Ett lysande namn

Sapristi för mig till Ett lysande namn, som är ett en ny nätlyrikskrift. Och sådant är ju kul, särskilt när Therese Bohman får utbrott på litteraturkritiken.

Kan ni inte TYCKA NÅT nån gång, kan ni inte skriva som det är, "JAG KAN INTE FÖR MITT LIV SE VAD FÖR GOTT SOM SKULLE KUNNA KOMMA UR DEN HÄR DIKTSAMLINGENS EXISTENS", kan ni inte skriva "okej, NÅGOT ÄR RUTTET HÄR, detta har pågått länge nog, det här är bara kulisser, trams, skval, nu får nån faktiskt ta och skriva nåt med SUBSTANS". Nästa som använder ordet "språkterräng" eller "ordlandskap" måste dö, jag menar allvar, det räcker nu. Jag fixar inte mer. Jag ska gå i landsflykt.

Litteraturkanon

Skapa en svensk litteraturkanon, skrev folkpartisten Cecilia Wikström i Sydsvenska Dagbladet nyligen. Utspelet är naturligtvis politiskt och själva debattartikeln så populistisk att den skapar brister bara av sig själv. Problemet är i alla fall enligt Wikström att för många går ur grundskolan utan förmåga att hantera textspråket ordentligt. Medicinen en statlig litteraturkanon. Genom att läsa till exempel Bellman, Lagerlöf, Moberg, Tranströmer och Ekman skall de små lära sig.

Det finns redan en svensk litteraturkanon. Den är ungefärlig. Den har inga skarpa gränser. Den varierar en aning beroende på vem du frågar. Framför allt så är den inte statligt godkänd och framtagen i en kommitté och sedan utskickad till skolorna. Likväl existerar den i litteraturvetares, lärares och andra läsares medvetanden. Den faktiska kanon, de böcker som verkligen blir bestående, blir till genom mycket svårbeskrivliga processer påpekar Horace Engdahl i en intervju i Dagens Nyheter där han i och för sig ställer sig positiv till förslaget eftersom debatten och arbetet skulle kunna lyfta fram bortglömda författarskap, men påpekar att det knappast hjälper ingegration och dylikt. Socialdemokraten Lars Wegendal tycker att man i så fall skall se till hela kulturutbudet (efter dansk modell?) – hur arkitektur och tavlor nu skall hjälpa skriftspråk och integration, om det är det som är poängen.

I Svenska Dagbladet säger Kjell Espmark, ordförande i Nobelkommittén:

Jag tackar nej till att lista böcker av det enkla skälet att det begränsar sikten för sådant som finns vid sidan av allfartsvägen, men helgarderar sig genom att anse att vi lever i en tid där den kommersiella kulturen fullständigt trycker ner den seriösa (för seriöst kultur kan ju inte vara kommersiell och människor kan inte anförtros göra sina egna kulturella val?).

I en "hastig ihopskriven" (vilket märks, för han uttrycker sig vanligtvis bättre än här) debattartikel i Svenska Dagbladet kritiserar Rasmus Fleischer förslaget och kallar det otidsenligt, samtidigt som han naturligtvis lyckas med att trycka in såväl fildelning som upphovsrättslagstiftning i resonemanget:

I dag håller inte längre idén om finkultur som produktion av statiska objekt: böcker, pjäser och byggnader. Men kulturpolitiken, liksom upphovsrättslagstiftningen, bygger fortfarande på en allt mer verklighetsfrämmande uppdelning mellan "skapande konstnärer" och "utförande konstnärer".

Kulturpolitiken har institutionaliserat en oförståelse för alla de samtida konstformer som sätter annat än slutprodukter och ändhållplatser i centrum. Så kan flyktiga kulturyttringar fortsätta viftas bort som ungdomlig naivitet eller småcharmig amatörism. Vilket det förstås kan vara, om vi exempelvis talar om nätgemenskaper, remixkulturer, datorspelsvärldar eller muntlig estradpoesi.

Åsikterna känns så trist inrutat självklara, från Wikströms svenskviftande till Wegendals vilja att skapa en kulturkanon för kulturkanons egen skull till Fleischers påpekanden om den kultur som inte nämns till Witt-Brattströms gillande till min egen åsikt att det är ett urusel idé att sätta en statlig kommitté (eller kommitté över huvud taget) på att försöka yxa till en litteraturkanon. Det är tur att Mohamed Omar, redaktör för tidskriften Minaret, finns:

Jag är för en kanon, men bara om jag får bestämma själv.

Stroh-Wollin, Hellquist, Ljung, svordomar, etymologi, Cheney, Freedman, Dick, Ladonien, mikronationer, fula, pular & lite till

Ulla Stroh-Wollin hade en intressant artikel i Svenska Dagbladet för ett par dagar sedan, där hon diskuterar irrvägarna bakom svordomen fan, dess etymologi och bristen på en bra och uppdaterad svensk etymologisk ordbok. Diskussionen om huruvida ordet har frisiskt (eller eventuellt plattyskt) ursprung eller är inhemskt nordiskt är läsvärd bara den, men mest trängande är kanske frågan om en ordentlig modern svensk etymologisk ordbok. SAOB är i och för sig ett praktverk och närmast vikarierande husgud hos mig, men är likväl ofullständig och dåligt uppdaterad. Hellquist har jag faktiskt inte personligen någon närmare bekantskap med men det är inte första gången hans Svensk etymologisk ordbok från 1922 har anklagats för att vara en smula utdaterad.

