckan ut en undersökning på fantasysidan
Catahya om språk och läsning. Svaren angående på vilka språk man läser har väl hittills varit ungefär som väntat, även om det med tanke på den relativt låga medelåldern kanske var anmärkningsvärt få som
inte nöjesläste böcker på engelska. Det är naturligtvis väldigt positivt sett ur den synvinkeln att det ger förutsättning för goda kunskaper i engelska, någonting som är nödvändigt både för att fungera effektivt i ett samhälle som inte slutar med ett streck på kartan och - med Månskensdansögon sett än viktigare - för att kunna läsa all den intressanta engelskspråkiga litteratur som aldrig översätts. Likväl har vissa av svaren när jag snabbt ögnat igenom dem lett till ett och annat höjt ögonbryn.
Tycker du att du kan tillgodogöra dig engelsk skönlitteratur på ett bra sätt? är till exempel en fråga som uppenbarligen kan tolkas på många olika sätt. Naturligtvis är det så att många läsare faktiskt har mycket goda kunskaper i språket och absolut ligger på en sådan förståelsenivå att de inte har några som helst problem med engelskan, men en ganska osäker uppskattning säger mig att fler än hälften hittills har lämnat betydligt mer självsäkra svar än jag själv hade vågat. Ändå skulle jag tro att det är rimligt att anta att jag som inte exceptionellt men i alla fall någorlunda språkbegåvad lingvistikintresserad storläsare och tillika på universitetsnivå (bland annat) engelskstuderande har en förståelse för det aktuella språket som ligger en nivå över dessa självsäkra sextonåringars. Att andra väljer att svara
ja på frågan med tillägget att även om de inte förstår alla ord så går i alla fall den huvudsakliga poängen fram är också intressant. Är det så att de antar att de får ut lika mycket trots att de måste gissa sig till betydelsen utifrån sammahanget och missar nyanser eller är det helt enkelt inte viktigt att förstå mer än huvuddragen? Är det så att jag, som ofta ser handlingen som en ram som håller ihop allt det där andra trevliga som utgör det som är minst lika viktigt - om inte viktigare - i boken, inte riktigt kan förstå mig på svaren jag får för att min syn på litteratur och vad som utgör litteraturens poäng är så fundamentalt annorlunda?
Jag har all respekt för alla som läser på andra språk än sitt modersmål; det är någonting långt ifrån alla människor gör och det går inte att lära sig utan att passera stadier av förhoppningsvis minskande okunskap. Det skulle ändå vara spännande att veta om det är deras eller min självinstinkt som brister, eller om det handlar om någonting helt annat.
Än mer intressanta är svaren från dem som tappert kämpar med läsning ytterligare språk. Ibland på grund av miljö eller språkarv, som i fallen med finska, estniska, lettiska och (gissar jag) serbokroatiska, men även de som alls saknar sådan koppling, som tyskan eller franskan. När är det egentligen värt att läsa skönlitteratur på originalspråket för skönlitteraturens
egen skull? Man kan framhålla en mängd fördelar vad det gäller tillgång och språkinlärning, men för att i valet mellan originalspråksutgåvan och översättningen välja den förstnämnda helt enkelt för att den ger större förståelse för författarens ord krävs ganska betydande språkkunskaper. Jag hoppas jag är där när det gäller engelskan. Jag vet att jag egentligen inte är det med de andra språken jag regelbundet läser på (tyska, danska och norska) och absolut inte de som jag har gjort enstaka försök på (italienska och holländska - det sistnämnda har jag aldrig ens studerat, utan försökte med hjälp av andra germanska språk och baskunskaper i latin), men ändå har jag attityden att jag alltid försöker läsa på originalspråk om det finns en möjlighet. Det är förmodligen mer av en fix idé än av rationella skäl - och är det egentligen värt det? Nog för att det hjälper språkkunskaperna, men samtidigt är den skönlitterära läsningens upplevelse inte någonting att förringa och förstöra i språkinlärningsexperiment.
Catahyaartiklar om språk och läsning:
Hej, du! – du får läsa på svenska
Att läsa fantasyn som aldrig kom hit
3 Kommentarer:
Är det så att jag, som ofta ser handlingen som en ram som håller ihop allt det där andra trevliga som utgör det som är minst lika viktigt - om inte viktigare - i boken, inte riktigt kan förstå mig på svaren jag får för att min syn på litteratur och vad som utgör litteraturens poäng är så fundamentalt annorlunda?
Eftersom frågan är ledande så antar jag att du redan vet svaret: Ja.
Folk som flest läser för att tillgodogöra sig intrigen. Karaktärsteckning, miljöbeskrivning och språkbehandling räknas som pynt och lullull. Folk vill veta vad som händer, handlingen i stort. Inget annat.
-johan a.
Johan (han med A) har rätt i att många läser endast för handlingen. Det är inget fel i det. Jag gör det också, ibland. Ibland vill jag läsa ren underhållning utan större intellektuell ansträngning, och då kan det bli en deckare av Liza Marklund eller så. (Detta ska inte nödvändigtvis ses som ett utlåtande om Marklunds språk i sig; hon är mest ett praktiskt exempel.)
Vad jag egentligen tänkte komma till är att jag tror att du missar en vinkel på problemet. Det är tveklöst så att många som läser på ett språk som inte är deras modersmål accepterar att det då och då dyker upp ord i en bok som de inte förstår. Jag har provat att läsa skönlitteratur och slå upp alla ord jag inte förstod. Det tröttnar man på efter några sidor om man inte är en van läsare. Numera skulle jag kunna slå upp alla ord som jag inte redan kan eftersom de inte är så många längre, men nu är jag för lat istället. Tyvärr.
Det jag tror du missar är att det antagligen inte är någon större skillnad på detta fenomen om man läser på svenska eller engelska. En generisk fantasybok innehåller en hel del termer som gemene nutidsmänniska inte kommer i kontakt med i sitt dagliga liv, och antagligen inte har i sitt ordförråd på svenska heller.
Det kan rent av bli tvärt om. När jag började läsa på engelska på allvar hade jag spelat rollspel ett tag (AD&D, dvs på engelska), så jag hade redan ett ordförråd för diverse saker som är relevanta för en fantasymiljö på engelska. I många fall var det ordförrådet bättre på engelska än på svenska.
Möjligt. Personligen har jag väldigt svårt för att låta ord på mitt modersmål som jag inte känner igen bara passera förbi -- dyker sådant upp försöker jag ta reda på vad det betyder. Jag har i och för sig aldrig upplevt ordförrådet som ett problem, och jag har regelbundet läst fantasyböcker på svenska sedan sjuårsåldern, men ...
//JJ
Skicka en kommentar
<< Home