Virginia Tech och den hotfulla litteraturen

Jag har som policy att försöka avhålla mig från att skriva om politik på Månskensdans.

För många läsare är det – så länge man inte håller med om den, och så brukar inte vara fallet här – så tröttsamt att gå in på en sida för att läsa om böcker eller språk och möta någons grinande propaganda (för att inte tala om de där nedlåtande antydningarna om meningsmotståndarnas tankenivå, bakomliggande motiv et cetera som jag förhoppningsvis hade kunnat undvika ändå). Personligen tycker jag att det är ett betydligt värre brott att ha dålig smak när det gäller böcker än när det gäller politik, men jag har alldeles för många gånger stött på uppfattning hos förment vettiga personer att det måste vara någonting fel på sådana som har en klart avvikande politisk åsikt och att det kanske är bäst att hålla sig på avstånd från dem. Sådant får mig att sucka lite uppgivet då och då. Dessutom skulle det vara trist att låta kommentarer om det som är viktigt här i livet drunkna i propaganda jag lika gärna kan få ut annorstädes.

Just nu är jag smått upprörd över ett ämne som ligger sådär bekvämt lagomt långt bort. Ur mitt perspektiv (till skillnad från vad till exempel Neil Gaiman skrev) är Virginia Tech någonting som hände andra, trots att Jamie Bishop genom diverse mailinglistor förmodligen har varit den mest närvarande personen i min inbox sedan dess. Men konsekvenserna av en händelse som når så många är aldrig isolerade, vilket polisingripanden i USA den senaste tiden gjort smärtsamt tydligt.

Winchester police say William Poole, 18, was taken into custody Tuesday morning. Investigators say they discovered materials at Poole's home that outline possible acts of violence aimed at students, teachers, and police.

Poole told LEX 18 that the whole incident is a big misunderstanding. He claims that what his grandparents found in his journal and turned into police was a short story he wrote for English class.

"My story is based on fiction," said Poole, who faces a second-degree felony terrorist threatening charge. "It's a fake story. I made it up. I've been working on one of my short stories, (and) the short story they found was about zombies. Yes, it did say a high school. It was about a high school over ran by zombies."

Even so, police say the nature of the story makes it a felony. "Anytime you make any threat or possess matter involving a school or function it's a felony in the state of Kentucky," said Winchester Police detective Steven Caudill.

[---]

On Thursday, a judge raised Poole's bond from one to five thousand dollars after prosecutors requested it, citing the seriousness of the charge.

LEX18

Allen Lee, an 18-year-old straight-A student at Cary-Grove High School, was arrested Tuesday near his home and charged with disorderly conduct for an essay police described as violently disturbing but not directed toward any specific person or location.

The youth's father said his son was not suspended or expelled but was forced to attend classes elsewhere for now.

[---]

Cary Police Chief Ron Delelio said the charge was appropriate even though the essay was not published or posted for public viewing.

Disorderly conduct, which carries a penalty of 30 days in jail and a $1,500 fine, is filed for pranks such as pulling a fire alarm or dialing 911. But it can also apply when someone's writings can disturb an individual, Delelio said.

"The teacher was alarmed and disturbed by the content," he said.

Chicago Tribune

Ordet obehagligt täcker inte riktigt det där med att anhålla tonåringar på grund av deras skönlitterära alster.

Trema

Apropå inlån och diakritiska tecken så kan den här listan vara underhållande. Bland de tuffa bandnamnen (i de flesta fall säkerligen valda med en stor dos självdistans) återfinns till exempel Infernäl Mäjesty, Deströyer 666 och Hypnös. Smaka på dem på ett språk där de där prickarna faktiskt råkar betyda någonting. Infernäl Mäjesty.

BloodHag/BlöödHag står annars för dagens upplevelse. Inte rent musikaliskt, men deras hemsida talar glatt om att BloodHag thinks you should read more och låtarna på deras MySpace-sida har titlarna "Thomas Pynchon", "Philip Jose Farmer", "William S. Burroughs" och "Douglas Adams". För att inte tala om den långa raden namn under "influences".

Smörgåsbord

Jag är inte särskilt förtjust i det bildliga användandet av ordet smörgåsbord ens i svenskan. Än värre blir det som engelskt låneord: jag får helt ofrivilligt svårt att ta texter som innehåller fraser som a smorgasbord of ... på allvar. Därför blir jag en aning kluven när jag stöter på det mer ovanliga smörgåsbord (dessutom i ett så tilltalande sammanhang som the full smörgåsbord of scientific delight) i Jennifer Ouellettes text om allmänhetens fysikkunskaper när jag skummar det senaste numret av Symmetry. Å ena sidan är det fortfarande ett hemskt, hemskt låneord. Å andra sidan är det roligt med bibehållna udda bokstäver i språk där de inte hör hemma.