Dessutom borde jag se till att skaffa mig Magnus Ljungs nyutkomna Svordomsboken.

Ett något mer lättsamt ämne: tio företags fullkomligt idiotiska URL:er. Eller vad sägs om Who Represents som hittas under whorepresents.com eller Pen Island med penisland.net? Det kan vara bra att komma ihåg vilka ord besökarna kommer att tänka på först ibland. Tack till Christian för länken.

The Mumpsimus hade nyligen en läsvärd analys av Carl Freedmans Critical Theory and Science Fiction och hur den tar upp Philip K. Dicks stil. Jag har inte själv läst Freedmans bok och kan därför inte själv göra en bra bedömning, men det känns inte som någonting värt att prioritera, faktiskt.

The annoying part of the discussion is that Freedman claims to be analyzing language, but he seems to bore himself with this discussion, because he's apparently just not very interested in language as language. I'm not saying that language always has to be analyzed purely for its linguistic elements, that aesthetic criticism is the only way to go or that it's free of assumptions or cant, but it would be nice if you're going to discuss language to really discuss it, and not just say, "Style as it's been talked about by literary people is bourgeois, and this style, which you've all previously thought is ugly, will bring us closer to revolution." (Okay, I'm caricaturing. But only a little.)

Via Copyriot: Ladoniens suveränitet ligger pyrt till – mer än vanligt, då. The Armed Coalition Forces of the Internets hotar mikronationen. Men motstånd finns. Apropå mikronationer: Republiken Talossa.

Slutligen så förtjänar kursen i fuladialekten pular som Martin tog upp i en tidigare diskussion på Månskensdans att lyftas fram ytterligare. Han citerar:

For my money, there are few better examples than Fula of West Africa of how astoundingly baroque, arbitrary, and utterly useless to communication a language's grammar can become over the millennia and yet be passed on intact to innocent children.

Mycket nöje.

Harry Stephen Keeler

Martin Rebas var vänlig nog att tipsa mig om Harry Stephen Keeler inatt. Det verkar vara ett fascinerande och säkerligen alldeles uselt författarskap:

Keeler created, and was seemingly the sole practitioner of, a genre he called the "webwork novel." This is a story in which diverse characters and events are connected by a strings of wholly implausible coincidences.

That's interesting because, well, you're not supposed to do that. Most Western literature avoids coincidences. The author is permitted a single unlikely premise, and then everything is supposed to follow inevitably from that. Keeler's stories are coincidence porn.

Det tog mig ett tag att inse att det faktiskt inte var första gången jag hörde talas om Keeler och ännu längre att komma fram till att anledningen till att jag hade läst om det förr utan att det riktig fastnat förmodligen var det faktum att Ahrvid Engholm nämnt honom upprepade gånger på Fanac- och SKRIVA-listorna.

Take some typical Keeler situations:

A man is found strangled to death in the middle of a lawn, yet there are no footprints other than his own. Police suspect the "Flying Strangler-Baby," a killer midget who disguises himself as a baby and stalks victims by helicopter. (X. Jones of Scotland Yard, 1936)

Someone killed an antique dealer just so he could steal the face -- only the face -- from a surrealist painting of "The Man from Saturn." (The Face of the Man from Saturn, 1933)

Det är vid sådana sällsynta tillfällen man nästan tycker att det är synd att det finns så många bra böcker att läsa istället. Du kan läsa mer här.

Dagens länkar

How to learn Swedish in 1000 difficult lessons och Blogge Bloggelito är exempel på bloggar som egentligen handlar om helt andra saker än språk men som återkommande i slutet av varje inlägg sympatiskt nog ger mycket korta språklektioner, i svenska respektive kinesiska. Sådant tycker vi om.

Dessutom: ... or somone was leaving a very unsubtle hint. Apropå nätserier och humor så har även The Perry Bible Fellowship sina höjdpunkter.

Betongtyska & solskensitalienska

Men det låter ju så fult! säger någon om tyskan och ser bilderna framför sig: något av Hitlers riksdagstal eller kanske Goebbels Sportpalasttal, bayrare i lustiga kläder som berusat skrålar någonting otydbart, ett ilsket gräl vid en väg någonstans i östra Betongtyskland. I bästa fall består representanterna kanske av Kraftwerk eller Rammstein. För ett antal månader sedan hamnade jag i väntan på kollektivt färdmedel i en diskussion med en förtjustande äldre dam som tyckte att det var helt fantastiskt att jag studerade och tyckte om tyska. Hon kom engagerat in på en jämförelse med språkets status under hennes skolgång, då hon och andra elever på rasterna roade sig med att bättra på sina kunskaper genom att tala tyska med varandra på rasterna, och hur snabbt den statusen dalade i och med Tredje rikets fall och kunskaperna om det som pågått där spreds. Tyskland är fortfarande inte vidare populärt bland gemene man – dispens kan ges om man är ute efter billig öl – och om man har för vana att invända mot den i inläggets inledning nämnda kommentaren får man ofta fråga sig vad det egentligen är man diskuterar: det tyska språket eller Nazitysklands arv, lätt öststatskryddat?

