Månskensdans

Litteratur-, språk- och kulturblogg.

Johan Jönsson
johanjonsson.net

måndag, juni 26, 2006

Texten som vardag

För ett tag sedan hörde jag det sägas att man vid ett anglosaxiskt universitet försökte räkna på all text som någonsin skrivits (någonting som lär vara som gjort för grova uppskattningar), och preliminärt kommit fram till att hälften av allt som skrivits, har skrivits de senaste tre åren.

Egentligen låter det inte helt otroligt: rent bortsett från att det lever många gånger fler människor nu än det gjorde för bara några hundra sedan är det dagliga skrivandet inte längre förbehållet några få, utan är i många områden någonting som stora grupper sysslar med för att kommunicera med varandra. SMS, ICQ, IRC, mail, gästböcker, foruminlägg, bloggar. Vardagsrutin.

Dagens unga, som så ofta beskylls för bristande språkkunskaper och för att läsa för lite, lär mer än någon annan generation på bredden ha tagit till sig det skrivna språket som kommunikationssätt. Och verktyget tillhör dem alla: även dem som egentligen inte behärskar det särskilt väl lyckas allt som oftast göra sig förstådda, även om det kan behöva ske med viss ansträngning från läsarens sida. Det är en bra sak.

Det känns som om man glömmer det ibland.

Dagens länktips

Fifteen reasons why you need to know particular words (false morphological analyses of ordinary words).

fredag, juni 23, 2006

Hur många språk bör en bildad person tala?

De senaste dagarna har jag funderat en del på Alexanders Arguelles uttalande om eftersträvansvärda språkkunskaper för en bildad person (redan det ett uttryck som många människor tycker illa om) som jag citerade delar ur för ett litet tag sedan. En sak är värd att poängtera: han talar om mål att arbeta mot, inte om krav.

Look at any scholarly tome from the 19th century and you will see that no translations are provided for quotations from … Latin or Greek or French or German or Spanish or Italian. Obviously it was a reasonable and justified assumption that anyone who would read such a book would be able to read these languages.

Det kan röra sig om helt ogrundade fördomar från min sida och Arguelles är säkert mycket mer bevandrad i vetenskapliga texter från förrförra seklet än er enkla skribent, men när en språkvetare hänvisar till any scholarly tome från artonhundratalet så misstänker i alla fall jag att vi diskuterar huvudsakligen humaniora – det vill säga ämnen som ligger nära språkvetenskapen – och inte fullt så mycket naturvetenskap. Delvis för att det är så lätt gjort att tillskriva sitt eget verksamhetsfält större betydelse än det egentligen har, delvis för att naturvetenskapens uppgång och humaniorans fall är moderna företeelser.

Det leder till frågan: varför just språk? Fråga nästan vem som helst som ägnar sig åt en vetenskap om den allmänna kunskapsnivån inom just det ämnet, och svaret kommer bli att den stora majoriteten är hopplöst obildade och att någonting borde göras åt saken så snart som möjligt. Varför är språk viktigare än djupa kunskaper i matematik, fysik, kemi, biologi? Är inte det minst lika viktigt för att förstå världen runt oss? Borde inte en bildad människa idag ha goda kunskaper om hur en dator fungerar? Kunna grunderna i ett par programmeringsspråk? I alla fall ha en grundläggande förståelse för vad fenomenet internet är och hur datorer och servrar hänger ihop med varandra: skrämmande många människor verkar tro att internet är någonting stort och oöverskådligt som bor någonstans där ute i kablarna eller kanske ligger drömmande i det sjunkna R'lyeh.

Borde en bildad person kunna analysera någonting med marxistisk kulturteori, vara insatt i debatten om hur fildelningen påverkar filmbranschen förstå begrepp som proletariatets diktatur och nattväktarstaten eller om man råkar bo i Sverige inse varför socialdemokraterna idag inte är mycket mer socialister än moderaterna är nyliberala? Kunna någonting om Cézannes inflytande på Picasso? Bakgrunden till problemen som plågar stora delar av Afrika? Veta vilka grundläggande principer man måste ta hänsyn till när man bygger en bro? I en värld där engelska är ett allt mer växande lingua franca, om än inte så utbrett som svenskar gärna vill tro, ifrågasätts ofta det rent kommunikativa behovet av fler språk.