Kafka är humor

Franz Kafka uppfattas ofta (huvudsakligen av personer som inte läst någonting han har skrivit) som en väldigt tung och svår författare. Sant är att det – naturligtvis – finns en svärta och ett motstånda i texten, men Kafka är inte svårläst. Framför allt är han en väldigt rolig författare. Det finns en humor i hans absurditet, någonting mycket underhållande i det orimliga han bygger upp. Jag har aldrig varit någon stor anhängare av Monty Python, men en av deras mest berömda sketcher – "Den döda papegojan" – är någonting som, väl en aning nedtonat, hade kunnat hittas hos Kafka utan att alltför många läsare höjt på ögonbrynen.

Science fiction-relaterat

LRF:s science fiction-novelltävling, som Månskensdans tidigare skrivit om, fick in nästan trehundra bidrag, enligt förbundets hemsida. De flesta skall tydligen ha lagt sin berättelse fyrtio, femtio år framåt i tiden.

Råkar man vara en del av svensk sf-fandom så kan man skicka Ylva Spångberg till Danmark, och det vore ju trevligt. Som i att det är kul att gå på kongress, inte för att vi vill bli av med henne. Det vill vi inte.

Apropå kongresser så äger en sådan rum i Göteborg i sommar. Startsidan på kongressens hemsida skulle vara nog för att få mig att vända och inte undersöka saken mer om jag inte visste vad det handlade om, men jag har fullt förtroende för att det blir väldigt trevligt ändå. Jag rekommenderar ett besök. (Åland i maj fungerar också, men där finns färre Månskensdansläsare som händelsevis skulle kunna bli nyfikna nog att kika förbi.) Yngre intresserade kan söka resebidrag.

Funderingar och diskussioner kring kongresser och sf-fandom som jag tyckt varit intressant på sistone hittas här, här och här.

Dagens länktips

Kiwi!

(Via Emilia.)

Boksidor

Via Anders upptäcker jag No one belongs here more than you. Att bygga en hemsida enbart i bilder är fullständigt idiotiskt om man har någonting att säga som folk faktiskt letar efter. Om man inte har det utan bara vill dra uppmärksamheten till den är det väldigt smart gjort. Det är en sida som borde ha alla förutsättningar att spridas. Som nu.

Den författarhemsida jag tycker allra sämst om torde annars flashversionen av J.K. Rowlings hemsida. Gah.

Svitjods undergång och Sveriges födelse

När Fredrik och Henrik Lindströms Svitjods undergång och Sveriges födelse kom var det väldigt mycket tal om hur den skulle använda sig av språkhistoria för att stärka sina teser. Så mycket att jag när jag nu läser den blir något besviken – var det inte mer än det här? Visst spelar dialekterna och hur de hänger samman en viktig roll i att bevisa vilka områden som hört ihop med vilka och hur stockholmskan inte hör hemma bland dialekterna i närområdet med allt vad det betyder, men inte har det den roll åtminstone jag fått intryck av. Ett alldeles rasande orättvist sätt att bedöma en bok, naturligtvis, när den inte ses som vad den är utan på vilket sätt den avviker från mina förväntningar. För visst är det en av de mest intressanta populärhistoriska böcker jag har läst på länge: Fredrik Lindströms stilistik känns igen, liksom hans närmast fantastiska pedagogiska förmåga att med humor och liknelser förklara både enkelt och medryckande. Något irriterar det att till och med jag som på intet sätt är historiker kan ibland tycka att man får sträcka sig väl långt för att passa ihop bevis med slutsatser, men på det stora hela ändå en klart läsvärd bok.

Thailändsk försäkringsreklam

Apropå död – thailändsk försäkringsreklam i kortkortfilmsformat: ett, två, tre (av, mig veterligen, sex). Textningen är usel men fungerar ändå. Jag kan inte låta bli att vara lite nyfiken på hur folk egentligen reagerat när särskilt de två sista dykt upp i tv-rutan.

Maria Gripe

Maria Gripe är död. Det händer alla förr eller senare och få saker är en lika självklar del av livet, särskilt när man är åttiotre år gammal, och det påverkar inte ett författarskap som sedan länge lämnat sin aktiva period bakom sig. Det känns ändå, som det brukar göra, lite trist: med böcker som Glasblåsarens barn, Tordyveln flyger i skymningen, Agnes Cecilia – En sällsam historia och Skuggan över stenbänken var hon absolut en av förra århundradets främsta svenskspråkiga ungdomsboksförfattare. Min första upplevelse av hennes författarskap borde ha varit Tordyveln flyger i skymningen någon gång i elva-, tolvårsåldern, vilket naturligtvis gör min uppfattning om den idag rätt dimmig. Förmodligen har jag ännu mer uppskattat sådant jag läst på senare år, som Glasblåsarens barn eller Skuggan över stenbänken, för deras fantastiska stämning och personporträtt.