Men det är ju så vackert! utbrister någon om italienskan och ser kanske eller kanske inte de romantiserade bilderna av Italien framför sig. Den här gången är det dock huvudsakligen mina bilder som spelar in: frustrationen över att inte kunna göra sig förstådd på något av de språk jag behärskar (jag svor att aldrig hamna där i Italien igen; det är själva anledningen till mina kunskaper i italienska), bilförarna som i ren förvåning över att någon faktiskt stannar vid övergångsställen nästan kör över de väntande barnfamiljerna, hettan som får mig att ligga i skuggan och flämta och lida mig igenom dagar som är alldeles för varma för mig som har svårt redan för strålande solsken i den svenska sommaren. Jag undrar om min syn på italienskan någonsin riktigt kommer kunna frigöra sig från de upplevelserna, och om jag i så fall fortfarande kommer att anse att italienskan är de omotiverat många vokalernas språk.

Mellanösterska ögon

Via Language Hat kommer jag till A pair of eyes in the Middle East. Jag antar att skribenten bakom är Ioram Melcer, men det är bara spekulation från min sida, om än förhoppningsvis ganska kvalificerad sådan. Jag fastnade särskilt för inlägget "And this they call justice?", men hela – sedan maj vilande – bloggen verkar mycket läsvärd. A column of impressions regarding the absurdities and tragicomic situations between Jews and Arabs in Israel today, med inslag av både språk och litteratur.

Prioriteringslista

italienska (bättra på)
ryska
isländska (bättra på)
latin (bättra på)
franska
gotiska (bättra på)
plattyska (bättra på)
spanska
bokmål
nynorsk
danska
arabiska
hebreiska
klassisk arabiska
tariana
färöiska
nederländska
frisiska
oskiska
runsvenska
anglosaxiska
swahili
portugisiska
rumänska
katalanska
mandarin
kantonesiska
koreanska
japanska
iriska
kymriska
sumeriska
lakota
fornegyptiska
fornnordiska
hindi
urdu
finska
grekiska
nygrekiska
estniska
grönländska
k'iche'
afrikaans
nordsamiska
ugaritiska
baskiska
persiska
javanesiska
bengali

Om inte annat så kan man alltid drömma. Svenska, engelska, tyska, nynorsk, bokmål, danska och holländska har jag i alla fall med varierande framgång läst litteratur på (även om jag aldrig har studerat de fyra senare och inte alls kan uttrycka mig på dem). Italienska och latin har jag acceptabla grundkunskaper i, och isländska, gotiska och plattyska har jag också ägnat viss tid. Det underlättar när vi ser till färöiskan, frisiskan, runsvenskan, anglosaxiskan och fornnordiskan och afrikaans. Latinet och italienskan hjälper oskiskan och franskan men kanske framför allt spanskan, portugisiskan, rumänskan och kataloniskan.

Mandarin och kantonesiska delar skriftspråk. Hindi och urdu delar mycket utom just skriftspråk. Grekiska och nygrekiska stödjer varandra liksom klassisk arabiska och arabiska. Finska och estniska. Iriska och kymriska – och se, då finns det inte så fruktansvärt många kvar. Dem – kanske särskilt projekt som tariana, lakota, k'iche', ugaritiska och sumeriska – får man se som spännande utmaningar.

Har jag missat att prioritera någonting viktigt?

1984, Brave New World, Fahrenheit 451, Kallocain – vad fattas dem?

Vad är det egentligen som gör att inga stora dystopier är verkliga litterära mästerverk? Jag tycker om George Orwells 1984 och Aldous Huxleys Brave New World, Ray Bradburys Fahrenheit 451 och Karin Boyes Kallocain. Det är läsvärda böcker, men någonting fattas – i språket, i personskildringarna, kanske i närvaron. De griper sig inte riktigt fast. Ofta har författarna skrivit någonting betydligt bättre: på sistone har jag till exempel omvärderat Animal Farm och kommit fram till att jag tycker att den är mycket bättre än 1984, och Boyes prosa var aldrig i närheten av hennes lyrik ändå. Att komma på ännu sämre skrivna dystopier är förvisso inget som helst problem: se bara Kennet Ahls Slutstation.

Vad är det som gör att de dystopier som ständigt lyfts fram faller? När jag läste Oryx and Crake, som väl får anses dra åt dystopihållet, för något eller ett par år sedan tyckte jag att den sopade banan med alla ovannämnda titlar: inte nödvändigtvis för att framtidsskildringen var bättre, även om den absolut var mer aktuell, utan för att Atwood är en så skicklig författare att det vanligtvis spelar mindre roll mer exakt vad hon skriver om. Philip K. Dick har skrivit ett par alldeles utmärkta romaner som skildrar mörka framtida samhällen. Men är de rena dystopier? Och borde det inte finnas någon riktigt välläst dystopi som faktiskt ordentligt bra rent litterärt?

Tjuvlyssnat, Warpdrive & bash.org – citat från två världar

#85514
Reverend: IRC is just multiplayer notepad.

Tjuvlyssnat.se, efter förlagan Overheard in New York (som lett till en lång, lång rad efterföljare) har på ganska kort tid nått rätt stora popularitet. Personligen tycker jag sällan att de är särskilt roliga, även om det finns enstaka pärlor. Då föredrar jag Warpdrive eller bash.org.