Det finns så mycket man kan tycka att en bildad person bör ha kunskap om att det snart blir löjligt. Att tala ett halvdussin språk är ingen enkel uppgift. Ample anthropological evidence that it is normal for normal individuals from truly multilingual societies such as parts of Africa and India to know half a dozen languages skriver Arguelles, men för oss som råkar ha vuxit upp i mer eller mindre truly monolingual societies istället? Vi utsätts inte för språken på alls samma sätt: vill jag som västgöte utsättas för mer än svenska (och engelska) behöver jag flytta rätt långt. Det gör att språkinlärningen får ske via skolbänken, var den än kan befinna sig, och det är ett oändligt mycket mer slitsamt sätt att lära sig språk. Det är ett exempel som jag helt enkelt inte kan se som någonting som har särskilt mycket relevans därför att skillnaden i aktiv arbetsinsats för att ta till sig språken ligger på så olika nivåer.

Och ändå: liksom Arguelles, även om jag sannolikt är mycket mer splittrad då jag aldrig skulle kunna ägna mig nästan uteslutande åt ett ämne – jag skulle inte kunna ägna mig uteslutande åt tre heller, för den delen – på det sätt han under långa perioder har gjort, är språk ett område som jag är intresserad av och gärna betonar. Språk är fundamentala för hur vi ser oss själv, vilka vi känner gemenskap med och hur väl vi förstår andra. Allt man kan ta reda på om en kultur som talar ett språk man inte förstår blir andrahandsinformation. Ett halvdussin språk är inte alls så svårt som det låter, eftersom ansträngningen man behöver lägga ned för att lära sig ett nytt minskar för varje språk man kan sedan tidigare när vi talar om så få. Man inser hur språkinlärning fungerar, man för djupare förståelse för hur språk i allmänhet fungerar och om man studerar närbesläktade språk så får man hjälp med ordförråd och grammatik.

A well-educated Westerner "should" know: a) Latin & Greek, b) English & French, Spanish or German, c) Russian, and d) Persian or Arabic or Sanskrit or Hindi or Chinese or ...

Jag tycker att det är tveksamt att koncentrera sig så mycket på döda språk. Jag tycker om döda språk. Jag gillar latin. Någon gång kommer jag säkerligen få för mig att jag skall lära mig grekiska. Men att sätta studiet av två döda språk som ett rimligt mål för varje bildad person? Nej. Visst, kulturellt arv och allt det där, men det håller inte – bättre matematik- eller fysikkunskaper ser jag i så fall som mycket rimligare. Att det är ett bra eftersträvansvärt mål för en europé att tala sitt modersmål, engelska och minst ytterligare ett europeiskt språk håller jag med om. Med tanke på den enorma mängd kunskap som finns om så många ämnen är resten nog någonting som bör lämnas åt dem med ett faktiskt språkintresse.

Somaliska, BDSM-giraffer, Bertha Benz & lite till

I don't know anything about Somali, but it has cooler-looking words than any other language. Most words sound like the names of horrible space monsters. A plain phrase like "The first leader of the party was Birger" becomes "Hoggaamiyihii ugu horreeyey ee xisbiguna wuxu ahaa Birger". I am impressed.
 - Martin Rebas (som för övrigt har skapat den här helt underbara bilden. Now, I think the trick to making a BDSM giraffe work is keeping it subtle. Giving the girl a huge smile would be like saying "OMG LOL!!! A BDSM GIRAFFE!!! WACKY!!11!". We can't have that. So I changed the girl; she's come to class with her giraffe, and she's proud, but she's still blushing because she knows that society will never understand, or accept, their relationship som det så vist påpekas)

I artikeln "Before the Rumble Seat" i Los Angeles Times skriver journalisten Dan Neil om Karl Friedrich Benz och hans första bil.

