De senaste dagarna har jag funderat en del på
Alexanders Arguelles uttalande om eftersträvansvärda språkkunskaper för en bildad person (redan det ett uttryck som många människor tycker illa om) som jag citerade delar ur för ett litet tag sedan. En sak är värd att poängtera: han talar om
mål att arbeta mot, inte om
krav.
Look at any scholarly tome from the 19th century and you will see that no translations are provided for quotations from … Latin or Greek or French or German or Spanish or Italian. Obviously it was a reasonable and justified assumption that anyone who would read such a book would be able to read these languages.Det kan röra sig om helt ogrundade fördomar från min sida och Arguelles är säkert mycket mer bevandrad i vetenskapliga texter från förrförra seklet än er enkla skribent, men när en språkvetare hänvisar till
any scholarly tome från artonhundratalet så misstänker i alla fall jag att vi diskuterar huvudsakligen humaniora – det vill säga ämnen som ligger nära språkvetenskapen – och inte fullt så mycket naturvetenskap. Delvis för att det är så lätt gjort att tillskriva sitt eget verksamhetsfält större betydelse än det egentligen har, delvis för att naturvetenskapens uppgång och humaniorans fall är moderna företeelser.
Det leder till frågan: varför just språk? Fråga nästan vem som helst som ägnar sig åt en vetenskap om den allmänna kunskapsnivån inom just det ämnet, och svaret kommer bli att den stora majoriteten är hopplöst obildade och att någonting borde göras åt saken så snart som möjligt. Varför är språk viktigare än djupa kunskaper i matematik, fysik, kemi, biologi? Är inte det minst lika viktigt för att förstå världen runt oss? Borde inte en bildad människa idag ha goda kunskaper om hur en dator fungerar? Kunna grunderna i ett par programmeringsspråk? I alla fall ha en grundläggande förståelse för vad fenomenet internet är och hur datorer och servrar hänger ihop med varandra: skrämmande många människor verkar tro att internet är någonting stort och oöverskådligt som bor någonstans där ute i kablarna eller kanske ligger drömmande i det sjunkna R'lyeh.
Borde en bildad person kunna analysera någonting med marxistisk kulturteori, vara insatt i debatten om hur fildelningen påverkar filmbranschen förstå begrepp som proletariatets diktatur och nattväktarstaten eller om man råkar bo i Sverige inse varför socialdemokraterna idag inte är mycket mer socialister än moderaterna är nyliberala? Kunna någonting om Cézannes inflytande på Picasso? Bakgrunden till problemen som plågar stora delar av Afrika? Veta vilka grundläggande principer man måste ta hänsyn till när man bygger en bro? I en värld där engelska är ett allt mer växande lingua franca, om än inte så utbrett som svenskar gärna vill tro, ifrågasätts ofta det rent kommunikativa behovet av fler språk.
Det finns så mycket man kan tycka att en bildad person bör ha kunskap om att det snart blir löjligt. Att tala ett halvdussin språk är ingen enkel uppgift.
Ample anthropological evidence that it is normal for normal individuals from truly multilingual societies such as parts of Africa and India to know half a dozen languages skriver Arguelles, men för oss som råkar ha vuxit upp i mer eller mindre
truly monolingual societies istället? Vi utsätts inte för språken på alls samma sätt: vill jag som västgöte utsättas för mer än svenska (och engelska) behöver jag flytta rätt långt. Det gör att språkinlärningen får ske via skolbänken, var den än kan befinna sig, och det är ett oändligt mycket mer slitsamt sätt att lära sig språk. Det är ett exempel som jag helt enkelt inte kan se som någonting som har särskilt mycket relevans därför att skillnaden i aktiv arbetsinsats för att ta till sig språken ligger på så olika nivåer.
Och ändå: liksom Arguelles, även om jag sannolikt är mycket mer splittrad då jag aldrig skulle kunna ägna mig nästan uteslutande åt ett ämne – jag skulle inte kunna ägna mig uteslutande åt tre heller, för den delen – på det sätt han under långa perioder har gjort, är språk ett område som jag är intresserad av och gärna betonar. Språk är fundamentala för hur vi ser oss själv, vilka vi känner gemenskap med och hur väl vi förstår andra. Allt man kan ta reda på om en kultur som talar ett språk man inte förstår blir andrahandsinformation. Ett halvdussin språk är inte alls så svårt som det låter, eftersom ansträngningen man behöver lägga ned för att lära sig ett nytt minskar för varje språk man kan sedan tidigare när vi talar om så få. Man inser hur språkinlärning fungerar, man för djupare förståelse för hur språk i allmänhet fungerar och om man studerar närbesläktade språk så får man hjälp med ordförråd och grammatik.
A well-educated Westerner "should" know: a) Latin & Greek, b) English & French, Spanish or German, c) Russian, and d) Persian or Arabic or Sanskrit or Hindi or Chinese or ...Jag tycker att det är tveksamt att koncentrera sig så mycket på döda språk. Jag
tycker om döda språk. Jag gillar latin. Någon gång kommer jag säkerligen få för mig att jag skall lära mig grekiska. Men att sätta studiet av två döda språk som ett rimligt mål för varje bildad person? Nej. Visst, kulturellt arv och allt det där, men det håller inte – bättre matematik- eller fysikkunskaper ser jag i så fall som mycket rimligare. Att det är ett bra eftersträvansvärt mål för en europé att tala sitt modersmål, engelska och minst ytterligare ett europeiskt språk håller jag med om. Med tanke på den enorma mängd kunskap som finns om så många ämnen är resten nog någonting som bör lämnas åt dem med ett faktiskt språkintresse.