#3184
+wot: jag är helt seriös nu, och jag vill inte att ni larvar er nu. vem FAN här har beställt en 2 meter hög trästaty föreställande lenin i mitt namn från kanada?
+wot: fick en lapp om det idag, den står och väntar på bekräftelse.
+wot: jag har inte köpt den, inte nån i min familj heller.
+wot: en 2 meter hög jävla trästaty

Ett bra ställe att börja läsa på är topplistorna för Warpdrive eller bash.org.

#1497
+steffe20: Övrigt: Svensk kortfilm. Ivar får i uppdrag av sin stränga morfar att skaffa ett ägg. Regi: Gorki Glaser-Müller.
+steffe20: å folk säger att det inte e värt å pröjsa tv-avgift

#8816
Grillchips: Ojojoj, nu knackade det på dörren. Borde jag öppna?
Grillchips: Mannen har ett GIGANTISKT anteckningsblock i näven.
andreasdr: Regla och lås. Det är intresseklubben!!!

Samtidigt som citaten ofta kan vara underhållande så finns det en rad invändningar man kan ha mot dem. Ofta finns det en släng av homofobi, rasism och rätt usel kvinnosyn, till exempel.

#25942
Finkelzvin: Åkte långfärdsbuss i fredags.
Finkelzvin: Å värdinnan körde sin vanliga ramsa om vad dom säljer, var toaletter finns etc.
Finkelzvin: Och även att alla platser är utrustade med säkerhetsbälte, som hon ville att vi skulle använda.
Finkelzvin: Nån orkade väl bry sig och tog på sig bältet, de flesta brydde sig inte.
Finkelzvin: Tills..
keitaro: Tills?!
Finkelzvin: Hon fortsätter med "Och vi har även haft ett chauförsbyte här i Umeå, och jag vill hälsa Jasmine välkommen ombord, som ska köra oss till sunsdvall.
Finkelzvin: *rassel rassel klick klick*

En del är med största säkerhet egentligen inte citat alls utan bara påhittade och inskickade (vilket i och för sig kan vara fallet på de andra sidorna också). Det gör dem dock inte mindre roliga.

#979
L0rdaN3: Mitt moderkort har fått värsta rycket
L0rdaN3: tjuter som fan om det
L0rdaN3: allt laggar och har sej
L0rdaN3: vad ska jag göra
L0rdaN3: HALLÅ!! Har panik här, det tjuter skithögt!
L0rdaN3: Kan någon hjälpa mej eller?!?!
KterwaLL: Prova www.clasohlson.se
KterwaLL: Sök på "hörselkåpor"

#6707
eliasson: wtf, en brud ifrån TeliaSonera ringer mig och frågar om det går bra att hon ställer lite frågor, jag säger: "Självklart, bara det inte tar för lång tid", Hon svarar: "Nej då, vi kan köra igång direkt", Hon: "Vad har du för sysselsättning?", Jag: "Absoulut inget just nu", Hon: "Ähh, vafan orkar inte detta" *klick*
eliasson: Fräck typ :|

#33146
LypsylateX: Skulle SMSa "Fick hem min nya bärbara idag och har fullt upp med att få den att göra som jag vill" till en tjejkompis.
LypsylateX: Vad får mobileon för sig då?
LypsylateX: Den byter ffs ut "bärbara" mot barbara...

#21568
sippan: idag gjorde jag bort mig fett
sippan: ännu ett ställe jag inte kan visa mig på...
sippan: ok, så jag gick till sf-bokhandeln för att byta en bok
sippan: så ger jag killen i kassan boken och kvittot, och går för att hämta boken jag skulle byta med...
sippan: och killen bara:
sippan: "skulle du ha den här eller?"
sippan: så har jag av misstag fått med mig familjens recept på kladdkaka, och råkat ge det till honom tillsammans med boken
sippan: men historien slutar inte där
sippan: för jag jobbade som valförrättare för några år sedan
sippan: och när man städade lokalen på kvällen var det massa röstsedlar över, så jag tog hem en bunt att ha att anteckna på
sippan: och så har jag kladdkakereceptet på en röstsedel för ny demokrati
balooba: haha
mattias_a: haha
hugin|work: haha
sippan: jag försökte förklara mig, men han svarade bara "jo, jo."
sippan: min mamma var med, hon höll på att skratta ihjäl sig.

Det är inte fullt lika ofta rent dumma och idiotiska saker som sägs, även om det allt finns gott om sådana också.

#330261
i8b4uUnderground: d-_-b
BonyNoMore: how u make that inverted b?
BonyNoMore: wait
BonyNoMore: never mind

#6395
Leonel303: vad är det som är skillnaden mellan mirc och irc?
toh: IRC är ett protokoll. mIRC är en klient.
Leonel303: jo, men funktionsmässigt
toh: Det är precis som skillnaden mellan HTTP och Internet Explorer.
* KingNato is now known as KingAway
Leonel303: ja, men finns det saker man kan göra på mirc som man inte kan göra på irc?
toh: Öh.
KingAway: Det är som skillnaden mellan E4n och en Volvo 740.
Leonel303: jo, jag förstod det :)
Leonel303: kan ni inte då förklara fördelarna?
KingAway: Leonel303: Umm... Det finns inga?
Leonel303: ok :(
KingAway: Till skillnad mot en Volvo 740 kan du inte gå offroad med mIRC
Nak: man kan väl ansluta till nån skräpserver som inte följer protokollet riktigt :)
Leonel303: okej, använder ni irc eller mirc?