If it sounds as if it would take an expert machinist to operate it, well, Benz might have thought so too, until his wife borrowed the family car without telling him. On a summer morning in August 1888, Bertha Benz got up early, loaded her sons Eugen and Richard on board and set out in the Motorwagen for her mother's house in Pforzheim, a journey of some 50 miles. Karl Benz awoke to find a note his wife had left saying she was going to visit Grandma. He must have been panicked. The Motorwagen had never been tested for more than a few miles.

That evening, Bertha wired Karl to say they had arrived safely. But not, as it turned out, without incident. Bertha was obliged to clean out a clogged fuel line with her hatpin and mend an ignition wire with one of her garters. When the brake shoe started to give way, she stopped at a farrier's in Bauschlott for a block of leather to replace it. In Wiesloch, she stopped at an apothecary to fill up on benzene (this pharmacy still bills itself as the world's first filling station). And so it happened that the world's first motorist was, in fact, a woman.
(via Gylf, som återger den citerade episoden på svenska)

Genom Fanspan hittade jag FeedBlitz som ni nu ser uppe till vänster på Månskensdans, och som levererar RSS-flöden till mailen för den som inte riktigt orkar sätta sig in i det här med RSS-läsare. För den som tycker att det är onödigt krångel finns naturligtvis såväl RSS- som Atom-flöde för den som inte själv vill behöva hålla koll på när Månskensdans uppdateras. För macanvändare rekommenderar jag Vienna som jag tycker är en strålande aggregator.

Månskensdansläsare som skall till Conversation påminnes för övrigt om det här. Skriv ihop någonting om någonting som intresserar dig.

Till sist kan man konstatera att det kanske äntligen är Brasilien vi ser i VM, att Australien välförtjänt kämpat sig till en plats i slutspelet, att gula kort nog tappar en del av sin funktion om domaren missar att visa ut en spelare efter att han har fått två stycken och att Sladjan Osmanagic med humor, intelligens och djup kunskap är det bästa med fotbolls-VM utanför planen.

måndag, juni 19, 2006

Richard Matheson, Varulvarnas natt & punkare

Via en recension av Richard Mathesons I Am LegendNOM hittar jag John Ajvide Lindqvists sågning av Wahlströms hantering av översättningen av samma bok på dagensbok.com.

Tyvärr måste jag nu skriva om den bok jag har framför mig. Den heter "Varulvarnas natt". Den är utgiven i Kalla kårar-serien på sjuttiotalet. På omslaget syns vad som ser ut att vara tre djävulsdyrkare i bruna kåpor.

"I am legend" handlar om en man som tycks vara den ende överlevande i en värld som efter en fruktansvärd farsot är befolkad av vampyrer. Dessa vampyrer kommer ut på nätterna och belägrar hans hus. Om dagarna går mannen runt och slår pålar i de sovande vampyrer han kan hitta. Han vet att det är meningslöst, de är för många, men något måste han ta sig för. Det är en mycket stark liten berättelse om överlevnad och vad som händer med en människa ställd inför det yttersta.

Vad har då detta att göra med "Varulvarnas natt" och djävulsdyrkarna i kåpor?

Säg det. Någon på Wahlströms förlag måste ha sett ett samband, eftersom det är samma bok. Jag kräver härmed en nyöversättning. Gör bot för era synder, Wahlströms! Sätt Einar Hekscher eller någon annan som faktiskt kan läsa engelska på att rädda denna klassiker.

[...]

Dessutom finns det en helomvändning på slutet. Ni vet så där som M.S. Shyamalan gör med sina filmer; som "Sjätte sinnet", "The Village". Något inträffar som gör att allt ställs i ett nytt ljus och bokens titel blir plötsligt förklarad. Man lägger den ifrån sig med ett tillfredsställt: "a – haa –"

Vad har då Wahlströms gjort med det där aha-slutet?

Det ska jag berätta för er: de har klippt bort det!