#364782
Pahalial: "ignorance more frequently begets confidence than does knowledge" - Charles Darwin
kionix: wtf? begets isn't a word. quit trying to make up words, fuckface.

#117002
YuFFie: SO U HACKING ME THEN HUH
YuFFie: WElL I GOT NEWS FOR U MISTER I GOT MORE FIREWALL POWERS NOW SO IM SECURE AND IM USING WINDOWS 98 SO IM REALLY SECURE FROM HACKERS LIKE YOU SO YOU BETTA JUST GIVE UP CUZ U GOT NO HOPE MISTER.
* YuFFie (~mirc@3B942731.dsl.stlsmo.swbell.net) Quit (Quit: Owned.)
* YuFFie (~mirc@3B942731.dsl.stlsmo.swbell.net) has joined #
YuFFie: HELP MY MOUSE IS MOVING BY IT SELF

#7964
Kille7000: ålder?
Kille7000: ???
TJEJ_girl_flicka_kvinna_flikka: jag är n+2 år gammal, där n är min nuvarande ålder(som är 15) minus två
Kille7000: va?
TJEJ_girl_flicka_kvinna_flikka: okej, jag omformulerar mig
TJEJ_girl_flicka_kvinna_flikka: jag är n+15 år gammal, där n är din intelligenskvot

En stor del av poängen med Warpdrive och bash.org är dock inte det folk råkar släppa ur sig som de egentligen inte borde ha sagt utan kommentarerna som uppstår just för att folk sitter bakom skärmarna och har någon extra sekunds tid att tänka ut ett svar eller fälla en kommentar.

#593081
Pax: I wish my lawn was emo, so it would cut itself.

#2275
hotel`cstrike: Vad behöver man för att få bort trojaner?
Irlut: Spartaner

#1443
Graeme: yeah, don't be nasty. my grandad died in a concentration camp......!
Graeme: he fell out a guard tower. broke his neck

Eller sådant som helt enkelt aldrig hade kunnat uppstå annat än i direktkommunikation med hjälp av text.

#23396
Donut[AFK]: HEY EURAKARTE
Donut[AFK]: INSULT
Eurakarte: RETORT
Donut[AFK]: COUNTER-RETORT
Eurakarte: QUESTIONING OF SEXUAL PREFERENCE
Donut[AFK]: SUGGESTION TO SHUT THE FUCK UP
Eurakarte: NOTATION THAT YOU CREATE A VACUUM
Donut[AFK]: RIPOSTE
Donut[AFK]: ADDON RIPOSTE
Eurakarte: COUNTER-RIPOSTE
Donut[AFK]: COUNTER-COUNTER RIPOSTE
Eurakarte: NONSENSICAL STATEMENT INVOLVING PLANKTON
Miles_Prower: RESPONSE TO RANDOM STATEMENT AND THREAT TO BAN OPPOSING SIDES
Eurakarte: WORDS OF PRAISE FOR FISHFOOD
Miles_Prower: ACKNOWLEDGEMENT AND ACCEPTENCE OF TERMS

#376790
Mike3285: wtf is a palindrome
MaroonSand: no its not dude

#7936
*** Quits: TITANIC (Excess Flood)

Många är interna och svåra att förstå om man inte har vana av de världar som berörs, oavsett om det gäller IRC, internet, datorer i allmänhet eller bara fenomen som har med dem att göra.

#13817
Sunray: har en wow-lirare i korridoren.  kommer ut varannan dag, blå under ögonen, i joggingbyxor, och värmer en billys.

#18854
Granis: "Alla barnen på IRC använde ISO-8859-1 utom Lotta, hon gjorde andra vansinniga med UTF-8"

#35094
Garioon: STRANDEN!! :D
Tscabo_: jag gick ner flera nörd-poäng när jag var på stranden i förrigår
Tscabo_: fick en solbränna
Tscabo_: men sen gick jag på wow-bröllop så det jämnade ut sig
Tscabo_: :)

#32122
@warne: ibland kan det vara lite jobbigt att gå på IT Gymnasiet, tog med mig en fotboll till skolan idag och alla typ tittade på mig som om jag vore från en annan planet

#26729
Syntaxterror: Min pojke är ju charmigt omtänksam. Han gav mig en massagestav i julklapp och installerade WoW på juldagen.

#17470
tiger: tacka vet jag jolt..
tiger: mamma skulle köpa det till mig idag.. men så hittade hon det inte i hyllorna på Maxi.. så hon frågade en kille som jobbade där vart det fanns så svarade han "Nej vi har inte Jolt cola här för att då skulle det bara springa massa datanördar här"

#22006
CForce^: Jag pluggar på KTH i Kista som ska vara Sveriges Silicon Valley eller nått. Idag när jag skulle köpa lunch i gallerian så ser jag massa kostymnissar i 40-årsåldern. Först tänker jag: "Där har vi några seriösa killar som står och diskuterar dagens börsnoteringar". När jag kommer närmare hör jag hur dom snackar om vilken lvl dom har i WoW. I det ögonblicket rasade hela Kistas fasad. INTE UNDRA PÅ ATT IT-BUBBLAN SPRACK!