Jag föreställer mig att de bestämt sig för att boken skulle heta "Varulvarnas natt" (trots att det handlar om vampyrer), och när dom kom till slutet upptäckte dom att: "Jävlar, det här slutet kräver ju titeln 'I am legend'. Vad ska vi göra? Asch, vi tar bort det helt enkelt, skriver dit ett par extra rader för att motivera det nya slutet."


Läs den.


Totalt orelaterat länktips: Om punkare, karriär och utbildning.

söndag, juni 18, 2006

Alexander Arguelles om språkkunskaper

Let me begin by clarifying that when I say an educated person "should" know half a dozen languages, I mean this "should" as an attainable goal to be striven for, not as a criterion for judgment that anyone who does not know this many is not well-educated. Since contemporary culture does not hold up this goal, individual products of its educational systems are hardly to blame if they have not attained it.

[...]

1. Ample anthropological evidence that it is normal for normal individuals from truly multilingual societies such as parts of Africa and India to know half a dozen languages.

2. Look at any scholarly tome from the 19th century and you will see that no translations are provided for quotations from … Latin or Greek or French or German or Spanish or Italian. Obviously it was a reasonable and justified assumption that anyone who would read such a book would be able to read these languages. [...] The range, the breadth, the depth, the quality, and the quantity of 19th century scholarship measured against the output of contemporary scholars in the same field is incomparably greater. Obviously, linguistic range facilitated flexibility of mind while its absence narrows it.

[...]

I do not believe there is any particular half a dozen formulaic languages that can be prescribed for all people because the issue is so culture bound. In general, I think that well-educated individuals in my ideal world should know a) the classical language(s) of their own civilization, b) the major living languages of their broader culture, c) the international language (English) if this is not one of these or a semi-exotic if it is, and d) one exotic language of their own choosing. For example:

A well-educated Westerner “should” know: a) Latin & Greek, b) English & French, Spanish or German, c) Russian, and d) Persian or Arabic or Sanskrit or Hindi or Chinese or ...

A well-educated Middle-Easterner “should” know: a) Arabic, b) Persian, Turkish, & Hebrew, c) English & French, and d) Latin or Urdu or Japanese or ...

A well-educated Indian “should” know: a) Sanskrit & Persian or Arabic, b) Hindi/Urdu & Bengali, Marathi or Gujarati or…, c) English, and d) Italian or Korean or Swahili or ...

A well-educated Easterner “should” know: a) Classical Chinese, b) Mandarin, Japanese, & Korean, c) English, and d) Greek or Pali or Persian or ...

  - Alexander Arguelles, via Japanese for Life.

lördag, juni 17, 2006

Dagens länktips

Ett intressant inlägg på Jabal al-Lughat om minoritetsspråk, läsning och utbildning i Nordafrika. Via Language hat.

torsdag, juni 15, 2006

G. K. Chesterton

The human race, to which so many of my readers belong, has been playing at children's games from the beginning, and will probably do it till the end, which is a nuisance for the few people who grow up.

Det här med humor är svårt. Många spridda och omtyckta humoristiska författare, som Jerome K. Jerome, Terry Pratchett eller Douglas Adams, har i mina ögon aldrig egentligen verkligen lyckats med det där med att faktiskt skriva riktigt roligt.

Mr. Shaw may have none with him but himself; but it is not for himself he cares. It is for the vast and universal church, of which he is the only member.

G. K. Chesterton, däremot, uppskattar jag faktiskt, trots att många verkar tycka att han ofta går alldeles för långt och vimsar bort sig. Chesterton skall oavsett inte läsas för vad han skriver, utan för hur han skriver det.

For the great Gaels of Ireland
Are the men that God made mad,
For all their wars are merry,
And all their songs are sad.