#30576
@eliasson: Är det något jag hatar mera än horor som tar för mycket betalat så är det när dom där jävla "Radio och teletjänst" eller vad dom nu heter !ringer! och säger att jag betalat 3 kronor för lite på deras faktura!
@eliasson: För helvete - jag var ju tvungen, fakturan var på 1340:-
oli: vaddå, jag fattar inte?
@eliasson: men för satan, bli datanörd då.

Men ofta går det alldeles utmärkt ändå.

#32313
Stjerne: Jag vill hångla..
Nilsson: Stjerne, det skulle du tänkt på innan du blev nörd

#8209
Kyuss: how big should disk 1 of neverwinter be?
JtHM: |<----------------------------->|
JtHM: (not to scale)

#111338
JonJonB: Purely in the interests of science, I have replaced the word "wand" with "wang" in the first Harry Potter Book
JonJonB: Let's see the results..

Ord som alltid vill vara med och leka

Jag har sneglat lite på text jag producerat i olika sammanhang – foruminlägg, mail, IRC, ICQ, essäer, noveller – och konstaterat att vissa ord i vissa sammanhang gärna vill vara med mer än de borde vara.

naturligtvis
självklart
of course

Det handlar inte om att jag tycker att eftersom jag säger så så måste det vara så, eller att jag slösar bort min tid med att rabbla självklarheter (hoppas jag), utan mest som ett undermedvetet retoriskt trick för att försöka mjuka upp diskussioner eller argumentationer, huvudsakligen som ett del i invändningar mot mitt eget resonemang. Sedan finns även till exempel visserligen som dyker upp i ungefär samma sammanhang av ungefär samma anledning.

typ är ett underskattat ord. Men att använda det i två tredjedelar av alla meningar i vissa sammanhang kanske är lite väl mycket.

ju kan vara svenskans bästa ord. Inte det vackraste, men ack så underbart användbart för att markera den där invändnings- eller tilläggsnyansen man inte hade fått med på ett hälften så smidigt sätt annars – bland annat. Fast tyskans ja är nog ändå snäppet värre. Det vill alltid vara med. Överallt.

ganska
rätt (så)
någorlunda
relativt
pretty
quite

För oss hobbydiplomater. Eller bara tillräckligt veliga för att inte vilja uttala oss säkert om någonting alls.

dock eller though är ord som gärna smyger sig in mot slutet av en mening. Särskilt though vill gärna ta sig in i det mesta.

Skall man faktiskt använda sig av förstärkningsord finns det inget som kommer i närheten av den klang och elegans som synnerligen har. Fantastiskt ord. Fantastiskt dyker förresten upp så snart beröm skall utdelas, liksom underbart.

Och när man sedan inte lyckas knyta ihop någonting på ett ordentligt sätt blir det lätt att slå till med ett avslutande et cetera.

Concerti d'autunno

Mål: någon gång snart när jag på något sätt har råd skall jag flytta till London ett par månader under sensommaren, köpa säsongsbiljett och se så konserter som över huvud taget är möjligt. Mer överkomligt – studenter betalar någonting i stil med 30% av det egentliga priset – har Konserthuset ett antal betydligt mindre omfattande men likväl intressanta abonnemang för hösten och vintern (och våren) med en förmodligen rimligare spridning.

Fast det ersätter naturligtvis inte att det var alldeles för länge sedan jag var på hårdrocksfestival.

Det är inte lätt när det är svårt

Det här med svåra ord, ni vet.

11/10 -06: Fixade bruten länk.

Om namn

För ett litet tag sedan fick jag ett mail från en Månskensdansläsare som undrade om jag inte borde lägga till någon initial till mitt namn när jag publicerar saker på internet och papper, för att undvika att bli ihopblandad med Johan Jönson. Det är naturligtvis inte önskvärt, men frågan är om den som missar skillnaden i stavning från första början lägger märke till den detaljen. Fast egentligen är det bara en dåligt ursäkt: när det kommer till kritan handlar det om att Johan Jönsson råkar vara mitt namn, och eftersom det är mitt namn så skall det så länge som det är mitt namn och jag väljer att använda det banne mig duga också.

Namn och identitet är en känslig fråga. Det är ingenting konstigt i att använda sig av pseudonymer, eller byta namn – en vän lade till Mars och använde det som tilltalsnamn ett tag, en annan lystrar sedan ett antal år tillbaka till Elric – om man inte är bekväm med det man döptes till. Men namnet är en viktig del av identiteten och ingen vill tvingas till att byta av omständigheterna eller av någon annan: att ge folk nya namn för att man inte orkar lära sig att uttala deras, främmande, har länge varit ett sätt att visa på deras underlägsenhet, antingen medvetet eller helt enkelt för att man tar maktförhållandet som en självklarhet.

Litteraturen är full av nam, hur namn används och vilken makt namn har: redan i Odysséen är ett av de mest välkända styckena det där Odysseus förblindar Polyfemus och får honom att skrika att Ingen, som Odysseus presenterade sig som, har gjort honom blind. En av de bästa skildringarna är Ursula K. Le Guins A Wizard of Earthsea, där Sparrowhawk – vars sanna namn är Ged – genom större delen av boken går omkring rädd för den skugga han råkat frammana, för att slutligen inse att den är en del av honom själv och slutar striden genom att få den att förenas med honom när han kallar den vid sitt eget namn, Ged.