(Och jag är alldeles för sjuk -- lyckades somna med fönstret lite öppet ikväll, vilket raderade ut alla framsteg jag gjort i att återhämta mig de senaste dagarna -- och därför alldeles för trött för att kunna skriva vettiga saker just nu.)

måndag, juni 12, 2006

Tankarna ovanför texten

Jag insåg nyligen riktigt hur svårt jag allt som oftast har för texter som bär personernas känslor och tankar ovanpå istället för under. Som skriver rakt ut istället för att gestalta, må det vara för att författaren inte är tillräckligt skicklig för att klara av det, för att publiken kräver det – eller för att den underskattas. Ge mig nyanser och kött och blod, om än med trycksvärta i ådrorna.

I övrigt så får Månskensdans, liksom allt annat, ta mindre tid just nu eftersom jag den kommande månaden sannolikt kommer att se mer på tv än jag har gjort totalt de senaste fyra åren. Personliga favoriter hittills är Elfenbenskusten, följda av Ecuador.


(Klicka på bilden för att se den i sitt sammanhang.)

fredag, juni 09, 2006

Apropå stavning

Som pausunderhållning i fotbolls-VM föreslår jag därför en produktiv besserwissertävling. Kläm dit någon uppblåst typ som tror han kan något med dina egna excellenta kunskaper skriver Magnus Ljungkvist och bidrar med



En passande replik till skribenter som tror att stavning är statisk och glömmer att SAOB är någonting man arbetat på under lång tid skulle kunna vara att citera "Stavning i SAOB":

Stavning med ä/e
I tidigare delar av SAOB stavas det korta e-ljudet i vissa ord med ä i artikeltexten (ex. värksam, värksamhet). Det kan för en modern läsare uppfattas som ett stavfel eller korrekturfel, men det är fråga om en stavningsreform som inte lyckades. Oväntade ä-stavningar finns t.o.m. bokstaven R. För korrekt stavning av nutidsspråket hänvisar vi till SAOL (Svenska Akademiens ordlista som finns på CD-rom och i bokform.)

söndag, juni 04, 2006

Thou shalt not vandalize verbs

är rubriken under vilken Jan Freeman skriver i The Boston Globe om användandet av äldre engelska verbformer och hur man sällan bemödar sig om att få dem rätt.

So what made Newsweek's editors think it was OK to pretend that "Thou shalt not" could be employed to mean "You won't"? I suspect a severe case of Ye Olde Gift Shoppe syndrome, the delusion that since nobody speaks Elizabethan English anymore, you can invent cute archaisms just by sticking obsolete verb endings and pronouns into your prose at random, like currants in a plum pudding.

lördag, juni 03, 2006

John Ajvide Lindqvist — Pappersväggar

Jag läste Ajvide Lindqvists nyutkomna novellsamling inatt, och konstaterade att den var något av en besvikelse. Visserligen mer på grund av författningarna hans tidigare böcker har byggt upp än för att det är en dålig bok, men ändå var den inte mer än bra. Det finns rätt många böcker som är bra; helst vill i alla fall jag ha någonting mer. Lite trist känns det också att konstatera att jag hittills har tyckt att varje bok han skrivit är mindre intressant än den föregående.

Nå. Ordentlig recension borde dyka upp på Catahya på måndag eller så.

torsdag, juni 01, 2006

Bokhyllestudier

En av de första saker -- så snart artigheten tillåter, naturligtvis -- jag gör när jag kommer hem till någon är att studera personens bokhylla. Förutsatt att det finns en värd namnet, naturligtvis. Det är inte så hemskt spännande att undersöka ett halvdussin spänningslitteraturromaner standardtyp och lite tantsnusk. Annars kan jag utan vidare problem förlora mig i någon timme. Bara studera bokhyllorna. Mest intressant blir det naturligvis om det finns en blandning där man ändå kan utmärka vissa spår: engelska författare från en viss tidpunkt, historiska essäer, intelligent science fiction, svenska deckare. Jag hyser inga illusioner i stil med visa mig din bokhylla och jag skall säga dig vem du är -- möjligtvis visa mig din bokhylla och jag skall säga dig vad du läser, men till och med där kan det falla -- men nog är det intressant ändå.

För övrigt anser jag

att Anna Maria Lenngrens kortare dikter skulle göra sig alldeles utmärkt väl på mjölkpaketen.