A Scanner Darkly

Jaha. Nu skall man göra film av Philip K. Dicks A Scanner Darkly. Nå, får det ett dussin personer som inte hade plockat upp boken annars att läsa den så är det ju bra.

Philip K. Dick är en fantastisk författare, förresten. Intelligent och välskriven science fiction som ibland har helt underbara titlar (A Scanner Darkly, Do Androids Dream of Electric Sheep?, Flow My Tears, The Policeman Said). Läs.

Länktips: språkförbistring

Modern klassiker, eller vad man nu skall kalla det för.

Folk, deras författardrömmar & synen på publicering

Många människor går omkring med författardrömmar. Vill skriva, eller kanske framför allt ha skrivit, någonting och se det publicerat någonstans. För nöjet i att skriva, för prestigen, för bekräftelsen, kanske i några enstaka fall för myten att skönlitterärt författande är ett bra sätt att tjäna pengar på och för att man vill ha en fot in i den världen. Det är inget fel i det (möjligtvis med undantag för den sistnämnda illusionen). Men den brinnande viljan att få någonting i tryck ger en förskjutning i vad som är en rimlig syn på publicering och vad man skall gå igenom för att få se text i tryck. Den som har skrivit någonting har utfört ett arbete. För utfört arbete skall man få betalning. Framför allt skall man inte betala för det – ett problem som visserligen inte existerar i särskilt stor utsträckning i Sverige, så vitt jag vet, men som är vanligare på andra sidan Atlanten där författare in spe luras att för alldeles för höga summor och utan något som helst redaktionellt arbete se sina manus i bokform (med viss generalisering: om ingen annan vill betala för att trycka den, varför skulle andra vilja betala för att läsa den sedan?). Varje förslag där större kostnader än porto för att skicka in eventuella manus landar på författaren bör tas i med en lång, lång tång, om ens det.

Naturligtvis är det inte alltid – inte särskilt ofta – rimligt att kräva vettig timlön för vad man har skrivit. Framför allt för att pengarna måste komma från någonstans, och så många läsare hittar inte till de flesta verk. Vissa publikationer går inte ens med vinst men har absolut ett värde ändå; en novellförfattare som skriver huvudsakligen för sitt eget höga nöjes skull på sin fritid och en hobbytidskrift som publiceras lika mycket för nöjes skull på redaktörens fritid lever i symbios: det är kul för novellförfattaren att få ett någorlunda vettigt ställe att göra av sina noveller (för den svenska novellmarknaden är något, eh, begränsad), och det är kul för redaktören att få in bra material till priset av ett friexemplar. Det är en bedömning som får göras för varje enskild situation: varför skrev jag det här och har jag en rimlig chans att faktiskt få betalt för det? Var vill jag se det publicerat och finns det någon poäng i att försöka få en viss publikation att betala någonting värt att nämna?

Man skall på intet sätt fnysa åt kämpande små kulturtidskrifter med redaktörer som brinner för vad de gör och inte har råd att betala sina bidragsgivare eftersom det redan är ett fritidsprojekt som kostar – de förtjänar all respekt. Men den som bör få ett grattis är redaktören som trots det får in helt okej material. Skribenter har, anser jag, stor nytta tidskrifter och förlag (även om idén att det skulle vara finare med pappers- än internetpublicering är en stor och sorglig myt; det är redaktörsinsatsen som är det viktiga). Men tidskrifter och förlag har ännu större behov av skribenter.

Många författare in spe verkar glömma det.

And the fat lady sang

En av världens största fotbollsprofiler har spelat sin sista match och avslutat sin landslagskarriär på ett fullständigt idiotiskt sätt. Det spelar ingen roll vad Materazzi sade, även om det säkerligen inte var snällt: en juniorlagsspelare i ett mediokert lag får inte spåra ur så i en halvviktig seriematch och för en rutinerad landslagsspelare i en VM-final är det en total katastrof. Det är nästan tur att gli azzurri vann bara av den anledningen (den andra skulle då vara för Cannavaros skull): Zidane förtjänar inte att vinna ett VM där han har uppfört sig så. Det gör i och för sig inte de Rossi, som jag tycker borde ha stängts av från finalen också, heller.

Annars var det en bättre match än jag hade förväntat mig. Inte fantastisk, men sevärd. Särskilt tycte jag att Materazzi och Malouda spelade bättre än väntat. Ribery har gjort ett riktigt bra mästerskap, men det räckte inte hela vägen fram.

Bronsmatchen var annars en av turneringens bästa matcher, och med två lag som jag hellre hade sett i final än Frankrike och Italien. Portugal hade mest boll men Tyskland var helt enkelt farligare; tillsammans med England har tyskarna tunga distansskyttar som klarar av att göra mål på långt håll. Lahm inledde med det några minuter in i första matchen och Schweinsteiger – som mer eller mindre på egen hand fixade bronset – avslutade med det. Ricardo var något svarare också, efter att ha imponerat så mycket i straffläggningen mot England: han fick fyra helt okej slagna straffar mot sig, tog tre och var på den fjärde. Och det är så tråkigt att se en så skicklig och talangfull fotbollsspelare som Christiano Ronaldo falla så snart någon blåser på honom och söka sig till motståndarnas ben som en alkoholist till vodkan.

Tyskland lovar för övrigt gott inför framtiden: med Lahm född '83, Schweinsteiger född '84 och Podolski född '85 har man flera unga och riktigt duktiga spelare att bygga på inför framtiden. De borde ha åtminstone ytterligare två, kanske tre, världsmästerskap framför sig innan det är dags att lägga skorna på hyllan (såvida de inte kör vidare i Millas stil, då Podolski skulle kunna spela i runt fem mästerskap till om Tyskland kvalificerar sig).

Angående nordeuropeisk fotboll ser det värre ut för England: den gyllene generationen kommer att ha passerat sin topp och deras stora, unga stjärna har, apropå idiotiskt uppförande, en femårings temperament och förmåga att hantera motgångar och hade stor del i att England återigen sparkades ut på straffar.

Annars har det varit ett ovanligt trist VM. Jag skulle inte säga att det har varit tråkigt att följa det, för det är det aldrig, men nog skall världens bästa kunna spela oändligt mycket bättre än så här. För första gången sedan Spanien '82 tog sig inget sydamerikanskt lag vidare till semifinalen (eller finalen, för den delen: i de fem föregående mästerskapen har Brasilien spelat tre finaler och Argentina två) och i de regerande världsmästarnas fall hade det på intet sätt varit välförtjänt: tråkigt, avslaget, utan fart och som mest med en enda bra match. Argentina, däremot, spelade faktiskt bra – kanske bäst i hela VM – men det är alltid tufft att möta hemmalaget, särskilt när det heter Tyskland som alltid är mycket bättre så snart det handlar om VM. Spanien är ett annat lag som kanske borde ha gått längre, men spöket förföljer dem och trots imponerande spel i gruppspelet gick det inte den här gången heller när laget gjorde en blek insats mot Frankrike.

Mest synd är det annars förmodligen om Australien: efter att ha tagit sig vidare med ett nödrop efter skandalmatchen (nästan värre än efterspelet i kvartsfinalen där Argentina visade sig vara usla förlorare) där de missade två självklara straffar och fick spela mot en kroat som inte visades ut förrän efter sitt tredje gula kort åker de ut på en ytterst tveksam straff i matchens allra sista sekunder. Men det är klart: ingen förväntade sig att Socceroos skulle ta sig så långt som de gjorde, och i efterhand är de säkerligen ganska nöjda med sin insats.

Annars gillade jag verkligen Elfenbenskusten. Hade de spelat i vilken annan grupp som helst hade de gått vidare. De hade kört över Sverige och varit mycket värdigare åttondelsfinalister. Jag ser fram emot att se mer av ivorianerna. Tyckte det var trist att Ecuador åkte så tidigt som de gjorde också. Hade gärna sett dem spela ett par matcher till.

Men det är klart: om fyra år är det dags igen.

Robert Louis Stevenson: The Strange Case of Dr Jekyll and Mr Hyde

There's a beast at the door,
an' he's wild an' he's free,
but we don't let him in,
'cause we don't want to see
what is lurking
right behind the façade!

En vän som var förbi nu över helgen lämnade mig lyssnades till musikalen Jekyll & Hyde. Det var rätt länge sedan jag läste Robert Louis Stevensons The Strange Case of Dr Jekyll and Mr Hyde nu, och boken har egentligen verkligen gripit tag i mig eller fått mig att fundera på den så som många bra böcker tenderar att göra. Varken författaren eller boken är heller namn eller titel jag någonsin har nämnt när jag funderat på böcker jag verkligen har tyckt om. På något sätt är det nästan konstigt: själva idén bakom boken är när jag tänker tillbaka på den en av de klart bästa jag har stött på inom litteraturen. Kanske är det därför begreppet Jekyll och Hyde har vuxit sig större än romanen som sådan -- men å andra sidan har jag inga minnen av att den skulle vara särskilt dåligt skriven heller. Måhända behöver jag läsa om den. Om den inte hade funnits så mycket annat att läsa som jag faktiskt inte har läst.

Och nu vill jag se musikalen också. Trots att jag föredrar nya verk som inte baseras på sådant jag redan har läst. Äsch.

Som tröst: Matte Matik. Som bara får mig att vilja läsa matematik istället. Äsch igen.

Sticks and stones will break my bones

Länktips: arabiska pärlor

Arabic Gems vilar för tillfället, men de inlägg som finns är väl värda att kika på under tiden. Ta en titt.

8/7 -06
Och nu ser jag att jag hade skrivit "läktips" istället för "länktips". Nå – skulle någon med hjälp av sidan känna sig väldigt mycket bättre, så är det ju absolut inte fel. Fast i de flesta fall rekommenderar jag nog mer konventionella metoder.

Länktips: brittiska språkkunskaper

The Guardian har, efter en rapport som visar att britterna har sämst språkkunskaper i Europa, undersökt språkkunskaperna på olika brittiska arbetsplatser där man kanske borde tala andra europeiska språk. Resultatet är rätt magert.

Svenskar talar i och för sig engelska, mer eller mindre, men sett till övriga språk undrar jag om det skulle se särskilt mycket bättre ut i Sverige.